Vetenskap | Ursprung | Skapelsetro

Annorlunda fladdermöss

11 Jun 2011

Jättefladdermus: Ett fossil av en jättefladdermus, ibland benämnd större musöra, har hittats i nordöstra Spanien. Fossilet är varken stort eller komplett, utan endast ett fragment av ett käkben. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är det daterat till drygt 10 000 år.[fn]PhysOrg.com[/fn]

För forskarna är det dock ett betydelsefullt fossil, då fossil från jättefladdermusarten inte är särskilt vanligt. Det nyupptäckta fossilet är det andra som hittats på den Iberiska halvön, och forskarna tar det som en indikation på en större geografisk spridning i det förgångna. Idag förekommer jättefladdermusen på den europeiska kontinenten norrut till Östersjön, dessutom i Nordafrika och Mindre Asien. Den har visserligen en bred, men mycket gles spridning och är rödlistad hos IUCN (Internationella Naturvårdsunionen) som en missgynnad art. En enda gång, för cirka 25 år sedan, rapporteradess denna fladdermusart från Sverige.[fn]Wikipedia[/fn]

Fladdermus

Det finns över 1000 arter av fladdermöss, varav några med "annorlunda" egenskaper.

Jättefladdermusen är beroende av gammal uppväxt skog, då den dagtid mest håller till i ihåliga träd, där den oftast även tillbringar vinterdvalan. Med en kroppslängd på ca 8-10 cm och en vingbredd på 40 cm är den Europas största fladdermus. Knappast någon “jätte” alltså, namnet till trots.

Sugskålsfotad: De flesta fladdermöss hänger med huvudet nedåt, genom att fästa tånaglarna vid ojämna ytor. Av fladdermössens 1000 - 1200 olika arter känner forskarna endast till sex arter som hänger med huvudet uppåt.

En av dessa är den sugskålsfotade fladdermusen på Madagaskar, som förutom att hålla huvudet uppåt, fäster på släta ytor. Forskarna har tidigare trott att dessa fladdermöss suger sig fast på träd och plantors breda blad, med fötternas sugskålar. (Se “Nya rön om fladdermöss i Genesis nr 2 2007.) Men en ny forskningsstudie visar att de istället "klistrar" sig fast med en avsöndrad kroppsvätska. Genom vätskan kan anklar och vrister på fladdermössen händer och fötter fästa på bladens släta ytor.[fn]Biological Journal of the Linnean Society 2010 vol 99 sid 233-240[/fn] [fn]PhysOrg.com[/fn]

Marklevande: Ovanligt är det också med marklevande fladdermöss. Här känner forskarna endast till två arter, vilka tillbringar den mesta tiden på marken istället för att flyga. En av dessa tillhör de så kallade vampyrfladdermössen, som lever i Syd- och Mellanamerika. Den andra arten - Mystacina tuberculata - lever på Nya Zeeland. På svenska benämns den kort och gott markfladdermus.

Då markfladdermusen inte använder sina vingar att flyga med gömmer de dem i ett slags membran. På så sätt kan de röra sig på alla fyra på marken. Med hoprullade vingar har de också lätt för att klättra. De har då även hjälp av en extra klo på tummen, som de är ensamma om bland alla fladdermöss. Benen är korta med kraftiga muskler, och på fotsulorna finns självhäftande skåror. Pälsen är längre än på andra arter.

Enligt en nyligen framlagd forskningsstudie fanns marklevande fladdermöss, likt dem på Nya Zeeland, även i det förgångna. Studien har gjorts på fladdermusfossil från Australien. Man fann då samma speciella anpassningar i skelett och muskler hos en av arterna där som hos den nutida på Nya Zeeland. Enligt ledaren för forskarteamet var de "praktiskt taget identiska".[fn]PhysOrg.com[/fn] [fn]BioMed Central[/fn] [fn]National Geographic[/fn]

De forntida var dock ett par centimeter större än de nutida, som endast är ca 6 cm långa med en vikt på 15-30 gram. Trots litenheten har de lyckats överleva på marken i såväl forn- som nutid. Idag är fladdermössen de enda inhemska däggdjuren på Nya Zeeland. För övrigt kan nämnas att de i huvudsak lever av insekter, frukt, nektar och pollen och pollinerar en speciell “skogsros” som lever på vissa trädrötter, samt att hannarna konkurrerar om honorna genom sångtävlingar i parningssäsongen.

Av det stora antalet nutida fladdermusarter finns alltså endast två som till stora delar lever på marken. Kanske fanns där fler arter i det förgångna, än de forntida släktingarna till dem på Nya Zeeland? Fossilfynd från många andra djur visar ofta att mångfalden var större i det förgångna än den är idag.

Källor:

Kommentarsregler
Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Ett nyhetsbrev via e-post är under uppstart. Anmäl dig i formuläret nedan för att prenumerera! (Ett nytt fönster öppnas då, där ni får bekräfta er e-postadress)

* indicates required
Fler frågor & Svar » Fler videor » Fler händelser » Fler blogginlägg »