Lustgårdens moment 22

Varför skulle detta hända just mig? Jag var bara åtta år och satt i baksätet i vår röda Volvo 240 kombi. Det hade varit en perfekt sten att sitta på för att se krocketmatchen. Stackars mannen som hade råkat slå mig medvetslös när han hade svingat klubban frågade sig nog samma sak. Just mig? Det kunde väl ha drabbat någon annan? Min älskade mammas svar kom snabbt och oväntat: Det hade väl inte varit bättre om det hänt någon annan! sa hon. Varför sa mamma så? Jag visste ju att hon älskade mig mest av alla, så varför hade det inte varit bättre om någon annan behövt åka till sjukhus? Jag anade nog svaret, för jag minns att jag skämdes och omformulerade mig. Varför skulle detta behöva hända någon alls? Många har försökt svara på den frågan efter liknande situationer. För att man ska lära sig uppskatta när man har det bra, är ett vanligt svar. Jag skulle hellre tagit det goda för givet och aldrig behövt ha ont i kinden som svullnat upp till ett äpples storlek. Apropå äpple, var det ett äpple eller någon annan frukt som Eva plockade och gav åt Adam i Edens lustgård? Där i lustgården hade jag hellre suttit i godan ro utan att veta hur frukten smakade. Eller hade jag blivit nyfiken på vad ormen pratade om? Vad är skillnaden mellan gott och ont, mellan skönt och smärtsamt? Före man smakat vet man ju inte att man kommer ångra sig. Detta är lustgårdens moment 22. Trädet som ger kunskap om gott och ont fick människan inte äta av, men utan att äta av det kunde hon inte veta varför. Meningslöst. Jag ångrade att jag hade satt mig där på stenen. Varför körde pappa så fort mot sjukhuset, kunde vi inte vända och åka hem? Pappa låt mig slippa! om det finns något annat sätt. Så sa Jesus också när han satt i Getsemane och stunden närmade sig alldeles för fort. Pappa! Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill, sa Jesus. Innerst inne visste han att det inte fanns någon annan väg. Ända sedan Adam valde att smaka av kunskapens frukt om gott och ont så hade vägen för Jesus varit utstakad. "Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade." Ytterst sett var det därför jag hade slagits medvetslös av en krocketklubba. Mamma led mer än jag men tillrättavisade mig ändå när jag ville låta någon annan ta smällen. Jag tror att Fadern led mer än sonen den där natten i Getsemane, men Gud ville ändå inte att korset skulle drabba någon annan istället. Han lät allt drabba sin älskade son. "Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga." Jesus död på korsträdets stam är verkligen knutet till Adams historiska brott vid trädet i Edens lustgård. Allt lidande i världen är helt meningslöst, men det förstår vi först i efterhand. Adam kunde inte veta att marken skulle förbannas bara för att han tog emot kunskapens frukt och Eva kunde inte veta att hon skulle föda barn med smärta bara för att hon lyssnade på ormens lögn. Eftersom alla människor gör likadant som Adam och Eva historiskt gjorde i tidernas begynnelse så drabbas alla människor av meningslöst lidande. Hade vi vetat så hade vi inte velat veta. Döden och lidandet var aldrig nödvändigt för livet tillsammans med Gud, men i och med det historiska syndafallet så blev det en oundviklig del av livet på jorden. Genom Jesus så besegrades dödens makt och när Jesus kommer tillbaka kan vi räkna med en friande dom. Jesus kommer tillbaka på riktigt, låt oss be att han kommer snart!