Ingen förändring på ”hundratals miljoner år”

I höst har det varit finbesök i vattenpölarna på det öländska Stora Alvaret. Det är den så kallade hästskoräkan (Triops cancriformis) som kläckts på grund av gynnsamma väderleksförhållanden med rikliga höstregn. Äggen kan ligga uttorkade i upp till 30 år i väntan på lämpliga omständigheter. På SVT Nyheter kan du se en video som visar djuret som får i alla fall en naturnörd att associera till hästskokrabbor och trilobiter.

De båda sistnämnda djuren är nämligen sådana som man brukar hitta i form av fossil. Medan trilobiterna av allt att döma är utdöda – man har i alla fall ännu inte påträffat några levande representanter – så lever hästskokrabban och hästskoräkan ännu idag som om ingenting hänt under ”hundratals miljoner år”. Sådana organismer brukar kallas ”levande fossil”, vilket är ett fenomen som är långt vanligare än de flesta vet om.

En bibeltroende biolog tycker förstås inte att sådant är särskilt märkvärdigt med levande fossil, det är tvärt om helt förväntat eftersom världen inte alls är så gammal som våra biologer och geologer föreställer sig – de har förbisett Bibelns dokumentation av den globala syndafloden och dess konsekvenser för geologi och biologi. Som bibeltroende kan man rent av göra den aningen djärva prediktionen att en noggrannare undersökning av världshavsbottnarna (som faktiskt är mindre väl utforskade än månens yta), eller kanske underjordiska vattenreservoarer, skulle kunna hysa bestånd av nutida trilobitarter. Skulle så visa sig vara fallet skulle det naturligtvis vara sensationellt, men när upphetsningen vällagt sig skulle det bara bli ännu ett i raden av levande fossil. En påträffad livs levande dinosaurie från Kongos otillgängliga träskmarker skulle gå samma öde till mötes utan att på något vis rubba evolutionsbiologernas blinda övertygelse om evolutionens ”faktum”. Det är så det fungerar när en vetenskaplig teori (evolutionsteorin) övergått från att vara sann vetenskap till en stelnad dogm eller ett paradigm. Men egentligen är de små kräftdjuren i de öländska dammarna precis lika anmärkningsvärda som om vi skulle hitta en livs levande trilobit – trilobiterna försvann nämligen ungefär när hästskoräkorna dök upp i de geologiska lagren.

Som lite kuriosa kan nämnas att hästskoräkan räknas till de så kallade ”kryptiska arterna” på grund av att olika individer som till det yttre ser helt identiska ut kan ha helt olika DNA-kodning. Individer som ser precis likadana ut kan därför av vissa genetiker räknas som olika arter. Det illustrerar hur rörigt det är för sekulära biologer det här med artbegreppet. Konsekvensen blir att när man hittar fossil av hästskoräkor i geologiska lager som anses vara 250 miljoner år gamla¹ så kan man alltså enligt somliga genetiker inte alls vara säker på att det verkligen är samma art: ”Levande fossil utvecklas som vilken annan organism som helst – de bara råkar ha en bra kroppsplan som har överlevt tidernas prövningar” som en forskare uttryckte saken.

Hästskoräkans livscykel är fascinerande. Att ett ägg kan ligga intorkat i 30 år för att sedan utvecklas (i ordets rätta bemärkelse) till en fullt livskraftig individ med bibehållen fortpantningskapacitet vittnar till Skaparens ära. Och att de likt många andra arter inte tycks ha förändrat sin ”layout” under hela sin existens vittnar naturligtvis både mot idén om evolutionen som sådan och mot föreställningen om hundratals miljoner år.