De höga åldrarna i Första Mosebok

Del 1: Kan människor ha levt i 950 år?

I Första Moseboks 9:e kapitel berättas det att Noa levde tills han blev 950 år. Själv är jag uppväxt med förklaringen att "år" inte betyder år, utan att det snarare är frågan om månader. Noa blev i så fall 950 månader, dvs drygt 79 år - vilket ju ändå är en rätt hög ålder.

Vid en första anblick verkar den förklaringen rätt rimlig, att åren i början av 1 Moseboken skulle vara månader, men den är långt ifrån problemfri.

Problemet med "år" som inte är år

I 1:a Moseboks 5:e kapitel finns en släktlängd, med människor som levde före Floden och där de flesta blev runt 900 år. I den berättas också vid vilken ålder männen fick barn och där kan man läsa att Noa blev far vid 500 års ålder. Om vi antar att "år" i själva verket betyder månader, så skulle det betyda att han var knappt 42 år och så långt verkar resonemanget fortfarande hålla, men sedan blir det värre: Adams son Set fick barn vid 105 års ålder, vilket innebär att om "år" i själva verket betyder "månad", så hade Set inte ens hunnit fylla 9 när han blev pappa.

Om vi leker med tanken att "år" inte heller betyder "månad", utan någon annan tidsenhet, som vi inte känner bakgrunden till, men antar att Set var 15 år när han blev pappa (105 "Mosebok-år" = 15 verkliga år), så skulle Sets verkliga livslängd bli ca 130 år¹, vilket visserligen är väldigt högt, men kanske inte helt otänkbart ändå i våra ögon.

Fast inte ens den varianten fungerar: Mitt i släktlängden finns nämligen Mahalalel, som sägs ha fått barn redan vid 65 års ålder. Om man gör samma räkneoperation med "Mosebok-år" som för Set, så innebär det att Mahalalel fick sin son när han var 9 år Och det finns fler av samma slag - Hanok var lika gammal som Mahalalel, när han fick sin son.

Som om inte det här vore nog, så fortsätter släktlängden i 1 Mos 11. Där börjar den med Noa, som blev ungefär lika gammal som männen i 1 Mos 5, och fortsätter med hans ättlingar - och där sjunker åldrarna gradvis, stannar till några generationer på runt 400 år, sjunker igen och stannar sedan några generationer på 200 år och sjunker därefter igen. Att med det underlaget försöka hitta ett system för hur man egentligen räknade åldrar om inte "år" betyder år, låter sig helt enkelt inte göras (se fig. 1).

Dessutom finns det även andra tecken i 1:a Mosebok på att åldrarna faktiskt minskat. Patriarken Jakob är 130 år när Josef presenterar honom för Farao. När Jakob berättar om sin ålder beklagar han sig samtidigt och säger att "få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid."² För Jakob verkar 130 år alltså inte alls ha varit någon ålder att yvas över, utan snarare är han bekymrad över att både hans far och farfar och ännu äldre släktingar var betydligt piggare när de var i hans ålder och att de då kunnat se fram mot betydligt fler levnadsår än vad Jakob räknar med (han blev till slut 147 år).

Det finns en annan intressant uppgift, som gäller Abrahams hustru Sara. I 1 Mos 18:11 kan vi läsa att hon betraktades som gammal och ofruktsam när Isak föddes. Sara var då 90 år. I 1 Mos 12, däremot, när Abraham flyttade till Egypten, beskrivs hon som så vacker att farao genast tog henne till hustru. Sara var då närmare 70 år³ och även som 90-åring var hon så vacker att kung Abimelek i Gerar ville ta henne till hustru.⁴ Mot bakgrund av vad Mose⁵ skriver om de höga åldrarna är det naturligtvis bara en logisk konsekvens människor åldrades helt enkelt långsammare.

Det verkar alltså som att Mose verkligen menar att människor en gång i tiden levde nästan 1000 år långa liv och att livslängden sedan gradvis sjönk, så att när David skrev Psalm 90, så var en normal livslängd nere i ca 70-80 år.

