Senaste nytt

Ny kunskap om flygödlor

I Kina har palaentologerna hittat en fossil flygödla tillsammans med ett ägg. Det kinesiska forskarteam som studerat fossilet menar att fyndet fördjupar kunskapen om forntidens flygödlor. Bland annat visar det på ett tydligare släktskap med reptiler än med fåglar, vilket forskarna diskuterat under lång tid bakåt. Fossilet är klassificerat som Darwinopterus, en typ av flygödlor som man hittat flera fossila lämningar av i Kina.

Darwinopterus. Foto: Didier Descouens / Wikipedia

Ett fossilt ägg från flygödlan Darwinopterus har hittats. Allt mer tyder på att flygödlorna var en egen grupp reptildjur, och inte någon "förfader" till nutida fåglar.

Ett tydligt reptilägg, inte fågelägg. Det är ägget som hittats tillsammans med flygödlan som mer liknar ett mjukt reptilägg än ett hårt fågelägg. Det saknar exempelvis kalciumkarbonat som finns i fågelägg. Andra fossil i lagren runtomkring innehåller kalk, vilket visar att förhållandena var sådana att kalk borde bevarats om det funnits där. Jan Ove Ebbestad, paleontolog vid Evolutionsmuseet i Uppsala, säger till svenska vetenskapsradion: “Oftast har man en bild av flygödlor som fåglar: Att de hade bon och skötte om sina ungar.” Reptiler däremot gräver oftast ner sina ägg, och därför drar forskarna slutsatsen att flygödlorna kanske inte var så särskilt goda föräldrar.

Olika beteenden hos reptiler. Några säkra slutsatser går givetvis inte att dra då flygödlorna är utdöda och deras levnadsmönster inte längre går att studera. Trots allt var dessa flygödlor en unik grupp av reptiler, och beteendet hos olika nutida reptilgrupper kan se lite olika ut. Om vi ser på krokodilerna tycks honan åtminstone för en kort tid ha uppsikt över sina ungar. Deltakrokodilen bygger exempelvis ett bo av hopsamlade växtdelar, och hos ett flertal krokodilarter vaktar honan äggen sedan de grävts ned i sanden. Ibland hjälper hon även de nykläckta ungarna ned till vattnet, genom att försiktigt bära dit dem i munnen.

Om man vänder på det finns även fåglar som inte tar hand om sina ungar. Ett exempel på detta är malleefågeln i Australien där ungarna går direkt ut i bushen, så snart de kläckts, och klarar sig helt och hållet själva.

Olika arter eller hane och hona? Hur än det ser ut med föräldrarskapet så visar det välbevarade ägget, som hittats tillsammans med det kinesiska fossilet, att det rör sig om en hona. Att hitta ägg tillsammans med fossil från flygödlor är ganska sällsynt - det har bara hänt vid ett fåtal tillfällen. Det nyfunna skelettet i Kina saknar den huvudbonad som ibland finns hos fossila flygödlor. Forskarna ställer sig därför frågan om det kanske endast var hannarna som bar dessa huvudprydnader. Av de fossil man hittat av den aktuella arten Darwinopterus har de fossil man hittat med  “huvudprydnader” även visat tendens på smalare bäckenben. Detta är givetvis intressant med tanke på äggläggningen. Det skulle innebära att de flygödlor som tidigare klassificerats som olika arter, ibland kan vara av samma art, fast det rör sig om hane och hona. Forskarna vill nu gå igenom tidigare fynd av flygödlor i ett försök att könsbestämma dem. Man räknar med att det då blir ett antal färre arter än det hundratal som hitintills klassificerats.

Forskare ifrågasätter. Alla forskare håller dock inte med om att avsaknaden av huvuprydnad visar att det rör sig om honor. En amerikansk forskare, Kevin Padian, menar att det lika väl kan röra sig om en ung individ. Han jämför med dinosaurier där yttre attribut som exempelvis horn och halskragar växte ut och blev större ju äldre dinosaurierna blev. Padian ifrågasätter också om det verkligen är ett ägg man hittat tillsammans med kinesiska Darwinopterus. Bland annat tycker han att ägget är alldeles för stort i förhållande till flygödlans kropp. Det team som studerat och publicerat fyndet anser dock att storleken på ägget helt matchar flygödlans bäcken.

Oavsett vad fortsatta studier visar, av såväl detta fossil som andra flygödlor, står det klart att de forntida flygödlorna var en egen och väldigt speciell reptilgrupp. Någon klar indikation på släktskap med fåglarna har aldrig kunnat påvisas. Och om ägget från det nyfunna fossilet i Kina verkligen är ett ägg, som det mesta pekar på, tar det ytterligare ett steg bort från teorierna om flygödlornas släktskap med fåglarna.

Källor: Science, New Scientist, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Tags: 

Fjädrar blir till dinosaurier

Det här med befjädrade dinosaurier blir allt märkligare. Hitintills har det varit fjädrarna som saknats, eller att fjädrarna visat sig vara något annat än just fjädrar. Det vill säga om man går in och granskar fossilfynden lite närmare i den vetenskapliga litteraturen.

I de senast publicerade fynden har man dock hittat fjädrar. Men här saknas det istället dinosaurier! Ändå skriver man i rapporteringen om fynden att högt utvecklade fåglar levde tillsammans med “håriga” dinosaurier. De fossila fjädrarna är inneslutna i bärnsten från Alberta i Kanada. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan har kritalagren med bärnstenen daterats till ca 80 miljoner år.

Det är alltså två olika slags fynd det rör sig om. Den ena fjädertypen uppges vara mycket lika dem hos nutida fjädrar. Till och med pigment finns kvar hos de små, men välbevarade fjäderresterna. Den andra “fjädertypen” är av lite mer osäkert slag och benämns som så kallade “protofjädrar”. Det är ett begrepp som förekommer alltmer i samband med dinosaurier, där forskarna tror sig ha hittat fjädrar. Flera forskare tyder dessa tidigare fynd istället som andra strukturer. Den vanligaste förklaringen är stela, tunna filament eller fibrer som suttit under dinosauriens skinn, för att uttrycka det hela lite enkelt.

I den ovannämnda kanadensiska bärnstenen tycks det också osäkert om det verkligen rör sig om några så kallade protofjädrar, eller några andra filament. En av forskarna påpekar att såväl minsta lilla hudbit som något som ens avlägset påminner om dinosaurieben saknas i bärnstenen. Han menar att det öppnar för möjligheten att de strukturer man ser i bärnstenen inte kan kopplas ihop med dinosaurier över huvud taget. Så rätt han förmodligen har!

Källor: Science, Science NOW, PhysOrg.com, New Scientist, ScienceNews och ICR

Tags: 

Utvecklingen av utvecklingsläran

Bild för Anders Gärdeborn

Evolutionsläran är inte bevisad. Det är inget konstigt med detta. Ingen naturvetenskaplig teori kan bevisas i strikt mening, eftersom även om man har tusen observationer som ger ett visst resultat, kan det alltid finnas ett tusenförsta som ger ett annat. Värre är att evolutionsläran inte är motbevisad, eller rättare sagt att den inte går att motbevisa. En teori växer i trovärdighet ju fler motbevisningsförsök den överlever. Till exempel har gravitationsteorin stått pall mot motbevisningsförsök i över 300 år och kan därför betraktas som nästan bevisad, men bara nästan. En teori som inte utsätts för motbevisningsförsök är inte trovärdig. En teori som inte kan motbevisas ska inte ens betraktas som vetenskaplig. Evolutionsläran är en sådan teori. Varför?

Det beror på att inga nya observationer kan motbevisa evolutionsläran. Den är så flexibel att även om man hittar något i naturen som egentligen är motsatsen till evolution så uppfinner man en ny evolutionistisk mekanism som kan förklara även detta. Nedan följer några exempel på sådana efterhandskonstruktioner. Bry dig inte om om du inte förstår alla ord (eller googla). Syftet är inte att kritisera de enskilda evolutionistiska mekanismerna utan att kritisera den evolutionistiska metoden att skohorna in allt man hittar i läran:

  • Om organismernas likheter stämmer med det antagna evolutionsträdet sägs detta bevisa en divergent evolution. Om inte, har det skett en konvergent evolution.
  • Om man hittar sekvenser av organismer mellan arter sägs det bevisa en gradvis evolution. Om inte, bevisar det en punkterad jämnvikt.
  • Om man kan ordna organismernas egenskaper i nästlade hierarkier ser man en harmonisk evolution. Om inte, ser man en mosaikartad evolution.
  • Om den genetiska variationen är liten så beror det på en selektiv evolution. Motsatsen beror på en neutral evolution.
  • Om man kan identifiera stamfäder och ättlingar ritar man fylogram som ska bevisa evolutionen. Annas ritar man kladogram.
  • Om fossilen uppträder i de berglager man förväntar sig är sedimenten orörda. Annars har de utsatts för geologiska omvandlingar.
  • Om en levande art är olik sin fossila motsvarighet har den utsatts för en biologisk variation. Om inte, har vi ett levande fossil.

