Känslan kan leda vilse

"En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som blomman på ängen. Vinden sveper fram över den, och den är borta, dess plats minns den inte mer. Men Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som vördar honom, och hans rättfärdighet ända till barnbarnen, när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.”

Ps 103:15-18

"En väg kan verkar rätt för en människa, men till slut leda till döden".

Ords 14:12

En människas liv är kort och flyktigt, ju äldre man blir desto mer uppenbart blir det. Enligt den naturalistiska världsbilden är vårt liv en tillfällig kemisk kombination i ett universum helt utan syfte eller mening.

För en kristen låter det där som en krass och dyster beskrivning som man tycker borde vara närmast outhärdlig att bära och meditera över. Men ateister förknippar inte sällan denna ”insikt” med en närmast euforisk känsla av frihet och lycka. Frihet från alla plikter, tillkortakommanden och skuldkänslor. För, menar de, när döden inträder slutar våra nervsystem generera den illusion av medvetande som uppenbarligen varit ändamålsenlig under evolutionens gång, men som förlett mänskligheten att inbilla sig att vi har en själ som överlever den fysiska döden, vilket i sin tur gett upphov till allsköns religiösa vanföreställningar. Vi är våra hjärnor. Punkt slut konstaterar de.

Troligtvis är det detta ateisternas lyckorus som motiverar flera namnkunniga av dem i deras passionerade kamp mot religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Kristen tro, inte minst skapelsetron och evolutionskritiken, betraktas indirekt som ett hot mot sinnesfriden, och man uppfattar bibliska begrepp som synd och dom enbart som medel för religiösa att skuldbelägga, manipulera och beskära individens frihet.

Det finns sann frid och falsk frid. De känslor dessa framkallar kan påminna om varandra. Men där slutar likheten. Sann frid är grundad på Sanningen och falsk frid på lögn. En ateist skulle naturligtvis inte hålla med, eftersom begrepp som sanning och lögn för henne är relativa, lika godtyckliga och tillfälliga som livet självt, helt enkelt bara mer eller mindre fördelaktiga under evolutionsprocessen.

Våra känslor kan leda oss verkligt vilse. Och den verklighetsbeskrivning vi lutar oss emot kan i slutändan visa sig vara ett sävstrå snarare än en klippa. Det är allas vårt ansvar att noga undersöka grunden för vår tro. Det gäller både troende och icke-troende. Till slut får vi alla svara för vilken grund vi byggt vårt hus på, och den dagen hjälper det inte att hänvisa till auktoriteterna som sade det ena eller det andra. Sanningen är inte förhandlingsbar. Evolutionsteorin är ett imponerande luftslott. Bibelns budskap är entydigt: Sanningen är en person – Jesus Kristus - Ordet genom vilken allt blev till som är till (Joh 1:3).