Vad skall man då säga om de höga åldrarna i 1:a Mosebok? Är de ytterligare ett exempel på att berättelserna i den boken är myter som inte har någon historisk grund? Eller är det tvärtom ett tecken på att Bibeln är sann?

Hur gammal kan en människa bli?

I Illustrerad Vetenskap nr 16/1999 kunde man läsa att "en rad åldersforskare menar att vi sannolikt kan lägga runt 50 år till den genomsnittliga livslängden under loppet av de kommande fem årtiondena."⁶ I artikeln berättas att man förlängt livet på möss med 50 % enbart genom diet (avsevärt färre kalorier än normalt) och att man genom avel har lyckats förlänga livet på bananflugor med 150 %. Om man kunde åstadkomma samma ökning för människor, skulle det innebära en livslängd på 200 år!

Det är visserligen fortfarande långt till 950 år, men likväl en kraftig svängning i synen på människans möjliga livslängd och artikelförfattaren konstaterar t o m att "nu pekar experter på att det inte finns någon vetenskaplig grund för att hävda att det existerar någon gräns för vår ålder."

Hur länge kan en kvinna vara fertil?

Även om det faktiskt skulle vara biologiskt möjligt för människor att leva avsevärt längre än idag, finns förstås en annan fråga, nog så väsentlig i sammanhanget: Brukade männen före Floden verkligen gifta sig med kvinnor som var minst 50 år yngre än de själva? Eller skulle även klimakteriet kunna komma senare än det gör idag?

Medan ålder i princip inte sätter någon gräns för när män kan bli fäder, så är ju verkligheten en helt annan för kvinnor: alla ägg finns redan från början och nybildas inte. Att män kan bli fäder vid 100 års ålder är alltså en sak, men om kvinnor skall kunna ha blivit mödrar vid 100 års ålder, måste antingen puberteten ha kommit senare, menstruationscykeln varit längre, eller antalet ägg fler. Eller?

Var Mose verkligen så okunnig om grundläggande biologi att han inte visste att det finns en begränsning i kvinnors fertilitet? Svaret är att det var han inte alls! I 1 Mos 18:11 berättade han ju att Sara passerat klimakteriet - vid 90 års ålder. Han var alltså väl medveten om begränsningen i kvinnors fertilitet. Ändå skriver han som han skriver som att klimakteriet inträffade mycket senare än idag.

Är det alltså möjligt att pubertet, menstruationscykel eller antalet ägg faktiskt kan ha förändrats?

Kanske är inte det biologiska problemet så stort som det kan tyckas.

Det är ett känt medicinskt faktum att tidpunkten för den första menstruationen har förändrats över tiden i den industrialiserade delen av världen (från 16,5 år 1860 till 12,2 år 1960) och att det till stor del beror på kosten⁷.

Dr John W Cuozzo som undersökt originalfossil av neandertalbarn har upptäckt detaljer som inte stämmer med hur barn utvecklas idag, utan stämmer bättre med en långsammare utveckling. Dessutom uppvisar neandertalfossil karaktärer som tyder på en mycket hög ålder, jämfört med idag. Neandertalaren kan mycket väl ha varit en långlivad, intelligent och konstnärligt lagd människa som levde relativt kort tid efter Noas flod.⁸

Det är också så att antalet ägg vid en kvinnas födsel i själva verket är minst 200 000. Av dem skrumpnar alla utom ca 10 000 vid puberteten och av dem är det bara ca 400 som går till ägglossning, eftersom det av de 25 ägg som börjar mogna vid en menstruationscykel bara är ett enda som blir helt moget.⁹ Urvalet är alltså oerhört kraftigt - men har andelen bortselekterade ägg alltid varit densamma? Eller kan samma faktorer som förkortade människans livslängd också ha påverkat äggkvalitet och urvalsprocess? I vilket fall som helst kan vi konstatera att om alla ägg som fanns efter puberteten gick till ägglossning, så skulle kvinnan kunna vara fertil i 760 år och om inga ägg som fanns vid födseln skrumpnade, skulle de räcka till menstruationscykler i över 15 000 år!