Hur i all världen ska evolutionsläran kunna motbevisas när den är så anpassbar att allt ryms inom dess sfär? Den är fullständigt immun mot motbevisning och därför inte vetenskaplig. Nya fynd testar aldrig evolutionsläran. De testar evolutionisters uppfinningsrikedom. Det enda som egentligen utvecklas är därför utvecklingsläran.

För en utveckling av dessa tankar se här.

Tags: 

Palpbagge i Sibirien

Ett forskarteam, som undersökte en fossil insekt från Sibirien, upptäckte att det rörde sig om en nutida form av palpbaggar (Helophorus sibiricus). Upptäckten gjorde forskarna något förvånade, då fossilen daterats till ca 20 miljoner år.

Palpbaggarna finns i över 2000 arter över hela världen, ett 80-tal i Sverige. Många av arterna lever i vatten eller i bottenslam. För att förnya sitt luftförråd, som de har med sig under täckvingarna och kroppen klättrar de upp till vattenytan på växterna i vattnet. Det är väldigt små insekter det rör sig om, endast ca 1,5 - 5 mm långa.

Enligt svenska vetenskapsradion är det nu en intressant fråga för forskarna att söka svar på är hur en sådan art har lyckats ta sig igenom årmiljoner av varierande klimat. Som vanligt ifrågasätts inte tidsdateringen som sådan.

Källor: ZooKeys, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Tags: 

Om pandor och bambu

Att jättepandor nästan enbart lever på bambu är bekant för alla och envar. Det borde de egentligen inte klara av, eftersom de är björnar och därmed saknar enzymer för att spjälka träfiber. Inte nog med det: de saknar även den långa tarmkanal, som andra växtätare har.

Pandor.

Jättepandan är en ganska speciell medlem i björnfamiljen. Så långt man kan se av fossilen har den alltid varit en panda.

Nu tror dock några kinesiska forskare att de hittat förklaringen. De har nämligen upptäckt några speciella bakterier i pandornas matspjälkningssystem som bryter ner en del av cellulosan i bambun. Tillsammans med extra starka tänder och tuggmuskler, samt rikligt med tarmslem gör detta att de klarar av den hårdsmälta dieten.1 2

En analys av fossila tänder från en jättepanda visar att även forntidens pandor levde av den unika bambudieten. Tänderna kommer från en skalle som hittades i en grotta i södra Kina för några år sedan.3 4Den panda, som skallen kommer ifrån, beräknas ha varit endast metern hög, medan dagens jättepandor normalt blir cirka 1,5 meter höga. Men några långtgående slutsatser om hur stora de forntida pandorna blev, jämfört med dagens går nu knappast att dra utifrån en enda skalle.

Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan dateras skallen till cirka två miljoner år. Någon större skillnad, förutom storleken, mellan den fossila skallen och dagens pandor visar inte fossilen. Däremot skiljer sig även den forntida pandan likt den nutida från andra björnar. Pandan klassificeras dock numera som en "vanlig" björn, och inte som en så kallad halvbjörn, vilket den gjorde tidigare.

Källor:

Tags: 

Bakterier åldras

Bild för Anders Gärdeborn

Jag läser i min dagstidning (VLT, 11-11-01) om en studie publicerad i ”Current Biology” som visar att bakterier åldras. Orsaken är att bakterierna drabbas av ”inre skador som inte cellen klarar av att reparera”. Eftersom bakterier förökar sig genom delning borde dessa skador fortplantas till nästkommande generationer. Det är alltså inte bara bakterieindividen som blir äldre utan hela populationen.

Men, skriver artikeln, bakterierna har löst detta genom att skadorna fördelas asymmetriskt vid celldelningen. Den ena dotterbakterien får en mindre andel av skadorna än den andra. Ett mycket elegant sätt att bromsa den genetiska degenerering som mutationer orsakar, tänker jag.

Som alltid måste nya biologiska upptäckter få evolutionistiska förklaringar. I detta fall skriver VLT: ”Åldrandet… kan, genom att bakterierna har förmågan att dela upp sig asymmetriskt, på ett paradoxalt sätt stärka dem på längre sikt…”. Eh? Visserligen har avvecklingen bromsats, men när blev den en utveckling? Hur kan en nedförsbacke bli en uppförsbacke bara den är tillräckligt lång?

Nu är VLT ingen vetenskaplig tidskrift så de må vara förlåtna. Värre är det när en av evolutionslärans stora förkämpar, Richard Dawkins, använder precis samma bristfälliga logik. I sin bok ”The Greatest Show On Earth” beskriver han hundrasers snabba förändringar och extrapolerar dessa över tid till en utveckling från fisk till människa (sid 82 i engelska upplagan). På andra ställen i boken beskriver han dock hur hundraserna genomgått en avveckling och hur deras genpool ”karvats ur” genom ”subtraktion” (sid 37).

Man undrar hur mycket våld på förnuftet som är tillåtet för att bevara en tro på evolution.

Tags: 

Nutida ål "primitiv"

En ål som av forskarna fått epitetet "levande fossil" har upptäckts i en 35 meter djup undervattensgrotta utanför Palau i Stilla havet. Enligt biologerna är den "förvånansvärt lik de första ålarna som simmade omkring för cirka 200 miljoner år sedan".

Trots likheten har den klassificerats, inte bara till en ny art, Protoanguilla palau, utan till en helt ny familj av ålar. Ålen uppges ha utvecklats helt självständigt under de senaste 200 miljoner åren, men trots den långa utvecklingen uppges den vara primitivare än andra nutida ålar. Ja, den uppges till och med vara ännu primitivare än den äldsta fossila ålen man hittat. Knappast vad men normalt menar med utveckling.

Det evolutionsforskarna räknar som primitivt är dock ofta inte vad vi direkt tänker på - dvs något enkelt - utan likheten med de äldst daterade fossilen. Alltså: ju äldre datering, desto primitivare. Det primitiva med den nyupptäckta ålen bör då vara att konstruktionen av flera skallben skiljer sig från andra nutida ålar, men liknar den hos fossila arter.

Källor: Proceedings of the Royal Society B, PhysOrg.com och BBC
En videofilm med den nyupptäckta ålen finns på BBC-länken ovan.

Tags: 

Neanderthalarna & co överraskar - igen

En artikel i Dagens Nyheter rapporterar att den moderna människan levde samtidigt med neanderthalarna mycket längre än man hittills trott. Uppsala Universitet rapporterar i ett pressmeddelande att den moderna människan delar gener med Denisova-människan, neanderthalarna m.fl. Upsala Nya Tidning rapporterar om denna forskning att "vårt genetiska arv är en mosaik från olika förhistoriska populationer". Den typen av nyheter får man läsa i massmedia titt som tätt, och varje gång måste den moderna människans historia revideras...

Eller så är det helt enkelt så att alla dessa "förhistoriska människor" är just människor, vilket vi skapelsetroende länge hävdat. Verkligheten verkar överensstämma bättre med skapelseperspektivet än evolutionsperspektivet: människan är människa från början! Uppsala-forskaren Pontus Skoglund säger träffande i UNT-artikeln: "Forskningen ger oss nya perspektiv kring arkaiska människor, att de kanske inte var så annorlunda från oss som det ibland ges en bild av."

Tags: 

Ny kunskap om flygödlor

I Kina har paleontologerna hittat en fossil flygödla tillsammans med ett ägg. Det kinesiska forskarteam som studerat fossilet menar att fyndet fördjupar kunskapen om forntidens flygödlor. Bland annat visar det på ett tydligare släktskap med reptiler än med fåglar, vilket forskarna diskuterat under lång tid bakåt. Fossilet är klassificerat som Darwinopterus, en typ av flygödlor som man hittat flera fossila lämningar av i Kina.

