Se på korparna - Om överlevnad och människovärde

Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?
(Luk 12:24)

Det där sista var en retorisk fråga av Jesus. Han säger två tänkvärda saker: Dels att Gud försörjer korparna – och givetvis alla andra varelser som ingår i jordens ekosystem. Och dels att människans värde är högre än djurens.

Darwinismen lär att alla varelser befinner sig i en ständig kamp och konkurrens om föda och livsutrymme, och att de med bäst förutsättningar vinner kampen på de sämre lottades bekostnad. Men är det verkligen en sann bild av naturen? Att darwinister säger så, det är en sak. Men vad säger du själv? Sätt dig ner på din semester och se dig om i naturen. Är den här konkurrensen och darwinistiska kapprustningen det främsta intryck du får? När du ser haren sitta där på försommarängen och smaska på de gröna örterna – tycker du då att den ser ut att befinna sig mitt i en tuff kamp om livsutrymmet? Svalan som fångar myggor eller småsillen som silar plankton – verkar de stressade över sin livssituation? Knappast. Naturen tycks flöda av rikliga födoresurser. Det finns skäl att ifrågasätta Darwins och evolutionismens natur- och verklighetsuppfattning. När det ibland uppstår brist på föda i ett ekosystem på grund av att en art massförökar sig, börjar då djuren bitas och ta ihjäl varandra i konkurrensen så att bara de starkare överlever och för sina gener vidare? Nej, ofta uppstår i stället hormonförändringar hos djuren som gör att de föder färre ungar, en sorts ändamålsenlig och förutseende förprogrammering av Skaparen.

Sjunger koltrasten och näktergalen där i kvällssolen bara för att markera sina revir och försvara dem med näbbar och klor som evolutionisterna hävdar? Knappast. Även de njuter säkert av livet och uttrycker äkta och oförställd livsglädje med sin sång. Och prisar sin Skapare över de rika förråden av larver och mask. Precis som vi borde göra av hjärtat när vi sätter oss till bords. Att det inte är självklart är mänsklighetens fel. Bara våra ingrepp i naturen som rubbar ekosystemen och snedfördelar jordens resurser skapar bristsituationer, sjukdomar och annat elände.

Det är vårt fel.

Och ändå är vi mer värda än korparna. Och mer än många sparvar. Och mer än 2 000 grisar som störtade sig över branten när Jesus räddade den besatte mannen i Dekapolis.

Men den materialistiska sagan om evolutionen säger någonting annat. Enligt den finns det ingen grund för att hävda att en människa skulle ha högre värde än en blågrön bakterie, eftersom båda har ett lika långt evolutionärt förflutet. Enda skillnaden är att den planlösa evolutionen råkade se till att vissa av de blågröna bakterierna förblev sådana, medan andra råkade utvecklas till påfåglar, lingon och människor. Det är också grunden för en ideologi som blivit ganska vanlig idag, inte minst bland den yngre generationen. Veganism är i sig positiv ur många aspekter, ja rentav profetisk (Jes 11), men med evolutionen som rötter blir den ofta förvriden och destruktiv. Det som på Biblisk grund vittnar om människan , Guds avbild i Edens lustgård, blir på evolutionär grund något som degraderar människan till ett djur bland andra

Att vara högt aktad i Guds ögon är aldrig ett alibi för att roffa åt sig. Det är en ödesdiger konsekvens av människans syndafall, som lett till en värld som håller på att slitas ut som ett klädesplagg. Det som var avsett som ett förtroende till förvaltarskap till nytta för oss alla och den övriga skapelsen blev någonting annat. Ännu en kort tid.