Sett mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att Mose verkar så obekymrad...

Livslängden sjönk varför?

Vi står emellertid inför ett stort mysterium: varför lever inga människor i 950 år längre? Varför sjönk livslängden?

Att det är den stora floden som är den stora vattendelaren i fråga om livslängder är tydligt (se fig. 1). Det är ju heller inte särskilt förvånande. Levnadsförhållandena i världen efter floden måste rimligtvis ha varit mycket annorlunda jämfört med före floden:

• Växt- och djurlivet måste ha varit mycket fattigare, åtminstone till en början och eftersom många växter och djur som vi hittar som fossil inte finns längre, verkar det som om åtskilliga växt- och djurarter dog ut under åren efter Floden.
• Det genetiska urvalet hos människor minskade avsevärt, eftersom alla människor som fötts efter den stora floden har fått sina gener från en man och fyra kvinnor: Noa, hans hustru och hans svärdöttrar. I jämförelse med oss, måste alla de fem ha varit genetiskt mycket olika. I jämförelse med människorna före floden, måste rimligen alla nu levande människor betraktas som hårt inavlade - något som dessutom förvärrades efter Babels torn.¹⁰ Dålig hälsa och kort livslängd är alltså att förvänta för vår del - och god hälsa och lång livslängd för de som levde före floden.
• Enligt Joseph Dillows ånghöljsteori¹¹ (som säger att vattnet ovanför himlen i 1 Mos 1:6-8 var ett ånghölje högst upp i atmosfären och att det var därifrån regnet kom vid floden - 1 Mos 7:112), så ökade den mängd strålning som atmosfären släpper igenom ifrån rymden avsevärt efter floden, vilket gjorde att risken för mutationer ökade.
• Människor började äta kött¹² och fick alltså en mindre andel grönsaker i kosten än tidigare. Det är känt från cancerforskningen att det i grönsaker finns ämnen som bromsar mutationer.¹³

Det finns också några intressanta iakttagelser vi kan göra i släktlängderna i 1 Mos (och resten av Gamla Testamentet):

• Noa - som med sina 600 år får betraktas som en medelålders man när han gick ombord på Arken - levde precis lika länge som sina förfäder.
• Noas söner - som även de var födda före Floden, men med sina 100 år bara var ynglingar - får sina liv förkortade med ca 1/3.
• Noas barnbarn, som alla är födda efter Floden, får sina liv halverade, jämfört med farfarsgeneration
• Ingen människa verkar därefter någonsin ha levt lika länge som människorna före Floden.

Av detta bör vi i alla fall kunna dra några slutsatser:

• De kortare livslängderna kan inte förklaras med krig, svält eller sjukdomar för i så fall borde det rimligen ha förekommit långlivade människor åtminstone någonstans i världen även under senare tid.
• De kortare livslängderna kan inte förklaras enbart med allmänt kärvare levnadsförhållanden och förändringar i miljön, för i så fall borde Noa inte ha levt så länge som han gjorde.
• De kortare livslängderna kan inte förklaras enbart med inavel, eller andra ärftliga defekter som förvärrades från generation till generation, för i så fall borde rimligen inte Noas barn - som föddes före Floden - ha påverkats

Förklaringen måste alltså ligga i någonting som påverkar unga, men inte äldre, som är ärftligt och oåterkalleligt. I forskning om mekanismerna bakom åldrande¹⁴ har man konstaterat att medan encelliga organismer kan dela sig hur många gånger som helst, så är människans (och andra flercelliga varelsers) celler programmerade genom DNA-koden att sluta dela sig efter ett visst antal gånger. Om det inte vore för den programmeringen verkar det inte finnas någon gräns för hur länge kroppen skulle kunna reparera sig själv och fortsätta leva. Begränsningen i hur många gånger cellen kan dela sig verkar inte vara alldeles given. Den varierar mellan olika människor och tycks vara ärftlig. Fransyskan Jeanne Calmet, som dog 122 år gammal 1997, blev den äldsta människan i modern tid. När man spårade hennes förfäder fem generationer tillbaka, visade det sig att de alla levt i genomsnitt 10,5 år längre än andra människor i sin trakt. Slutsatsen blev att de här unika anlagen betydde mer för Jeannes livslängd än hennes kost och andra levnadsvanor.

