Skapelsemodellen: en kort introduktion

Detta är en kort introduktion till skapelsemodellen, med syfte att beskriva universums, jordens, livets och människans uppkomst, så som många skapelsetroende förstår den. Några argument för eller emot tas inte upp här - de finns i tidningar, böcker och på denna website.

Vägar till kunskap: skapelsemodellens vetenskapssyn

Skapelsemodellen utgår från antagandet att Gud finns, och att Gud har skapat allting. Gud är en intelligent och rationell varelse som är evig och utanför (men inte frånvarande från) sin skapelse.

Eftersom Gud är intelligent och rationell, så är också universum rationellt och begripligt. Det är därför vetenskap överhuvudtaget är möjligt - vore inte universum rationellt skulle t.ex. äpplen ramla i alla möjliga riktningar (inte bara neråt), och vi skulle aldrig kunna formulera t.ex. tyngdlagen!

Enligt skapelsemodellen finns det en andlig verklighet och en materiell verklighet som hänger ihop, och som tillsammans bildar den verklighet som vi lever i. Denna verklighet kan vi få kunskap om på två sätt: genom uppenbarelse (Bibeln) och genom vetenskaplig forskning. Dessa två kunskapsvägar kompletterar varandra.

Kunskapsvägar

Enligt skapelsemodellen kan vi alltså få kunskap om när och hur allting kom till både från naturvetenskapen och från Bibeln. (T.ex. var det Bibelns flodberättelse som ledde vetenskapsmän in på den korrekta förklaringen till vad fossil är och hur de bildades.) Bibelns främsta syfte är dock inte att vara en bok i naturvetenskap, men den ger oss tillräckliga svar på de mest centrala frågorna om alltings yttersta ursprung, gott och ont o.dyl. som ligger utanför vetenskapens område. I den materiella verkligheten kan vi upptäcka design och spår av Skaparen; i den bibliska uppenbarelsen får vi reda på vem denna Skapare är, avsikten med sin skapelse, m.m.

Utgående från detta kan man förstå universums, jordens, livets och människans uppkomst så här.

Skapelsen

Gud skapar universum, jorden, livet och människan så som det beskrivs i 1:a Mosebokens 1:a kapitel på sju dagar. (Många, skapelsetroende är av åsikten att dessa sju dagar är bokstavliga dygn, medan andra menar att de syftar på längre tidsperioder.)

Första skapelsedagen: Gud skapar universum (tid och materia) ur intet. Ljuset skapas. Planeten jorden skapas, och hela jordens yta är täckt av vatten.

Andra skapelsedagen: Gud skiljer vattnet i två delar: en del på jordens yta, och en del i atmosfären. Vattnet i atmosfären bildade sannolikt ett ånghölje som gjorde att hela jorden fick ett varmt och behagligt klimat.

Tredje skapelsedagen: Gud skiljer land från hav: kontinenterna (inte nödvändigtvis de nuvarande) formas. Växterna skapas.

Fjärde skapelsedagen: Gud skapar solen, månen och stjärnorna (dvs det materiella universum utanför jorden).

Femte skapelsedagen:Fåglar och vattenlevande djur skapas. Dessa djur (och landdjuren, se nedan) skapas som olika huvudgrupper. Genom genetisk variation (ibland kallad "mikroevolution") kan det bildas olika arter och raser inom dessa grupper. Variationen kan dock inte leda till att nya huvudgrupper bildas, t.ex. att en groda så småningom blir giraff ("makroevolution" enligt evolutionsmodellen).

Sjätte skapelsedagen: Landdjuren skapas. Till sist skapas människan. Människan är Guds avbild, vilket ger människan ett unikt värde och en särställning gentemot alla andra livsformer. Hon är en varelse med förmåga till språk, abstrakt tänkande, moral, förmåga att uppfatta skönhet osv.

Sjunde skapelsedagen: Gud vilar, och definierar därigenom tidsenheten vecka (7 dagar).

Skapelsen är därmed färdig, och i det skicket är den fri från ondska och lidande.

Många menar att skapelsen ägde rum för c:a 10 000 år sedan. En del menar dock att själva jorden och det övriga universum skapades för längre tid sedan, men att livet och människan skapades för c:a 10 000 år sedan.

Människans uppror

Människan, som Gud skapade, var en fri varelse, och därigenom kapabel till t.ex. kärlek och moraliska val. I sin frihet valde människan tyvärr bort Gud genom olydnad gentemot Gud. Detta brukar kallas syndafallet. Detta moraliska fall leder till att det onda får utrymme i skapelsen, och därmed kommer både godhet och ondska, samt kampen mellan dem, att prägla hela tillvaron. Människor och djur börjar döda varandra.

