Hur fungerar kol-14-metoden?

Sammanfattning

Genom att mäta mängden kol-12 och kol-14 och jämföra förhållandet mellan dessa, försöker man räkna ut hur länge sedan djuret eller växten dog. Metoden bygger dock på antagandet att förhållandet mellan dessa isotoper i atmosfären har uppnått jämvikt. Detta antagande har visat sig vara felaktigt, så därför kan kol-14-metoden tyvärr inte ge något tillförlitligt resultat.

Utförligt svar

Det finns två olika kol-isotoper, kol-12 (vanligt kol) och kol-14 (som är radioaktivt och som sönderfaller till kväve). För enkelhets skull använder vi den kemiska beteckningen C14 för kol-14, och C12 för kol-12 nedan.

C14-metoden fungerar så här: Kol finns ju överallt i hela atmosfären i form av koldioxid. Det mesta av det kolet är C12, men en liten del är C14. C14 bildas i atmosfären genom strålning från rymden.

Eftersom kol finns i atmosfären får allt levande det i sig, både C12 och C14. Så länge växten/djuret lever får den i sig detta. Om man skulle ta ett litet prov på dig eller mig skulle man kunna mäta förhållandet mellan C12 och C14, och se att av den totala mängden kol utgör en liten mängd C14.

När en levande organism dör slutar den att ta upp kol. Eftersom C14 är radioaktivt sönderfaller det, vilket leder till att mängden C14 minskar, eftersom det inte kan tas upp någon ny C14. Ju längre tid växten eller djuret varit dött, desto mindre C14 finns det i förhållande till C12. Eftersom man vet hur fort C14 sönderfaller kan man räkna ut hur länge djuret eller växten varit död. Det är detta som är C14-metoden.

C14-metoden fungerar alldeles utmärkt om man kan vara säker på en sak: nämligen att det råder en jämvikt mellan C12 och C14 i atmosfären. Kan vi vara det? Nej, tyvärr inte! Låt oss ge två exempel på varför inte:

1. Vi människor påverkar mängden C12 i atmosfären genom att elda med fossila bränslen!
2. Undersökningar tyder nämligen på att det bildas mer C14 än vad som sönderfaller.

Man måste också komma ihåg att sönderfallshastigheten för C14 är ganska hög: halveringstiden för C14 är 5730 år. Det betyder att saker som är över 50 000 år gamla innehåller så lite C14 att det är svårt att mäta det, vilket i klartext betyder att C14-metoden inte borde kunna användas på saker som är äldre än ungefär femtio tusen år. Då kol-14 ändå påträffas i t ex ett dinosaruiefossil, är det ett bevis mot att fossilet skulle kunna vara flera miljoner år gammalt. Inte ens om fossilet bestod enbart av av C14-atomer, skulle det kunna finnas en enda kvar efter en miljon år.

Paul Annala

Redaktionen