Det är fullt möjligt att anlag för långa liv försvann i och med Noas barnbarn, genom att det var så få föräldrar som skulle föra generna vidare, men det förklarar ju som sagt inte varför Sem förlorade 1/3 av sitt liv.

Det finns dock en annan intressant upptäckt i sammanhanget. Ibland händer det att en mutation uppstår i en mänsklig cell, där den förprogrammerade spärren försvinner. Det är det som kännetecknar cancerceller. En tumör är i den meningen odödlig (naturligtvis förutsatt att den får näring och inte utsätts för gifter eller strålning).¹⁵

Om en förändring i arvsmassan alltså kan göra mänskliga celler odödliga, skulle då inte själva dödligheten genom åldrande också kunna vara ett resultat av förändringar i arvsmassan? Och skulle inte även nivån på spärren dvs om vi skall vara förprogrammerade att dö efter 90 år eller 900 - kunna påverkas av mutationer? Och visst kan man tänka sig sådana mutationer som - om de slog mot vitala organ i kroppen - påverkade redan Sems unga generation? Att risken för mutationer ökade efter Floden har vi ju redan konstaterat, så kanske är vi här en förklaring på spåren.

Åldrandet och de biologiska lagar som styr vår möjliga livslängd är säkert bra mycket mer komplicerade än så här. Det intressanta är emellertid att redan med det lilla vi vet idag, kan vi se att både de höga åldrarna och nedgången i livslängd är biologiskt fullt möjliga och vi kan till och med börja ana vilka mutationer som skedde och vilka processer som var inblandade.

Josefus

En intressant fråga är i så fall om Bibeln är den enda äldre källan som talar om extremt långa liv, tidigt i människans historia? Nej, faktiskt inte - det finns fler.

I slutet av första århundradet e Kr sitter historikern Josefus och skriver på sitt verk Judarnas fornminnen. Josefus är jude, men han har anpassat sig till det romerska samhället och han skriver för en romersk publik. Hans verk skall täcka judarnas historia från tidernas begynnelse - ja, ända från världens skapelse - och fram till 60-talet e Kr.

När han så kommer in på Noa och hans höga ålder, märker man att Josefus är rädd för att inte bli tagen på allvar av sin moderna romerska publik. Han skriver därför att ingen skall - genom att jämföra fornmänniskornas liv med våra liv och med de få år vi numera lever - tro att det vi sagt om dem är falskt; eller använda våra nuvarande korta liv som argument för att inte heller de levde så länge¹⁶ Men han nöjer sig inte med det. Josefus vill verkligen förvissa sin publik om att det här inte är någonting han själv hittat på - eller bara är en gammal judisk skröna - så han räknar upp en lång rad av kända antika historiker, som verkade flera hundra år före Josefus, och som enligt honom också berättar om höga åldrar i forntiden och som därmed bekräftar hans uppgifter. Josefus nämner Manetho¹⁷, Berossos¹⁸, Mochus, Hestiaeus, egyptiern Hieronymus, Hesiodos¹⁹, Hekataios²⁰, Hellanicus²¹, Acusilaus, Ephorus²² och Nikolaos²³.

Intressant nog skriver Josefus att en av anledningarna till att fornmänniskorna blev så gamla var att deras mat var bättre anpassad för att ge ett långt liv.²⁴ Det påståendet är intressant, inte minst med tanke på vad vi redan konstaterat angående hur dieten kunnat förlänga livet på möss, hur kosten påverkat tidpunkten för den första menstruationen och hur kosten påverkar risken för mutationer i kroppen!