Ett tydligt reptilägg, inte fågelägg. Det är ägget som hittats tillsammans med flygödlan som mer liknar ett mjukt reptilägg än ett hårt fågelägg. Det saknar exempelvis kalciumkarbonat, som finns i fågelägg. Andra fossil i lagren runtomkring innehåller kalk, vilket visar att förhållandena var sådana att kalk borde bevarats om det funnits där. "Oftast har man en bild av flygödlor som fåglar." säger Jan Ove Ebbestad, paleontolog vid Evolutionsmuseet i Uppsala till svenska vetenskapsradion."Att de hade bon och skötte om sina ungar." Reptiler däremot gräver oftast ner sina ägg. Därför drar forskarna slutsatsen att flygödlorna kanske inte var så särskilt goda föräldrar.

Olika beteenden hos reptiler. Några säkra slutsatser går givetvis inte att dra, då flygödlorna är utdöda och deras levnadsmönster inte längre går att studera. Trots allt var dessa flygödlor en unik grupp av reptiler, och beteendet hos olika nutida reptilgrupper kan se lite olika ut. Om vi ser på krokodilerna tycks honan åtminstone för en kort tid ha uppsikt över sina ungar. Deltakrokodilen bygger exempelvis ett bo av hopsamlade växtdelar, och hos ett flertal krokodilarter vaktar honan äggen sedan de grävts ned i sanden. Ibland hjälper hon även de nykläckta ungarna ned till vattnet, genom att försiktigt bära dit dem i munnen.

Om man vänder på det finns även fåglar som inte tar hand om sina ungar. Ett exempel på detta är malleefågeln i Australien där ungarna går direkt ut i bushen, så snart de kläckts, och klarar sig helt och hållet själva.

Olika arter - eller hane och hona? Hur än det ser ut med föräldrarskapet så visar det välbevarade ägget, som hittats tillsammans med det kinesiska fossilet, att det rör sig om en hona. Att hitta ägg tillsammans med fossil från flygödlor är ganska sällsynt - det har bara hänt vid ett fåtal tillfällen. Det nyfunna skelettet i Kina saknar den huvudbonad som ibland finns hos fossila flygödlor. Forskarna ställer sig därför frågan om det kanske endast var hannarna som hade dessa huvudprydnader. Av de fossil man hittat av den aktuella arten Darwinopterus har de fossil man hittat med "huvudprydnader" även visat tendens på smalare bäckenben. Detta är givetvis intressant med tanke på äggläggningen. Det skulle innebära att de flygödlor som tidigare klassificerats som olika arter, ibland kan vara av samma art, fast det rör sig om hane och hona. Forskarna vill nu gå igenom tidigare fynd av flygödlor i ett försök att könsbestämma dem. Man räknar med att det då blir ett antal färre arter än det hundratal som hitintills klassificerats.

Forskare ifrågasätter. Alla forskare håller dock inte med om att avsaknaden av huvudprydnad visar att det rör sig om honor. En amerikansk forskare, Kevin Padian, menar att det lika väl kan röra sig om en ung individ. Han jämför med dinosaurier där yttre attribut som exempelvis horn och halskragar växte ut och blev större ju äldre dinosaurierna blev. Padian ifrågasätter också om det verkligen är ett ägg man hittat tillsammans med kinesiska Darwinopterus. Bland annat tycker han att ägget är alldeles för stort, i förhållande till flygödlans kropp. Det team som studerat och publicerat fyndet anser dock att storleken på ägget helt matchar flygödlans bäcken.

Oavsett vad fortsatta studier visar, av såväl detta fossil som andra flygödlor, står det klart att de forntida flygödlorna var en egen och väldigt speciell reptilgrupp. Någon klar indikation på släktskap med fåglarna har aldrig kunnat påvisas. Och om ägget från det nyfunna fossilet i Kina verkligen är ett ägg, som det mesta pekar på, tar det ytterligare ett steg bort från teorierna om flygödlornas släktskap med fåglarna.

Källor: Science, New Scientist, PhysOrg.com och Vetenskapsradion

Tags: 

Förmoder från Jura, eller bara en näbbmus?

Ett fossil från Kina slogs för en tid sedan upp stort, bland annat i svenska nyhetsmedia. Fossilen bestod av lämningarna efter ett litet näbbmus-liknande däggdjur. Det har fått det vetenskapliga artnamnet Juramaia sinensis, som betyder "jura-moder från Kina".

Näbbmus. Foto Cotinis / Wikipedia

Återigen tolkas många hypoteser in i några ofullständiga fossila lämningar, denna gång ett näbbmus-liknande djur. Det fossilen visar är egentligen bara rester av ett litet djur som levde i Kina någon gång bakåt i tiden. Det liknade en näbbmus - kanske var det en näbbmus?

Forskarna har hittat delar av skallen och skelettet, samt avtryck av mjukdelar som exemepelvis hår. Tänderna och benen från framtassarna är dock kompletta, och visar på en liten insektsätare som varit kapabel att klättra i träd.

Utifrån det sistnämnda klassificerar forskarna djuret som närmare ett placenta- eller moderkaksdäggdjur än ett pungdjur. Med en datering på 160 miljoner år (enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan) sägs det var det äldsta sådana djuret som hittats hitintills. Forskarnas slutsats är att delningen mellan placentala däggdjur och pungdjur skett tidigare än man hitintills trott. Enligt evolutionsforskarna fyller det lilla djuret därigenom en viktig lucka i de fossila lämningarna.

Liknande fossila fynd som detta, av såväl placentala och pungdjur rapporteras tämligen ofta i de vetenskapliga publikationerna. Likaså när man gjort tidiga fossilfynd av så kallade kloakdjur eller montrema däggdjur, dvs däggdjur som lägger ägg istället för att föda levande ungar. Om dateringen av dessa blir äldre än dem på tidigare fynd menar man att delningen till de olika slags däggdjuren skall ha skett tidigare då. Långt ifrån alla nya fynd av detta slag hamnar dock i Rapport och andra populära, svenska media.

Källor: Nature och PhysOrg.com

Tags: 

Lockespindlar utmanar evolutionen

Lockespindlar förekommer kanske sällan som fossil p.g.a. deras skal förstörs lätt och lämnar därmed inga fossila rester kvar. Alldeles nyligen har dock en grupp forskare lyckats med hjälp av datortomografi studera fossila lockespindlar. Fossilen är daterade till ca 300 miljoner år, men ser helt moderna ut. Hur detta sköra spindeldjur har förblivit oförändrad under alla dessa hundratals miljoner år förbryllar naturligtvis evolutionisterna. Som skapelsetroende vet vi dock att lockespindlarna inte alls är så gamla, och har därför inte hunnit genomgå någon evolution.

Källa: Nature

Tags: 

Aftonbladets konstruerade Odell-koppling

I en artikel i Aftonbladet, med rubriken "Ohelig allians", försöker Aftonbladet skapa en koppling mellan föreningen Genesis och Mats Odell, partiledarkandidat för kristdemokraterna. Föreningens tidigare ordförande, Vesa Annala, kommenterar artikeln så här:

Dagen innan artikeln ringde Aftonbladets reporter mig och ville veta vilken relation Mats Odell hade till Föreningen Genesis. Utgångspunkt var föreningens årsmöte i Vallentuna pingstkyrka för tre år sedan. Jag klargjorde för tidningen att konferensen hade ingenting med Mats Odell att göra. Jag förklarade vidare att vi brukar låna lokaler av olika kyrkor när vi håller årskonferenser. Ibland är den lokala församlingen en medarrangör, och ibland är det bara fråga om att låna lokaler [vilket var fallet i Vallentuna 2008, red.anm.]. Aftonbladet gör en märklig sammankoppling av vår årskonferens och Mats Odell. Tydligen är det farligt att tro på Gud och inte acceptera evolution, den moderna ursprungsmyten. Vilken åsikt Mats Odell har i den fråga lämnar vi åt honom.

Varför nämnde inte Aftonbladet att de hade kontaktat mig? Tydligen ville man få en bekräftelse på att Odell verkligen hade något samröre med föreningen Genesis, men när det inte gick var det bäst att lämna samtalet med mig utanför artikeln.

