Av stoft

I 1 Mos 2:7 säger att ”HERREN Gud formade människan av stoft från jorden”. Lite längre fram, i vers 19, läser vi att ”HERREN Gud hade format alla markens djur och himlens fåglar av jord”. Troligtvis är det lättare för oss att ta till oss denna sanning än det var före den organiska kemins tidevarv. Idag vet vi att alla de grundämnen som bygger upp en människa, eller någon annan levande varelse, faktiskt finns närvarande i markens mineralvärld: kol i form av karbonater, metaller och svavel i sulfater och sulfider, kväve i nitrater, väte och syre i bergartsmineraler o s v.

Den främsta skillnaden i skapelseberättelsen var att Herren blåste in sin livsande i människans näsa och gav henne en dimension till sitt väsen som djuren saknar. Och ett uppdrag att råda över den övriga skapelsen, vårda och förvalta den. För vare sig delfiner eller schimpanser skulle kunna göra det, hur begåvade de nu påstås vara. (Den vanliga kråkan har visat sig vara väl så intelligent som schimpanserna enligt lundaforskare, skulle man förstås kunna tillägga).

Vi behöver därför inte vara förvånade över likheterna mellan djur och människor. Vi är alla skapade till att andas samma luft, äta samma slag av födoämnen och dricka samma vatten, av en och samme Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre (Kol 1:15-19). Det är därför alla levande varelser har mitokondrier som cellens kraftverk, ribosomer som cellens proteinfabriker, DNA som livets programvara och så vidare, och så vidare. Och det är därför skapelsen har ett mönster av likheter som är allt annat än slumpmässigt.

För evolutionisten är sådana likheter mellan de skapade varelserna ”bevis” för att alla levande varelser härstammar från en och samma individ av en ”primitiv” urcell. Att modern vetenskap understryker att det inte existerar någon livsform som kan kallas ”primitiv”, lika lite som någon talar om en ”primitiv dator” eller ”primitiv rymdfärja”, är för henne inget bekymmer.

Men likheter och släktskap är två skilda saker – en sten och ett ägg kan vara häpnadsväckande lika vid ett ytligt ögonkast. Likheter behöver alltså inte alls tolkas som evidens för gemensam härstamning, utan lika gärna som evidens för en gemensam Designer som skapade en biologisk värld med en struktur som vi skulle kunna förstå och känna oss trygga i.

Om evolutionsteorin vore sann hade den levande världen sett helt annorlunda ut. Den hade varit både torftig och obegriplig.