Sumeriska kungalängden

Det mest kända antika dokumentet utanför Bibeln som talar om höga åldrar är förmodligen den sumeriska kungalängden (SKL). Den innehåller en förteckning över de kungar som regerade över Sumer både före och efter Floden och hur länge de satt på tronen (se Fig. 2 - med logaritmisk skala).²⁵

Enligt SKL regerade 8 st kungar före Floden i sammanlagt 241 200 år och deras regeringstid varade mellan 18 600-43 200 år. Efter Floden börjar regeringstiderna bli kortare, Under de första 19 844 åren efter Floden regerar 28 st kungar i genomsnitt drygt 700 år var, innan regeringstiderna kommer ned på nivåer som inte längre förutsätter exceptionellt långa liv.

Det är mycket större variation i SKL än i 1:a Mosebok, även när det gäller personer som finns alldeles intill varandra i listan. Det är naturligt, eftersom SKL inte pratar om kungarnas livslängd, utan bara hur lång deras regeringsperiod var, vilket ju är något helt annat. De tidiga människornas livslängd enligt SKL är alltså ännu längre och SKL säger i själva verket ingenting om hur mycket de varierade från en kung till en annan. Det är bara sett över längre perioder som man kan se att även SKL visar en trendmässig nedgång i livslängd.

När man jämför siffrorna i 1:a Mosebok med SKL (eller för den delen med Berossos uppgifter, som visserligen anger helt andra namn och årtal än SKL, men även han talar om regeringsperioder på tiotusentals år²⁶), ger Moses uppgifter inte längre samma intryck av att vara sagolikt långa.²⁷ Snarare är det så att man kan ställa sig frågan om inte Mose ger en mer saklig version av samma historia som även de andra källorna syftar på - fast utan att salta årtalen? I fallet med kungalängderna kan det ju ha funnits en särskild poäng med att framställa regeringsperioderna som extra långa, för att ge särskild auktoritet åt den egna kungamakten. De tidiga kapitlen av 1:a Mosebok däremot handlar om hela mänsklighetens gemensamma förfäder, så där kan rimligen inte funnits något motsvarande egenintresse.

En intressant jämförelse mellan Bibelns beskrivning av tiden före floden och strax efter, och den sumeriska kungalistan är gjord av Raul E Lopez i Technical Journal. Lopez påvisar att man kan ha missförstått det sätt som sumererna räknade på. Han menar att om beräknar i enligt med vad man upptäckt om deras räknesätt blir Bibelns och sumeriska kungalistans tidsperiod ungefär lika långa.²⁸

Avslutning

Så långt kan vi alltså konstatera att det finns tecken som tyder på att de höga åldrarna kanske ändå inte är biologiskt omöjliga och att det även finns andra antika historiska källor utanför Bibeln som också nämner höga åldrar. Samtidigt måste man ändå ställa en kritisk motfråga: Om det nu verkligen är så att människor en gång i tiden levde i närmare 1000 år, men att den livslängden sedan av någon anledning sjönk till mindre än en tiondel på bara några sekel, borde inte det då hade satt mycket djupare spår i människans historia än några korta - och dessutom redan på Josefus tid uppenbarligen ifrågasatta - noteringar i några av antikens historieböcker?

Man kan verkligen tycka det, särskilt som nedgången i åldrar verkar ha varit mycket dramatisk. Ur släktlängden i 1 Mos 11 (se fig. 3) kan man nämligen också läsa ut att den förste som dör efter Floden, i Sems släktgren av Noas ättlingar, är Peleg (sonsons sonson till Sem). Observera att detta alltså är medan både Noa och Sem själva fortfarande lever! Bara något år senare dör Nahor, som är sonsons son till Peleg. Ja, inom en period av 60 år dör hela fyra generationer medan de fyra föregående fortfarande är kvar i livet. Om de uppgifterna är någorlunda representativa för hela den dåvarande befolkningen, så berättar 1 Mos 11 i själva verket om en period i mänsklighetens historia som måste ha varit en så omvälvande katastrof att den bara överträffats av floden.²⁹