Tilläggas kan att faktarutan om Genesis innehåller faktafel. Föreningen har inte tagit någon ställning i frågan om jordens ålder; bland föreningens medlemmar finns de som tror på att jorden är mycket äldre än några tusen år. Vidare är det inte någon "egen tolkning" av kol-14 metoden vi gör, och vi har heller aldrig hävdat att kol-14 skulle kunna användas för att datera jorden.

Tags: 

Fågel, dinosaurie eller mittemellan?

Archaeopteryx är ingen fågel utan en dinosaurie! Det hävdar några kinesiska forskare i en nyligen framlagd forskningsstudie. Som underlag för studien ligger dock inga nya upptäckter utifrån de fossil av den så kallade "urfågeln", som hittats under årens lopp, utan ett helt annat fossil.

Archaeopteryx. Foto H. Raab/Wikipedia

Teorin att Archaeopteryx är en mellanform mellan reptiler och fåglar har övergetts av de flesta, inklusive experterna. Tyvärr förekommer den teorin fortfarande i mycken litteratur, bl.a. i många skolböcker.

Som bekant betyder släktskapen mycket inom evolutionsteorin. Och det fossil - Xiaotingia zhengi - som de kinesiska forskarna dragit sina slutsatser utifrån sägs vara släkt med både Archaeopteryx och en grupp dinosaurier där bland annat Velociraptor ingår. Det sistnämnda gör, enligt de kinesiska forskarna, Archaeopteryx till en dinosaurie.

Artikeln resulterade givetvis några rubriker just vid publiceringen. I kortare notiser, inklusive svenska vetenskapsradion, framgår endast att "urfågeln var en dinosaurie". Men granskar man det hela lite närmare upptäcker man att de kinesiska forskarna själva medger att bevisen för deras förslag är ganska svaga, och beroende av att man inkluderar en nyupptäckt dinosaurie.

Inte heller Luis Chiappe, en av de främsta experterna på tidiga fåglar, tycker att de bevis som anförs är särskilt solida och anser att studien behöver bli omprövad av andra forskare. Och redan nu säger andra forskare att framtida upptäckter snabbt kan ändra uppgifterna på nytt, och placera tillbaka Archaeopteryx på fågelgrenen. Med tanke på de många belägg som forskarna tidigare funnit genom åren av Archaeopteryx som en riktig fågel, men kanske lite annorlunda sådan, sitter den ganska säkert där redan.

Källor: PhysOrg.com, Nature (1), Nature (2), och ICR.

Läs mer om Archaeopteryx här.

 

Tags: 

Kommentar: Lyckligtvis är vi ganska många

I en krönika i Dagens Nyheter 11/9 skriver Karin Bojs att "lyckligtvis finns det inte så många i Sverige som hävdar denna ståndpunkt", och med "denna ståndpunkt" menar hon ståndpunkten att "Gud skapade oss fixa och färdiga". Man förvånas över tonen i Bojs utfall mot skapelsetroende. Vad menar hon med att "lyckligtvis" är vi inte så många? Är skapelsetroende farliga?

Vad som är "inte så många" är förstås en subjektiv bedömning, men en undersökning som Sifo gjorde för SVT visade för fem år sedan att 14% av svenskarna trodde på att Gud hade skapat världen, och ytterligare 9% trodde på någon form av intelligent konstruktör bakom livet. "Inte så många" utgör en förvånansvärt stor del av befolkningen i världens mest sekulariserade land!

Bojs skriver också att "kreationister kommer säkert att kasta sig över beskrivningen av den nyupptäckta förmänniskan Australopithecus sediba. ... Därför kommer kreationistiska bloggar och hemsidor att misstänkliggöra rönen med diverse fantasifulla konspirationsteorier." Genesis hemsida skrev om A. sediba redan i januari i år (och ja, vi kommer säkert att "kasta oss" över frågan igen!). Varför kallar Bojs det för "fantasifulla konspirationsteorier" när vi redogör för den diskussion som finns om fynden bland forskarna? Och hur kan saklig, vetenskaplig, kritik mot t.ex. dateringsmetoder vara "fantasifulla konspirationsteorier"?

Lyckligtvis är det många som kan läsa själva. Lyckligtvis är det många som genomskådar den nedsättande tonen som evolutionskritiker ofta bemöts med. Och lyckligtvis kan läsaren själv avgöra mängden "fantasifulla konspirationsteorier" i vår kommentar till A. sediba!

Tags: 

Laetoli-fotavtrycken - igen!

De berömda fotavtrycken i östafrikanska Laetoli har undersökts på nytt! De fossila fotavtrycken som upptäcktes av Mary Leakey för över 30 år sedan har undersökts flera gånger om och diskuterats livligt bland forskarna.

Fotavtryck i Laetoli. Foto: Okänd

Fotavtrycken i Laetoli: all forskning tyder på att de gjordes av människor. Det är bara evolutionsteorins datering och hypoteser om människans utveckling som "tvingar" fotspåren att höra till en s.k. apmänniska.

Nu har de alltså studerats på nytt, med en ny avancerad teknisk metod. Och återigen blir slutresultatet detsamma: att avtrycken gjordes av människor med vanlig upprätt gång som hos nutida människor. Tyngdpunkten ligger på främre delen av foten, där stortån spelar en avgörande roll för att föra foten framåt. Enligt forskarna är de väldigt olika dem som gjorts av schimpanser och andra apor. Man menar till och med att vissa fotavtryck som gjorts av nutida människor mer liknar fotavtryck av apor, än vad fotavtrycken från Laetoli gör.

Likväl håller forskarna fast vid att fotavtrycken i Laetoli gjordes av Australopithecus afarensis - enligt vissa evolutionsforskare en primitv "förmänniska", där "Lucy" är den mest berömda. Anledningen till detta är fotavtryckens datering på 3,6 miljoner år (åldern varierar lite i olika källor), då det enligt evolutionsteorin inte fanns några "moderna" människor. Bara primitiva sådana - men med moderna fötter! Enligt andra forskare och skapelsetroende är Australopithecus afarensis en numera utdöd apa, förmodligen en variant av dvärgchimpans.

Mary Leakey, som upptäckte fotavtrycken, ansåg också att de var anmärkningsvärt lika dem från nutida människor. Men då spåren daterades till 3,6 miljoner år övervägde hon knappast möjligheten. Hon berättar i en artikel i National Geographic hur hon ibland står i skymningen vid utgrävningsplatsen i Laetoli-området och ser hur fotavtrycken framträder i tydliga reliefer:  "så tydliga att de kunnat gjorts samma morgon". Och hon sjunker in i funderingar kring de varelser som vandrat över slätten för, enligt hennes synsätt, 3,6 miljoner år tillbaka i tiden. (National Geographic 1979 vol 155 april sid 446.) Och vi kan bara konstatera att om hon haft en annan världsbild, än den som formats utifrån evolutionsteorin, skulle hennes tankar runt dessa formats i en helt annan riktning.

Och nu - drygt 30 år och flera studier senare - ställer man sig frågan: Hur många gånger behöver fotavtrycken i Laetoli undersökas innan man förstår att de faktiskt gjordes av helt vanliga människor. Inte av någon primitiv "förmänniska" med välutvecklade fötter?

Källor: PhysOrg.com, ICR

Läs mer om fotavtrycken från Laetoli här bland Genesis kortnyheter och i Genesis nr 2 2006.

Tags: 

Blommande växter tidigt i historien

Mångfalden av blommor var stor redan tidigt i historien. Det visar en studie som gjorts av svenska forskare vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.

Näckros.

Blommade näckrosorna redan på dinosauriernas tid? Överraskande för evolutionsforskarna, men knappast för de skapelsetroende.

De fossil man studerat är enbart några millimeter stora och de "äldsta" bland dem har enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan daterats till ca 130 miljoner år. Bland den stora mångfald av växter som forskarna fann finns även vattenlevande, exempelvis en släkting till våra dagars näckrosor.

Enligt evolutionsteorins tolkning av de geologiska lagren spred de blommande växterna (angiospermerna) sig sedan förvånansvärt snabbt och blev den dominerande växtgruppen på "bara" 30 miljoner år. Enligt evolutionsforskarna hade då andra växter, som exempelvis mossor, ormbunkar och barrträd funnits under ca 300 miljoner år, men inga blommande växter.

