Ändamålsenlig feedback

Att huden blir brun när man solar och att blodet levrar sig och att det slutar att blöda om man skär sig är exempel på väldigt ändamålsenliga saker som händer i kroppen.

Men det finns HUR många liknande saker som helst om man tänker efter. Bara en sån grej som när man hugger ved. Efter ett par dar har man valkar i händerna. Ja, än sen då?

Men hallå – det förutsätter att kroppen reagerar på ett ändamålsenligt sätt. Alltså: ökad friktion på huden ger signal till hudcellerna att börja dela sig snabbare just där. Det där med celldelning är en väldigt finreglerad process, för okontrollerad celldelning är samma som cancer. Det här styrs alltså av kontrollsystem i DNA som ser till att det bara tillverkas valkar när det behövs.

Det liknar vad som händer när man har blött mycket eller donerar blod, då startar en kedja med reaktioner i kroppen med hormoner som stimulerar tillverkningen av röda blodkroppar i benmärgen för att kompensera för blodförlusten.

I alla de här fallen är det så kallade receptorer i kroppen som sänder elektriska nervimpulser som startar en kedja av lämpliga processer i kroppen.

När elektronikingenjörer konstruerar olika tekniska prylar så använder de sensorer. Sensorerna ser till att det blir en elektrisk impuls. Den måste sedan tolkas genom en så kallad algoritm, alltså en intelligent designad överenskommelse, typ Om ström så gör det där. Till exempel en sån där rörelsedetektor man kan ha utanför huset: Om rörelse så tänd lampan, Om ingen rörelse i 60 sekunder – släck lampan.

Fattar ni vad många smarta algoritmer det finns i kroppen hos oss, hos djur och växter. De är också smart konstruerade. Tänk om man hade solat och fått valkar bakom öronen, eller huggit ved och sen märker man att det börjar växa hår på näsan. Det hade inte varit något vidare, eller hur!

Allt sånt här pekar på vilken enormt smart Ingenjör det finns bakom livet – Gud!