Floden

Ondskan växer snabbt till sådana proportioner att Gud måste hejda den. Gud beslutar att förinta i stort sett allt levande genom en världsomfattande flod. Han verkar i naturen så att vattnet i underjordiska källor flödar ut över jordens yta, och att ånghöljet i atmosfären regnar ned. Vulkanutbrott och andra våldsamma geologiska aktiviteter äger rum. Hela jordytan täcks av vatten (observera att de höga bergen inte finns ännu; det är därför hela jordytan kan täckas av vatten.), och allt levande dör och begravs. De sedimentlager och fossil i dem vi ser idag kommer från denna tid, och ordningen i lagren återspeglar i hög utsträckning den ordning i vilken växterna och djuren dog och begravdes när vattnet steg.

De enda som överlever är djuren och människorna i Noas ark. Vattenlevande djur, växter och en del smådjur överlever utanför arken; växter som frön och/eller omkringdrivande sjok av plantor, och smådjuren på dessa sjok. De djurarter som var i arken var inte det vi idag kallar för arter, utan de skapade huvudgrupperna (se ovan om 5:e skapelsedagen).

Efter floden

Den våldsamma geologiska aktiviteten gör att sedimentlager veckas och skjuts uppåt. De höga bergen bildas, och sedimentlagrena stelnar och blir de sedimentära bergarter som finns idag. De nuvarande kontinenterna bildas genom kontinentalförskjutning.

Istiden

Aska och stoft i atmosfären från den kraftiga vulkaniska aktiviteten under floden blockerar solljuset en tid efter floden (jämför med "atomvintern" som uppstår vid ett kärnvapenkrig). Klimatet blir snabbt kallt, medan världshaven fortfarande är varma. Landet kyls fortare än havet, vilket skapar en fuktig vind från havet in mot land - ungefär som landbris på sommarkvällar. Detta leder till omfattande nederbörd. Nära polerna faller det ner som snö, men hinner inte smälta undan.under de kalla somrarna. Istiden följer, och varar i c:a 1000 år.

Livsvillkoren är mycket svåra under istiden, och resulterar i en kulturell kollaps. "Grottmänniskor" och andra "primitiva kulturer" härstammar från denna tid (som i historiska sammanhang brukar kallas för "den förhistoriska tiden").

Så småningom stabiliseras klimatet, och blir ungefär den vi har idag. Istiden slutar, och människans livsvillkor förbättras. Kulturen och samhället börjar blomstra igen, och som man brukar säga: "the rest is history".

Skapelsemodellen kontra evolutionsmodellen

Skapelsemodellen utgår som sagt från att Gud finns och att Han är Skaparen. Evolutionsmodellen däremot utgår från antagandet att Gud inte finns. Därför försvinner den vänstra halvan av bilden ovan, och evolutionsmodellen måste förklara allt utifrån naturliga processer, och utesluter därför på förhand all annan kunskap än den som forskning kan få fram.

Båda modellerna bygger alltså ytterst på metafysiska antaganden som är utanför vetenskapens område: man brukar säga att Guds existens kan varken bevisas eller motbevisas vetenskapligt. (Många är dock inte medvetna om dessa metafysiska antaganden, utan tror t.ex. att det är vetenskapligt bevisat att Gud inte finns.) Utgående från vad man tror i denna centrala fråga bygger man sig en världsbild. Denna världsbild avgör det mesta, och påverkar de svar vi ger på frågor som: Vad är rätt och fel? Vad är människan? Vilka verktyg och kunskapskällor kan och vill jag använda i vetenskapen?

Som skapelsetroende hävdar vi att Guds existens och den andliga verkligheten är lika verkliga som luften vi andas. Och vi menar att de rön vetenskaperna ger oss lika väl kan harmoniera med skapelsemodellen som med evolutionsmodellen. Om dessa frågor vill vi föra en saklig diskussion. Skapelsemodellen och evolutionsmodellen ska få presenteras som likvärdiga ursprungsmodeller i skolan och samhället. Det är inte skolans eller TV:s uppgift att lära dig vad du ska tänka - det kallas för hjärntvätt - utan hur du ska tänka!

Källor/vidareläsning:

• Vesa Annala, Skapelsetro, intelligent design, Arfus, 2002
• Mats Molén, Vårt ursprung?, XP Media, 2000

Denna version av artikeln publicerad 2002-08-06