Enligt skapelsetroende forskare visar lagerföljden i de geologiska lagren på vilket djup och i vilka ekologiska zoner som olika fossil begravdes vid en världsvid översvämning. Även andra faktorer, som exempelvis vattnets sorterande verkan, spelar in. Tillsammans med det bibliska perspektivet att växter - blommande eller ej - skapades fullt färdiga vid tidens början (med möjlighet att anpassa sig till olika miljöer) stämmer det väl med den nya fossilstudien.

Källor: Naturhistoriska Riksmuseet och New Scientist

Tags: 

Lungfisken ingen "mellanform"

Världens största lungfisk har hittats i en låda i Nebraska, USA. Ja, nu var det inte hela fisken som hittades i lådan, utan enbart några fossila tänder. Direkt nyupptäckt var den inte heller, eftersom den skänktes redan 1940 till museet av en lokal innevånare i Nebraska, och placerades i en låda med fossila fisktänder.1

Utifrån tändernas storlek har forskarna nu beräknat att själva fisken varit minst 4 meter lång. Det slår det förra rekordet som innehades av en fossil lungfisk från Afrika med en längd på 3,5 meter. De största nutida lungfiskarna blir bortåt 2 meter långa. Lungfiskar andas med både gälar och lungor och kan således överleva även i syrefattiga vatten. En grupp lungfiskar, de afrikanska salamanderlungfiskarna, kan även överleva torrperioder genom att gräva ned sig i marken. På larvstadiet andas dock lungfisken enbart genom gälar.

Lungfisk

Världens största lungfisk har hittats i en låda i Nebraska. På bilden en modern lungfisk från Australien.

Såväl mångfalden som den geografiska spridningen av lungfiskar var betydligt större i det förgångna. Forskarna har klassificerat över 40 släkten, men endast sex arter finns kvar i våra dagar. Fyra av dessa arter finns i Afrika, en i Sydamerika och en i Australien. Fossil från lungfiskar har däremot hittats på vitt spridda platser runt hela jorden.

De "äldsta" lungfisk-fossilen har hittats i devonlager, daterade till bortåt 400 miljoner år, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan. (De fossila fisktänder som nu hittats i lådan i Nebraska dateras till ca 100 - 160 miljoner år.) Fossil från drygt hälften av alla kända lungfisksläkten har hittats i devonlagren. Enligt Nationalencyklopedin liknade ett av dessa släkten i allt väsentligt den art som nu lever i Australien.2 Denna art uppges i uppslagsverken vara den enda överlevande släktingen av den grupp lungfiskar (Ceratodotus), till vilken även Nebraska-lungfisken hör.3 4 Den nutida arten blir dock "bara" ca 1,5 meter lång.

Den australiska lungfisken uppmärksammades för några år sedan i en forskningsstudie som visar på dess överraskande goda syn. Studien visar att den australiska lungfisken bär på gener med fem olika former av synpigment, där vi som människor enbart har tre.5 Nutida arter som liknar de forntida, särskilt dem med en mycket hög datering, beskrivs ofta som "primitiva". Den omdelbara tanken blir lätt att det rör sig om något enkelt och tämligen outvecklat, vilket oftast - om inte alltid - är långt ifrån fallet. Beträffande den australiska lungfisken, som beskrivs som primitiv på grund av likheten med släktet från devon, gäller knappast det epitetet. Det visar inte minst syn-studien.

Enligt Wikipedia härstammar alla kräldjur, fåglar och däggdjur från en lungfiskart som för 365 miljoner år sedan "blev av med behovet att leva en del av sitt liv under vatten".6 I Djurens värld - ett lite äldre uppslagsverk tryckt 1973 - skriver man att lungfiskar betraktades som mellanstadier mellan fiskar och groddjur, sedan lungor upptäckts även hos fiskar. Man påpekar sedan att denna föreställning fortfarande spelar en viss roll. Men att upptäckten av lungor hos andra fiskar, samt andra drag i lungfiskarnas uppbyggnad "gör det osannolikt att de spelat någon roll för fyrfotadjurens uppkomst", allt enligt Djurens värld.7 (Detta leder till frågan vilket uppslagsverk som egentligen är modernast.)

Förhoppningsvis är det så bland dagens forskare att man övergivit tanken på lungfisken som en slags mellanform (den finns tyvärr kvar inom många populära media), utan ser den som en fisk bland andra fiskar.

Då fisklarverna endast andas genom gälar får vi också hoppas att dessa har tillgång till syrerikt vatten så att de få arter som finns kvar idag får chansen att överleva.

Källor:

Tags: 

Kolibrins tunga

Att nektar är kolibrins huvudföda känner de flesta till, liksom att den kan tillgodogöra sig nektarn genom sin långa, smala näbb och långa tunga. Den långa tungan kan skjutas ut långt framför näbbspetsen och kan lätt nå ner även i djupa blomkalkar.

Nya forskarrön. Tidigare har forskarna trott att kolibrin suger upp nektarn med sin hoprullade tunga, som genom ett sugrör.

Kolibri.

Nya rön om kolibrins tunga kullkastar tidigare teorier och visar på en fantastisk design.

Men nya forskarrön, som publicerats av forskare från Kalifornien, visar att så inte är fallet. Kolibrins tungspets är delad i två, där varje halva omges med förlängningar av så kallade lameller. Forskarna har nu upptäckt att just innan tungan når nektaren sluts de båda tungspetsarna ihop och lamellerna ligger platt. När tungan så når fram till nektaren så delar sig tungspetsen på nytt i två halvor, och lamellerna vecklas ut. När sedan kolibrin drar till sig tungan flytta sig lamellerna inåt, fångar upp nektaren och placerar den i munnen på fågeln.1 2

Nektaren stiger upp av sig självt genom det rör som tungan bildar. Och kolibrin kan tillgodogöra sig den lättsmälta och energirika födan, utan onödig ansträngning. Detta är nog så betydelsefullt, med tanke på att kolibrin söker all sin föda i flykten. Konstruktionen på vingarnas fästen och närliggande muskler gör att kolibrin kan flyga obehindrat i alla riktningar, såväl uppåt och nedåt som framåt och bakåt. Vingslagshastigheten är enorm, över på 22–78 slag per sekund hos de olika arterna, vilket givetvis är oerhört energikrävande.

Nutida och fossila arter. Kolibrierna finns i mångahanda arter i varierande storlekar. De minsta väger knappt två gram och är små som humlor, medan "jättarna" från Anderna är ca två decimeter långa. De flesta arterna lever i tropiska områden, men vissa arter lever långt upp i Anderna och ända upp i Alaska. De sistnämnda arterna kan flytta upp till 1000 km söderut varje år, medan arterna i Anderna kan spara energi genom att falla i dvala varje natt. Kroppstemperaturen sjunker då från 39–41°C till nära luftens temperatur.

Fossila fynd av kolibrier är sällsynt, speciellt från den så kallade "gamla världen" . De enda säkra fynden härifrån kommer från tyska oligocenlager, daterade till ca 30 miljoner år enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan. Dessa fossila kolibrier liknar de nutida med långa, smala näbbar. Även vingkonstruktionen liknar den hos nutida, vilket indikerar att även dessa forntida kolibrier kunde ryttla på samma, berömda sätt i luften som de nutida.3

Då kolibrierna idag endast lever i "nya världen" och fossilen varit så få, har evolutions-forskarna trott att de utvecklats här. De tyska fynden visar dock att de tidigare haft en större spridning än idag. För den skapelstroende med tron på att klimatet före Noas flod var mer jämnvarmt, med lagom fuktighet över hela jorden, faller det väl in med tanken att kolibrier skulle ha trivts även i det område vi nu kallar Tyskland.

Källor:

Tags: 

Vinfabrik från Noas dagar

I ett grottkomplex i Armenien har arkeologerna hittat den hitintills äldst daterade utrustningen för vintillverkning. Den grotta där fynden gjorts ligger strax utanför en by vid namn Areni, som fortfarande är känd för sin vintillverkning. Platsen är belägen i sydöstra Armenien, vid gränsen till Iran.