Det kan vara värt att göra en jämförelse med när Digerdöden härjade i mitten av 1300-talet. Inom loppet av fyra år dog mer än 1/3 av Europas befolkning av sjukdomen. Det är få händelser i mänsklighetens historia de senaste årtusendena som ens kan mäta sig med den katastrofen. Digerdöden innebar inte bara att hela byar och landsändar avfolkades, utan fick också konsekvenser för kultur (t ex konsten) och trosföreställningar under lång tid efteråt. Döden blev ett återkommande tema som präglade 1300-talsmänniskornas tankevärld.³⁰

Så varför ser vi i så fall inga spår av de höga åldrarna, eller av de fyra generationernas massdöd?

Eller är det likadant med spåren av de höga åldrarna som det är med spåren av floden? De arkeologiska spåren av en världsvid översvämning är minst sagt sparsamma³¹ - trots att det finns ca 270 flodberättelser från hela världen³² - ända tills man börjar betrakta fossillagren som lämningar från floden. Då framstår floden plötsligt som så gigantisk att tanken svindlar! Det är alltså viktigt var man letar - och med vilka förutsättningar.

Om vi utgår ifrån att digerdödsreaktionen är en normalt mänsklig reaktion, så är det i kultur och trosföreställningar som vi skall leta efter spår av sjunkande livslängder. Det är det vi skall göra i nästa artikel!

Noter

1. Enligt 1 Mos 5:8 blev Set 912 år. 105/15x912=130.

2. 1 Mos 47:9

3. Flytten till Egypten skedde en tid efter att Abraham lämnat Haran (då Abraham var 75 år enligt 1 Mos 12:4) och definitivt innan Ismael föddes (då Abraham var 86 år enligt 1 Mos 16:16). Sara var 9-10 år yngre än Abraham (1 Mos 17:17)

4. 1 Mos 20:2

5. För frågan om huruvida Mose verkligen är författaren till Moseböckerna hänvisas till en artikel i ämnet i Catholic Encyclopedia på www.newadvent.org/cathen/11646c.htm och Russel Grigg, Skrev verkligen Moses Första Mosebok, Genesis nr 2/2001, sid 3-6

6. Våra barn blir 130 år gamla, Illustrerad Vetenskap nr 16/1999, sid 47-53

7. Mark Belsey (för World Health Organisation), Health and psychosocial dimensions (avsnitt 1.3), från World Congress Against Commercial Sexual Exploitation of Children, Stockholm, 27 - 31 August 1996. Artikeln hämtad från http://www.usemb.se/children/csec/2152.htm

8. Cuozzo, John W (Jack), DDS, MS, Buried Alive, Master Books, 1998. (ISBN 0-89051- 238-8). Se även Cuozzo, John W, Fossil av neandertalbarn, Genesis, nr 2, 2000, sid 27-30.

9. Bernard Dixon (red), Vetenskapens värld: Människan, Bonniers, Köpenhamn, 1993, sid 107

10. Det är efter Babels torn som folken sprids över världen, men under spridningen tycks de hålla sig samlade inom sina familjer - annars skulle ju inte härledningen av världens folkslag ha sett ut som den gör i 1 Mos 10. Slutsatsen blir därför att språkförbistringen var mellan olika släkter och att släkterna drog iväg samlade. Det måste ha inneburit många fler äktenskap och barn med nära besläktade föräldrar. Peleg - den förste som dör ung - fick enligt 1 Mos 10:25 sitt namn för att det var i hans tid som världen delades. Om Pelegs mor blev gravid efter spridningen, så har vi här ett tecken på inavel.

