Den Svenska musikens Fader - Johan Helmich Roman

Det är inte bara inom vetenskapen som bibeltroende kristna har utmärkt sig under seklerna, utan även inom musiken är många av de största namnen troende kristna. Ibland handlar det om djupt troende kristna, som fallet var med Johann Sebastian Bach.

På svensk mark fanns under den sena barocken en kompositör som för de flesta svenskar märkligt nog är mer eller mindre okänd. Hans namn var Johan Helmich Roman. Han levde mellan 1694 och 1758 och gavs tidigt epitet som ”den svenska musikens fader” och ”en svensk Händel”.

Roman var son till hovkapellmästaren Johan Roman och uppträdde redan vid sju års ålder inför hovet som violinist. Vid nyåret år 1711, alltså bara sjutton år gammal, anställdes han i hovkapellet. Roman fick under sitt liv möjlighet att göra flera resor genom Europa och arbetade bland annat ett tag i operaorkestern vid King’s Theatre i London under Georg Friedrich Händels ledning – en person som kom att influera hans musik mycket. Roman reste även i England, Frankrike, Italien och Tyskland där han blev uppskattad och stiftade vänskap med flera duktiga kompositörer. Från dem hämtade han musikaliska influenser som han tog med sig tillbaka till Sverige där han återträdde till hovkapellet.

Idag känner få svenskar till Romans musik, mer än Drottningholmsmusiken. Det verket – som är komponerat till kronprinsparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrikas bröllop – ligger dock vid sidan av huvudfåran av Romans musikaliska gärning. Det som låg varmast kring hans hjärta var nämligen den andliga musiken. Kyrkomusikern Roman var en djupt och allvarligt troende kristen.

Även om samhället i sin helhet under denna tid var starkt präglat av kristendom så utmärkte sig Roman genom en ovanligt hög syn på moral. Ett exempel utgörs av hans översättning av ett verk av William Assheton, på svenska kallat ”Tal om dödssängsbättring”. I det har Roman lagt till en kommentar som varnar för att Gud knappast accepterar en omvändelse på dödsbädden om inget försök till omvänt liv hade funnits dessförinnan. Oavsett det teologiskt riktiga i detta så visar det att Roman tog det kristna livet på djupt allvar.

En annan sak som vittnar om Romans vurm för det andliga var hans ambition att verka för att kyrkomusiken skulle skrivas och framföras på begriplig svenska istället för på latin som på den tiden var dominerande. Allt med syftet att bidra till ”andakt hos åhörarna”.

En intressant anekdot är att Roman upptogs i den nybildade Kungliga vetenskapsakademin som bildades under denna tid, 1739. Då ansågs komposition vara en ”vacker vetenskap”. Man ville även ha med Roman för hans stora internationella framgång och uppskattning.

Roman hade här sällskap av idel kända vetenskapsnamn som Linné, Polhem och Celsius. I dessa kretsar och i samarbete med en boktryckare, Lars Salvius, verkade Roman för att ordna med utgivning av ”uppbygglig litteratur”, däribland andlig sådan, som skulle förklara kristendomen för allmänheten. Vetenskapsakademien hade också vid sitt första sammanträde bestämt sig för att ge ut kvartalsrapporter med vetenskapliga resultat på begriplig svenska. Detta är möjligen inspirerat av Romans redan pågående arbete i den riktningen på musikens område.

Hur har då Romans musik beskrivits? Sakkunniga har i snart 300 år konstaterat att han utan tvekan är Sveriges främste tonsättare genom tiderna. Redan under sin levnadstid ställdes han i bredd med Händel, Bononcini och Pergolesi. Han spelade själv både oboe och cembalo och ansågs dessutom som en av samtidens främsta på violin. Som kompositör har han kallats den svenska kyrkomusikens ”uppfinnare och förbättrare” och alltså till och med den svenska musikens ”fader”.

Vad finns då att finna av Romans musik idag? Mycket av hans främsta musik är som sagt väldigt okänd – kanske för att den är så andlig till sin karaktär? Olika initiativ har dock gjorts för att återuppliva en del av hans musik. Söker man på YouTube kan man finna flera godbitar, som exempelvis ”Then Svenska Messan” i tretton delar samt flera fantastiska flöjt- och violinkonserter, där många kommentarer vittnar om hur förvånade människor är över att Romans musik inte är mer känd med tanke på den höga kvaliteten.

Allra mest passande för tidskriften Genesis måste vara verket ”Jubilate – Frögdens Herranom”, med text på Svenska hämtad från delar av 100:e Psalmen i Bibeln. En riktig skapelsesång! Lyssna till orden:

Frögdens Herranom all werlden.
Tiener Herranom med frögd;
kommer för hans ansikte med glädskap.
Förnimmer, at Herren är Gud:
han hafwer giort oss, och icke wi sielfwe,
til sitt folk, och til sin fosterfår.
Går in i hans portar med tackande;
uti hans gårdar med lofwande:
tacker honom, lofwer hans Namn.
Ty Herren är god,
och hans nåd warar ewinnerliga,
och hans sanning ifrå slägte til slägte
Ära vare Fadrenom
Ära vare Sonenom
och then Helga Anda
Såsom thet varit hafver af begynnelsen
nu och altid ifrån evighet til evighet.
Amen

Detta mäktiga verk spelades och sjöngs som ingångsmusik på prinsessan Estelles dop 2012 (som också finns på YouTube [1] men en bättre inspelning är gjord av Drottningholms Barockensemble [2]). Provlyssna gärna några verk med bra hörlurar! Skulle du vilja ha säker tillgång till musiken finns mycket av den utgiven på det klassiska skivbolaget Naxos.

Johan Helmich Roman förtjänar mer uppmärksamhet i Sverige, inte minst med tanke på de andliga skatter han lyft fram och förmedlat med sin vackra och mäktiga kyrkomusik på svenska.

Noter

1. https://youtu.be/zt04zbnsFZQ
2. https://youtu.be/t6uEjhnJ2Hg

Källor

• Brunner, Ernst. Likt ett skeleton: Johan Helmich Roman – hans liv. Albert Bonniers Förlag, 2019.
• Vretblad, Patrik. Johan Helmich Roman, 1694- 1758, svenska musikens fader. Vol. 1. A.-B. Nordiska bokhandeln, 1914.
• Johan Helmich Roman, Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Helmich_Roman Hämtad 30 december 2022

Länktips

• På sajten Swedish Musical Heritage finns en omfattande förteckning över Romans verk