Komplett anläggning. Enligt arkeologerna är det en komplett anläggning man funnit i grottan, för att tillverka, jäsa och lagra vin,. Här finns bland annat en enkel vinpress och lerkärl för jäsning och lagring av vinet. Enligt forskarna tyder det mesta på att vinet tillverkats på på det traditionella sättet, genom att druvorna trampats och saften fått rinna ner i jäskärl. Bland fynden finns även gammalt vin och rester från pressade druvor, kärnor och växtdelar från vinrankor. Även en bägare, som tillverkats av något djurhorn, samt en lerskål att dricka ur finns bevarade, tillsammans med lerskärvor från andra skålar. Forskarna har analyserat druvresterna och funnit att de kommer från en odlad druva - Vitis vinifera - vilken fortfarande används för vintillverkning.

Druvklase.

Arkeologiska fynd om gammal vintillverkning stämmer överens med Bibelns berättelse om vintillverkning på Noas tid.

I ett bibelhistoriskt perspektiv blir fyndet extra intressant, med tanke på att grottan i Armenien inte ligger särskilt långt från Araratbergen, där arken med Noas familj strandade enligt 1 Mos 8:4. Fynden i den armeniska grottan har daterats med kol 14 - metoden till lite drygt 6000 år. Då kol 14 - metoden inte är i jämnvikt blir åldern för hög på äldre fynd. Men det bör ändå stämma ganska bra med tiden strax efter Noa, då människosläktet börjat växa till, och kanske andra familjer och så småningom folkslag bosatte sig i området.

Förste vingårdsmannen. Enligt 1 Mos 9:20 var Noa den förste som planterade en vingård. Mer än så berättar inte Bibeln, annat än i relation till att han var en åkerman och i samband med de följder som vinodlingen fick. Med tanke på att Noa benämns som en åkerman odlade han förmodligen mer än bara vindruvor, men det är druvorna som är intressanta för sammanhanget. Bibeln konstaterar sedan att när Noa “drack av vinet blev han drucken” (1 Mos 9:20). Av sammanhanget förstår vi att han till och med blev så drucken att han sedan låg redlöst berusad i sitt tält. En knappast överraskande information, med de kunskaper vi har om alkoholhaltiga dryckers följdverkningar, i synnerhet om man intar det i större mängder.

Den vinodling som Noa startade upp var det många som tog efter, och än idag odlar många vin här i området. Det är resterna efter en av de första vinfabrikerna som någon eller några anlade, förmodligen ganska snart efter Noas första vingård, som nu hittats i en grotta i Armenien.

Förändrat klimat. Men - för Noa och även hans familj var det kanske just alkoholen som var överraskande. Förmodligen kände de inte till att vinet jäste efter att det lagrats ett tag. Det var antagligen en effekt av att klimatet förändrats efter floden.

Det finns goda skäl, bland annat genom fossil och andra geologiska fynd, att tro att det innan floden fanns ett fuktigare klimat med högre lufttryck. Skapelsetroende forskare pratar om ett “ånghölje”, med mycket större mängder vattenånga i atmosfären runt vår planet före floden. Även evolutionsforskare talar om högre luftfuktighet och ett högre lufttryck tidigare i historien. (Vilket bland annat ges som förklaring till att de stora flygödlorna kunde lyfta.) I ett sådant klimat går jäsningsprocesser mycket långsamt, till skillnad mot den försämrade miljön efter floden då så mycket i naturen förändrats och lufttrycket blivit lägre.

Det var naturligtvis inget som Noa kände till eller kunde räkna ut. Han fick dock bitter erfarenhet av det, då den druvjuice han sparat nu hade jäst och snabbt blev starkt alkoholhaltig. Noa hade säkerligen pressat druvor till juice redan tidigare, då de druvor som växte vilt före floden förmodligen var både saftiga och näringsrika. Helt annorlunda mot dagens vildvin, där druvorna som regel är odugliga att äta, och till och med giftiga.

Källor: Journal of Archaeological Science, PhysOrg.com och ICR

Tags: 

Helad i två steg

I USA fick en man i femtioårsåldern, som opererats mot grå starr tillbaka sin syn. Och fastän det nu inte längre var något fel på mannens ögon kunde hans hjärna inte få ut något meningsfullt av det han såg. Allt han såg - ljus, färger och rörelser - flöt ihop till en dimma, och det tog ungefär en månad innan han exempelvis kunde se ett träd som en helhet, med stam, löv och allt. För andra med liknande erfarenheter har det tagit ännu längre tid. Detta är vanligt bland människor som varit blinda sedan födseln eller tidig barndom och fått tillbaka sin syn. En term som på fackspråket kallas agnosi - en oförmåga för hjärnan att omtolka bland annat synintryck.

Denna händelse kastar ljus över Bibelns berättelse om när den blinde mannen i Betsaida får tillbaka sin syn (Mark 8:22-25). Kanske har vi här förklaringen till varför Jesus helade just den mannen i två olika steg? Först tycks mannen se dunkelt, han kan se människorna gå omkring “men de liknar träd”. När Jesus så på nytt lägger händerna på hans ögon kan mannen se klart och tydligt, även på långt håll (Mark 8:22-25). Om vi speglar detta i den moderna läkarvetenskapen, enligt ovan, tycks det som om Jesus återställde hjärnans alla funktioner på ett ögonblick, något som vid en naturlig läkedomsprocess tagit lite längre tid.

Källa: Creation.com

Tags: 

Sista spåren av neanderthalarna?

Nya arkeologiska fynd som troligen kommer från neanderthalsmänniskan, har - som det sägs - hittats på "fel" plats och från "fel" tid. Platsen ligger strax söder om polcirkeln, i de nordliga trakterna av Uralbergen. Tidsdateringen är 33 000 år, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan.1 2 3

Några fossil från neanderthalmänniskan har inte hittats på platsen. Men enligt forskarna är de verktyg man funnit tillverkade på ett sätt som är mycket typiskt för neanderthalarna. Forskarna drar därigenom slutsatsen att man funnit resterna efter en av neanderthalmänniskans bosättningar. Och detta betydligt längre norrut än man tidigare funnit någon sådan, och från en tid då man trott att de endast levde kvar längst ner i Europa, vid klipporna vid Gibraltar.

Tanken att neanderthalmänniskan klarade sig bra i nordliga trakter är inte ny inom forskarvärlden. Det visar några DNA-analyser som gjordes av för några år sedan av ett forskarteam, under ledning av Svante Päboo vid Max Planck-institutet i Tyskland. Analyserna gjordes av några benfragment från Altai-bergen i södra Sibirien. Till forskarnas överraskning visade deras DNA stora likheter med DNA som utvunnits ur neanderthal-skelett från västra Europa.

Alla forskare ser dock inte DNA-analyserna som bevis för att neanderthalarna nådde fram till Sibirien, utan menar att det kan ha funnits andra forntida människor som haft samma mitokondrie-DNA-sekvenser som neanderthalarna. Först när man studerat även deras mitokondrie-DNA kan man slutgiltigt identifiera även neanderthalarna, säger dessa forskare. Vilket är lättare sagt än gjort. Fossilen från Altai-bergen har daterats till cirka 40 000 år. 4

Dessa fossil har således en äldre datering än verktygen från norra Uralbergen. Och även om platsen där fossilen hittats ligger på en plats med lägre breddgrader rör det sig om 2000 km längre österut än vad forskarna tidigare känt till. Tillsammans med upptäckten av den nya bosättningen i arktiska Ryssland stärker det många tidigare fynd på neanderthalmänniskans förmåga att anpassa sig. Jämförelser med dagens arktiska folkslag visar att det fordras både en hög teknisk standard och social organisation för att kunna anpassa sig till dessa nordliga trakter.

Källor:

SISTA SPÅREN AV NEANDERTHALARNA?

Nya arkeologiska fynd som troligen kommer från neanderthalsmänniskan, har som det sägs - hittats på "fel" plats och från "fel" tid. Platsen ligger straxt söder om polcirkeln, i de nordliga trakterna av Uralbergen. Tidsdateringen är 33 000 år, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan.1-3

Några fossil från neanderthalmänniskan har inte hittats på platsen. Men enligt forskarna är de verktyg man funnit tillverkade på ett sätt som är mycket typiskt för neanderthalarna. Forskarna drar därigenom slutsatsen att man funnit resterna efter en av neanderthalmänniskans bosättningar. Och detta betydligt längre norrut än man tidigare funnit någon sådan, och från en tid då man trott att de endast levde kvar längst ner i Europa, vid klipporna vid Gibraltar.

