Bakterier åldras

Jag läser i min dagstidning (VLT, 11-11-01) om en studie publicerad i ”Current Biology” som visar att bakterier åldras. Orsaken är att bakterierna drabbas av ”inre skador som inte cellen klarar av att reparera”. Eftersom bakterier förökar sig genom delning borde dessa skador fortplantas till nästkommande generationer. Det är alltså inte bara bakterieindividen som blir äldre utan hela populationen.

Men, skriver artikeln, bakterierna har löst detta genom att skadorna fördelas asymmetriskt vid celldelningen. Den ena dotterbakterien får en mindre andel av skadorna än den andra. Ett mycket elegant sätt att bromsa den genetiska degenerering som mutationer orsakar, tänker jag.

Som alltid måste nya biologiska upptäckter få evolutionistiska förklaringar. I detta fall skriver VLT: ”Åldrandet… kan, genom att bakterierna har förmågan att dela upp sig asymmetriskt, på ett paradoxalt sätt stärka dem på längre sikt…”. Eh? Visserligen har avvecklingen bromsats, men när blev den en utveckling? Hur kan en nedförsbacke bli en uppförsbacke bara den är tillräckligt lång?

Nu är VLT ingen vetenskaplig tidskrift så de må vara förlåtna. Värre är det när en av evolutionslärans stora förkämpar, Richard Dawkins, använder precis samma bristfälliga logik. I sin bok ”The Greatest Show On Earth” beskriver han hundrasers snabba förändringar och extrapolerar dessa över tid till en utveckling från fisk till människa (sid 82 i engelska upplagan). På andra ställen i boken beskriver han dock hur hundraserna genomgått en avveckling och hur deras genpool ”karvats ur” genom ”subtraktion” (sid 37).

Man undrar hur mycket våld på förnuftet som är tillåtet för att bevara en tro på evolution.