11. Molén, Vårt ursprung, XP Media, 2000, sid 219-223

12. 1 Mos 9:3

13. www.cancerfonden.se (under menyval Livsstil - Mat) 2001-07-21. Bygger främst på docent Alicja Wolk, Preventiv medicin i teori och praktik, kapitel 3, Cancersjukdomar - riskfaktorer och preventionsmöjligheter

14. Där inget annat uttryckligen sägs är uppgifterna i detta avsnitt baserade på Carl Wieland, Living for 900 years?, Creation Ex Nihilo 20(4):10-13, september-november 1998, hämtad från www.answersingenesis.org/docs/ 4082.asp 2001-01-04

15. Jerk W Langer, Öppet krig mot cancern, Illustrerad Vetenskap nr 9/2001, sid 36-41

16. Flavius Josephus, Judarnas Fornminnen, Bok 1, Kap 3:9 (Egen översättning från engelskan ur: Flavius Josephus, The Complete Works of Josephus translated by William Whiston, Kregel Publications, 1981.)

17. Manetho: egyptisk historiker, ca 300 f.Kr. (Nationalencyklopedin, Bra Böcker, Höganäs, 1994, band 13, sid 40)

18. Berossos: babylonisk präst som skrev Babylons historia från världens skapelse ca 290 f Kr (Nationalencyklopedin, band 2, sid 478).

19. Hesiodos: grekisk skald som skrev om världens uppkomst och de grekiska gudarnas historia, 700-talet f.Kr. (Nationalencyklopedin, band 8, sid 574)

20. Hekataios: grekisk historiker och geograf, ca 500 f Kr (Nationalencyklopedin, band 8 sid 495).

21. Hellanicus: grekisk historiker, 400-talet f.Kr. (www.britanica.net)

22. Ephorus: grekisk historiker som skrev den första världshistorien, 300-talet f Kr (www.britanica.net).

23. Nikolaos från Damaskus: grekisk historiker och filosof, första århundradet f Kr. (Nationalencyklopedin, band 14, sid 168).

24. Flavius Josephus, ibid

25. Uppgifterna är hämtade från Merril F Unger, Archaeology and the Old Testament, Zondervan, Grand Rapids, USA, 1954, sid 46 och David Rohl, Legend - the Genesis of civilization, Century, Random House UK, London, 1998, sid 164-165, som båda bygger på Thorkild Jacobsen, The Sumerian King List, Assyriological Studies, XI, Chicago, 1939

26. Catholic Encyclopedia på www.newadvent.org/cathen/02514a.htm 2001-01-30

27. En intressant iakttagelse är att medan de sumeriska dokumenten talar om 240 000 år från Skapelsen till Floden, så talar 1:a Mosebok om 1656. Redan på Moses tid har alltså de lärda i så fall i den delen av världen ansett att Bibelns ålder på världen var alldeles för låg. Debatten om huruvida världen är ung eller gammal kanske är betydligt äldre än de flesta av oss föreställer sig

28. Lopez, Raul E, Creation Ex Nihilo, Technical Journal, The antediluvian patriarchs and the Sumerian King List, Answers in Genesis, Australia, 1998, vol 12 (No 3), sid 347-357.

29. Jag är medveten om att det även bland skapelsetroende finns olika uppfattningar om huruvida släktlängden i 1 Mos 11 verkligen innehåller alla släktled, eller om den bara tar upp vissa nyckelpersoner i släkten (Jfr t.ex. Molén [nedan] sid 258; John Walvoord & Roy Zuck,The Bible Knowlege Commentary: Old Testament, SP Publications, Wheaton, Illinois, 1985, sid 45). Om Sems verkliga släktlängd i själva verket innehåller ytterligare några släktled mellan de som står nämnda i 1 Mos 11, så mattas dramatiken naturligtvis av, men den får fortfarande katastrofala proportioner.

30. Nationalencyklopedin, band 4, sid 580-581

31. Några exempel på sådana försök från utgrävningar i Mesopotamien finns bl.a. i Rohl, ibid, sid 167-170

32. Mats Molén, ibid, sid 266-267.