Tanken att neanderthalmänniskan klarade sig bra i nordliga trakter är inte ny inom forskarvärlden. Det visar några DNA-analyser som gjordes av för några år sedan av ett forskarteam, under ledning av Svante Päboo vid Max Planck-institutet i Tyskland. Analyserna gjordes av några benfragment från Altai-bergen i södra Sibirien. Till forskarnas överraskning visade deras DNA stora likheter med DNA som utvunnits ur neanderthal-skelett från västra Europa.

Alla forskare ser dock inte DNA-analyserna som bevis för att neanderthalarna nådde fram till Sibirien, utan menar att det kan ha funnits andra forntida människor som haft samma mitokondrie-DNA-sekvenser som neanderthalarna. Först när man studerat även deras mitokondrie-DNA kan man slutgiltigt identifiera även neanderthalarna, säger dessa forskare. Vilket är lättare sagt än gjort. Fossilen från Altai-bergen har daterats till cirka 40 000 år. 4

Dessa fossil har således en äldre datering än verktygen från norra Uralbergen. Och även om platsen där fossilen hittats ligger på en plats med lägre breddgrader rör det sig om 2000 km längre österut än vad forskarna tidigare känt till. Tillsammans med upptäckten av den nya bosättningen i arktiska Ryssland stärker det många tidigare fynd på neanderthalmänniskans förmåga att anpassa sig. Jämförelser med dagens arktiska folkslag visar att det fordras både en hög teknisk standard och social organisation för att kunna anpassa sig till dessa nordliga trakter.

Källor: 1. Science 2011 vol 332 sid 841-845, Slimak et al "Slimak, L. et al., Late Mousterian Persistence near the Arctic Circle" http://www.sciencemag.org/content/332/6031/841.abstract 2. http://www.sciencenews.org/view/generic/id/74222/title/Stone_Age_cold_case_baffles_scien tists 3. http://www.physorg.com/news/2011-05-russian-site-late-neanderthal-refuge.html) 4. http://www.newscientist.com/article/dn12711-neanderthals-roamed-as-far-as-siberia-.ht%20 ml SISTA SPÅREN AV NEANDERTHALARNA?

 

Nya arkeologiska fynd som troligen kommer från neanderthalsmänniskan,

har som det sägs - hittats på "fel" plats och från "fel" tid. Platsen

ligger straxt söder om polcirkeln, i de nordliga trakterna av

Uralbergen. Tidsdateringen är 33 000 år, enligt evolutionsteorin och den

geologiska tidsskalan.1-3

 

Några fossil från neanderthalmänniskan har inte hittats på platsen. Men

enligt forskarna är de verktyg man funnit tillverkade på ett sätt som är

mycket typiskt för neanderthalarna. Forskarna drar därigenom slutsatsen

att man funnit resterna efter en av neanderthalmänniskans bosättningar.

Och detta betydligt längre norrut än man tidigare funnit någon sådan,

och från en tid då man trott att de endast levde kvar längst ner i

Europa, vid klipporna vid Gibraltar.

 

Tanken att neanderthalmänniskan klarade sig bra i nordliga trakter är

inte ny inom forskarvärlden. Det visar några DNA-analyser som gjordes av

för några år sedan av ett forskarteam, under ledning av Svante Päboo vid

Max Planck-institutet i Tyskland. Analyserna gjordes av några

benfragment från Altai-bergen i södra Sibirien. Till forskarnas

överraskning visade deras DNA stora likheter med DNA som utvunnits ur

neanderthal-skelett från västra Europa.

 

Alla forskare ser dock inte DNA-analyserna som bevis för att

neanderthalarna nådde fram till Sibirien, utan menar att det kan ha

funnits andra forntida människor som haft samma

mitokondrie-DNA-sekvenser som neanderthalarna. Först när man studerat

även deras mitokondrie-DNA kan man slutgiltigt identifiera även

neanderthalarna, säger dessa forskare. Vilket är lättare sagt än gjort.

Fossilen från Altai-bergen har daterats till cirka 40 000 år. 4

 

Dessa fossil har således en äldre datering än verktygen från norra

Uralbergen. Och även om platsen där fossilen hittats ligger på en plats

med lägre breddgrader rör det sig om 2000 km längre österut än vad

forskarna tidigare känt till. Tillsammans med upptäckten av den nya

bosättningen i arktiska Ryssland stärker det många tidigare fynd på

neanderthalmänniskans förmåga att anpassa sig. Jämförelser med dagens

arktiska folkslag visar att det fordras både en hög teknisk standard och

social organisation för att kunna anpassa sig till dessa nordliga trakter.

 

Källor:

1. Science 2011 vol 332 sid 841-845, Slimak et al "Slimak, L. et al.,

Late Mousterian Persistence near the Arctic Circle"

http://www.sciencemag.org/content/332/6031/841.abstract

2.

http://www.sciencenews.org/view/generic/id/74222/title/Stone_Age_cold_case_baffles_scientists

3.

http://www.physorg.com/news/2011-05-russian-site-late-neanderthal-refuge.html)

4.

http://www.newscientist.com/article/dn12711-neanderthals-roamed-as-far-as-siberia-.html

Tags: 

Annorlunda fladdermöss

Jättefladdermus: Ett fossil av en jättefladdermus, ibland benämnd större musöra, har hittats i nordöstra Spanien. Fossilet är varken stort eller komplett, utan endast ett fragment av ett käkben. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är det daterat till drygt 10 000 år.1

För forskarna är det dock ett betydelsefullt fossil, då fossil från jättefladdermusarten inte är särskilt vanligt. Det nyupptäckta fossilet är det andra som hittats på den Iberiska halvön, och forskarna tar det som en indikation på en större geografisk spridning i det förgångna. Idag förekommer jättefladdermusen på den europeiska kontinenten norrut till Östersjön, dessutom i Nordafrika och Mindre Asien. Den har visserligen en bred, men mycket gles spridning och är rödlistad hos IUCN (Internationella Naturvårdsunionen) som en missgynnad art. En enda gång, för cirka 25 år sedan, rapporteradess denna fladdermusart från Sverige.2

Fladdermus

Det finns över 1000 arter av fladdermöss, varav några med "annorlunda" egenskaper.

Jättefladdermusen är beroende av gammal uppväxt skog, då den dagtid mest håller till i ihåliga träd, där den oftast även tillbringar vinterdvalan. Med en kroppslängd på ca 8-10 cm och en vingbredd på 40 cm är den Europas största fladdermus. Knappast någon “jätte” alltså, namnet till trots.

Sugskålsfotad: De flesta fladdermöss hänger med huvudet nedåt, genom att fästa tånaglarna vid ojämna ytor. Av fladdermössens 1000 - 1200 olika arter känner forskarna endast till sex arter som hänger med huvudet uppåt.

En av dessa är den sugskålsfotade fladdermusen på Madagaskar, som förutom att hålla huvudet uppåt, fäster på släta ytor. Forskarna har tidigare trott att dessa fladdermöss suger sig fast på träd och plantors breda blad, med fötternas sugskålar. (Se “Nya rön om fladdermöss i Genesis nr 2 2007.) Men en ny forskningsstudie visar att de istället "klistrar" sig fast med en avsöndrad kroppsvätska. Genom vätskan kan anklar och vrister på fladdermössen händer och fötter fästa på bladens släta ytor.3 4

Marklevande: Ovanligt är det också med marklevande fladdermöss. Här känner forskarna endast till två arter, vilka tillbringar den mesta tiden på marken istället för att flyga. En av dessa tillhör de så kallade vampyrfladdermössen, som lever i Syd- och Mellanamerika. Den andra arten - Mystacina tuberculata - lever på Nya Zeeland. På svenska benämns den kort och gott markfladdermus.

Då markfladdermusen inte använder sina vingar att flyga med gömmer de dem i ett slags membran. På så sätt kan de röra sig på alla fyra på marken. Med hoprullade vingar har de också lätt för att klättra. De har då även hjälp av en extra klo på tummen, som de är ensamma om bland alla fladdermöss. Benen är korta med kraftiga muskler, och på fotsulorna finns självhäftande skåror. Pälsen är längre än på andra arter.

