Har forskarna skapat liv?

Nyligen publicerades en artikel på en preprint-server där man hävdar att man har skapat en syntetisk cell. Detta har fått vissa att skriva rubriker där man hävdar att forskare har skapat ”konstgjort liv” eller liknande påståenden. När man granskar detaljerna visar den imponerande biokemin och molekylärbiologin bakom experimentet att resultaten av detta experiment är långt ifrån en levande cell.

Rubrikerna surrar än en gång av frågor som: ”Har forskare just skapat liv?” Även om denna senaste forskning återigen är tekniskt mycket imponerande, är den långt ifrån att skapa nytt liv. Intressant nog hör vi talas om denna forskning, inte efter att den publicerats i en ansedd tidskrift efter kollegial granskning, utan för att den lades upp på en så kallad preprint-server vid namn bioRxiv (uttalas bio-archive). Här kan forskare ladda upp sina forskningsmanuskript och låta andra forskare ta del av och studera deras arbete innan det publiceras. Många forskare utnyttjar denna kanal för att snabbare kunna presentera sitt arbete för forskarsamhället. De kan lägga upp en preprint av sin artikel medan den går igenom kollegialgranskningssystemet, vilket kan ta månader och, i vissa fall, mer än ett år!

Forskningsartikeln i detta fall heter ”A Chemically Defined Synthetic Cell Capable of Growth and Replication”, vilket verkar vara en imponerande titel. De påståenden som vissa nyhetskällor och forskare har gjort utifrån artikeln kan ge intrycket att dessa forskare har skapat liv. Men vad gjorde de egentligen? Huvudforskaren Kate Amadala och hennes team gav den smeknamnet ”SpudCell”. Det gulliga namnet syftar på ett experimentellt system som de har skapat, där man använder lipider för att bilda ett hölje (liknande det som omger levande celler) och inför en rad komponenter i detta system för att ge denna ”cell” förmågan att utföra vissa av de funktioner som levande celler har. Författarna är tydliga i sin text: SpudCell omvandlar näringsämnen endast i en oerhört begränsad mening – den är inte utformad för det. Avsikten här var att försöka förenkla saker så mycket som möjligt. Det är också värt att notera att forskarna själva inte hävdar att de har skapat ”liv” utan endast en syntetisk ”cell”.

Även om detta är en imponerande biokemisk bedrift väcker det frågan: om det krävs så mycket ansträngning för att utforma något som inte ens är levande, vad säger det då om det verkliga livet? Författarna har gjort omfattande ansträngningar för att noggrant utforma varje aspekt av detta experimentella system. Deras slutprodukt är visserligen fascinerande och imponerande, men ligger långt ifrån något som kan betraktas som verkligt ”levande”. Även om jag inte har något emot att forskare vill utforska de nedre gränserna för levande organismer för att fastställa vad som gör något ”levande”, anser jag att vi måste ärligt reflektera över vad som har gjorts här. Dessa forskare har lånat egenskaper från levande celler och använt verktyg skapade för forskning och kombinerat dem till ett system som endast vagt liknar ett levande system. Har forskarna skapat syntetiskt liv? Nej, inte egentligen. Skapade de liv ur icke-liv? Definitivt inte. Det verkar inte heller som om förmågan att göra detta blir lättare ju mer vi lär oss om livet. Istället har dessa forskare oavsiktligt visat att omfattande intelligent design krävs till och med för att konstruera ett starkt förenklat, icke-levande celliknande system som kan utföra några få grundläggande funktioner.

Författare: Fil dr Joe Deweese har i R&R, utgåva 46 nr 9 kommenterat nyheten från 2026 om artificiellt liv ur ett skapelseperspektiv. Dr Deweese är professor i biokemi vid Freed Hardeman University och skriver artiklar för Apologetics Press. Här är originalartikeln.

Hela artikeln av Joe Deweese finns att läsa på svenska på DarwinNews.se