Enligt en nyligen framlagd forskningsstudie fanns marklevande fladdermöss, likt dem på Nya Zeeland, även i det förgångna. Studien har gjorts på fladdermusfossil från Australien. Man fann då samma speciella anpassningar i skelett och muskler hos en av arterna där som hos den nutida på Nya Zeeland. Enligt ledaren för forskarteamet var de "praktiskt taget identiska".5 6 7

De forntida var dock ett par centimeter större än de nutida, som endast är ca 6 cm långa med en vikt på 15-30 gram. Trots litenheten har de lyckats överleva på marken i såväl forn- som nutid. Idag är fladdermössen de enda inhemska däggdjuren på Nya Zeeland. För övrigt kan nämnas att de i huvudsak lever av insekter, frukt, nektar och pollen och pollinerar en speciell “skogsros” som lever på vissa trädrötter, samt att hannarna konkurrerar om honorna genom sångtävlingar i parningssäsongen.

Av det stora antalet nutida fladdermusarter finns alltså endast två som till stora delar lever på marken. Kanske fanns där fler arter i det förgångna, än de forntida släktingarna till dem på Nya Zeeland? Fossilfynd från många andra djur visar ofta att mångfalden var större i det förgångna än den är idag.

Källor:

Tags: 

Afrika eller Asien?

Debatten om huruvida människans ursprung fanns i Afrika eller Asien går ständigt vidare bland evolutionsforskarna. Som bekant är det Afrika-teorin som varit mest tongivande, och den framställs ofta som ovedersägliga fakta. Men alla forskare delar inte den uppfattningen utan hävdar att människans ursprung finns att hitta i Asien.

Nu har man hittat nya fossil, som dessa forskare tar som ytterligare stöd för Asien-teorin. Dock inte i Asien – utan i Afrika! Fossilen består av några millimeter stora primat-tänder, som silats fram i Libyens ökensand. Tänderna kommer från några olika arter av så kallade anthropoider. Enligt evolutionsteorin är det den grupp som alla apor och även människan tillhör.

De små fossil-tänderna dateras, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan, till 39 miljoner år. Det är den äldsta dateringen på anthropoid-fossil som hittats i Afrika.Trots flera tidigare, noggranna utgrävningar som gjorts här har inga äldre hittats här. Däremot har man hittat anthropoider med äldre dateringar i Asien, mestadels i Kina. Detta leder evolutionsforskarna att tro att dessa primater utvecklats i Asien, för att sedan utvandra till Afrika.

Problemet med resonemanget ovan är dock att alltsammans bygger på teorier och hypoteser. Även åldersdateringen finns det stora problem med. Alla forskare som tagit del av publikationen av fynden är heller inte övertygade att tänderna kommer från anthropoider, utan från tarsier, så kallade spökdjur. (Idag lever dessa i den sydostasiatiska övärlden. Fossil från spökdjur har hittats i Asien, Europa, Nordamerika, men endast några omdiskuterade fossil har hittats i Afrika.)

De enda, egentliga fakta man har är fossil av några små aptänder som hittats i Libyens ökensand. Forskarna beräknar att de apor som tänderna tillhört var några centimeter stora, och vägde ca 500 gram. De tros ha liknat Herr Nilsson i Pippi Långstrump. (Om det nu verkligen var anthropoider och inte några spökdjur.)

Källor: Nature, PhysOrg.com, Science

Tags: 

Ständigt äldre redskap

Åldersdateringarna på fossil och olika slags forntidsfynd blir hela tiden allt äldre. Ett bland de senaste exemplen är några stenverktyg och spjut som hittats i en grotta (Blombos cave) i Sydafrika.

Stenverktyg.

Dateringarna för olika verktyg blir allt äldre - en indikation på att människan redan från början var en intelligent varelse!

Med hjälp av en speciell teknik har verktygen gjorts riktigt vassa, vilket visar på hantverks-skickligheten hos de människor som tillverkat dem. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är verktygen daterade till ca 75 000 år, vilket är 55 000 år äldre än redskap man funnit tidigare som tillverkats på ett liknande sätt.

Men - hittar man verkligen allt äldre fynd i allt djupare lager? Eller har dateringsmetoderna blivit så mycket mer förfinade? Kanske är det snarare så att man sakta men säkert accepterar allt äldre verktyg. Vilket i sin tur påverkar hela bilden av forntidsmänniskan, som sant mänsklig och kunnig inom många olika områden.

I samband med några tidigare fynd från Sydafrikas forntid uttalade sig en forskare för några år sedan enligt följande - “Den gamla uppfattningen att tidiga Homo sapiens inte hade ett fullt mänskligt beteende har till stora delar byggt på frånvaron av bevis. Nu har vi fått fakta som inte stämmer med den teorin. Det kan ha varit så att de tidiga moderna människorna redan hade den förmågan när de först uppträdde på scenen.” De fynd det här gäller har daterats till ca 164 000 år.

Man får heller inte glömma att åldersdateringarna som sådana, ofta har sitt ursprung i den geologiska tidsskalan som från början mer eller mindre var är en ren skrivbordsprodukt. Och som en skrivbordsprodukt känns ofta de siffror där årtusendena flyttas allt längre bort på en linjerad skala (ibland framåt). Det hela blir en smula overkligt och ganska svårt att ta till sig.

Betydligt mer reell blir den historiesyn som skapelsetroende för fram att såväl människan som de arkeologiska fynd hon lämnat efter sig är några tusen är gamla. Att människan inte hade sitt ursprung i någon primitiv förmänniska utan “när hon först uppträdde på scenen” var hon fullt mänsklig och kapabel att tillverka såväl funktionsdugliga redskap som mycket annat.

Källor: New Scientist, ScienceNews, PhysOrg.com

Åldersdateringarna på fossil och olika slags forntidsfynd blir hela tiden allt äldre. Ett bland de senaste exemplen är några stenverktyg och spjut som hittats i en grotta (Blombos cave) i Sydafrika.

Med hjälp av en speciell teknik har verktygen gjorts riktigt vassa, vilket visar på hantverks-skickligheten hos de människor som tillverkat dem. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är verktygen daterade till ca 75 000 år, vilket är 55 000 år äldre än redskap man funnit tidigare som tillverkats på ett liknande sätt.

Men - hittar man verkligen allt äldre fynd i allt djupare lager? Eller har dateringsmetoderna blivit så mycket mer förfinade? Kanske är det snarare så att man sakta men säkert accepterar allt äldre verktyg. Vilket i sin tur påverkar hela bilden av forntidsmänniskan, som sant mänsklig och kunnig inom många olika områden.

I samband med några tidigare fynd från Sydafrikas forntid uttalade sig en forskare för några år sedan enligt följande - “Den gamla uppfattningen att tidiga Homo sapiens inte hade ett fullt mänskligt beteende har till stora delar byggt på frånvaron av bevis. Nu har vi fått fakta som inte stämmer med den teorin. Det kan ha varit så att de tidiga moderna människorna redan hade den förmågan när de först uppträdde på scenen.” De fynd det här gäller har daterats till ca 164 000 år.

Man får heller inte glömma att åldersdateringarna som sådana, ofta har sitt ursprung i den geologiska tidsskalan som från början mer eller mindre var är en ren skrivbordsprodukt. Och som en skrivbordsprodukt känns ofta de siffror där årtusendena flyttas allt längre bort på en linjerad skala (ibland framåt). Det hela blir en smula overkligt och ganska svårt att ta till sig.

Betydligt mer reell blir den historiesyn som skapelsetroende för fram att såväl människan som de arkeologiska fynd hon lämnat efter sig är några tusen är gamla. Att människan inte hade sitt ursprung i någon primitiv förmänniska utan “när hon först uppträdde på scenen” var hon fullt mänsklig och kapabel att tillverka såväl funktionsdugliga redskap som mycket annat.

Källor:

http://www.newscientist.com/article/dn19654‑sharp‑stone‑age‑spearheads‑were‑cooked‑then‑flaked.html

http://www.sciencenews.org/view/generic/id/64807/description/Deep_African_roots_for_toolmaking_method

http://www.physorg.com/news111847910.html

Tags: 

Ateismens diktatur

Västvärlden är på väg att glida in i en ateismens diktatur, under vetenskaplig täckmantel. I den diktaturen får evolutionsteorin inte ifrågasättas, men den som gör det möter ofta för häftigt motstånd. Läs denna artikel av Mats Molén publicerad i senaste numret av tidningen Genesis (nr 1/2011).

Tags: 

Sidor