Finns det hemliga koder i Bibeln?

Kortsvar

Nej. Bibelns centrala uttrycksformer är ord, inte enstaka bokstäver.

Utförligt svar

Jag tolkar frågan som att den syftar på "hemliga" koder i stil med de som Michael Drosnin skrev om i sin bok Bibelkoden. Svaret är: nej. Bibelns centrala uttrycksformer är ord, inte enstaka bokstäver.

Den enda egentliga hemligheten ("mysterier") Bibeln talar om har med Jesu person att göra. Men också denna hemlighet har blivit uppenbarad genom Skriften.

Aposteln Paulus uppmuntrar varje bibelläsare att läsa texterna naturligt utan föreställningar om underliggande "djupare" nivåer av budskap: "I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå." (2 Kor 1:13).  Förutom vad Bibeln säger om sig själv (se ovan), så finns det en del rationella argument mot hemliga koder.

1. Det är inte så att det finns exakt en hebreisk grundtext bevarad, det finns flera. Och dessa är inte original utan kopior. Och dessa kopior skiljer sig åt en del; i det stora hela överensstämmer de, men skiljer sig åt i stavning, vissa kopior har med vissa avsnitt som saknas i andra. Osv.

Att utläsa budskap ur t.ex. var 8:e bokstav är därför mycket "skakigt": det räcker ju med att man tar ett annat manuskript som saknar en bokstav för att alltihop ska falla, eller man får åtminstone ett helt annat ord!

2. Det hebreiska skriftspråket saknar vokaler, därför kan en kombination konsonanter lätt läsas ut som lite vad som helst. Samma funkar ju även på svenska: tänk dig att du ser "ordet" GRS. Vad tror du jag tänkte skulle stå där? Stoppa in lite vokaler: vad kan det bli? GRÄS? GRUS? GRIS?

En del bibelkodsförespråkare har hävdat att ordet Jesus (Yeshua på hebreiska) förekommer massvis med gånger i Gamla Testamentet. Det låter kanske häftigt, men om man vet att det namnet på hebreiska skrivs med bara tre konsonanter, och att dessa konsonanter dessutom råkar vara de tre vanligaste konsonanterna, ja då är det inte alls något märkligt med det hela.

3. "Bibelkodarna" brukar ta bibeltexten och ta bort alla mellanrum mellan orden, och sedan ordna dem i ett "korsord", och sedan hittar man "budskap" även vertikalt och diagonalt. Problemet är hur man skall veta hur "brett" korsordet ska vara?

Låt mig ge ett exempel: jag tar meningen "Här finns ett hemligt budskap", och gör om den till ett antal sådana "korsord": H Ä R F I N N S E T T H E M L I G T B U D S K A P H Ä R F I N N S E T T H E M L I G T B U D S K A P H Ä R F I N N S E T T H E M L I G T B U D S K A P.

Vilket är mest "rätt"? Det första som är fem bokstäver brett? Det andra? Eller den tredje? Du kan också roa dig med att hitta "budskap" i alla dem. I den första hittar du ordet "fem" vertikalt i fjärde kolumnen. (Du hittar faktiskt "femba" - är det kanske en förutsägelse om sånggruppen "Viba Femba"?? :-).

I det andra "korsordet" hittar du samma ord, diagonalt, men i det tredje hittar du inte ordet "fem" alls. I det andra hittar du ordet "eld" (tredje kolumnen), men inte i de två andra. Ser du hur godtyckligt det blir beroende på hur stora man råkar göra "korsorden"? (*)

4. Att man hittar "budskap" i bibeln på det sätt som "bibelkodarna" gör är helt enkelt en fråga om sannolikhet. Man kan nämligen göra likadant med andra böcker och få samma "häpnadsväckande" resultat. Tolstojs "Krig och fred" är ett exempel på en bok man gjort det med.

Paul Annala & Vesa Annala (*) Kommentar från en läsare på punkt 3: De korsord som byggs upp enligt koden är inte slumpmässiga utan baserar sig på antalet "överhoppningar", dvs stegen mellan de olika bokstäverna i det ord som är "huvudord". Tex om man söker på ordet Thoran så bildas det med en överhoppning på 50 bokstäver, och vill man då se om det finns andra ord som korsar det ordet så gör man en fläta på 50 ord i varje rad. Annars håller vi med i argumenten och dessutom så måste vi väl tilllägga att även i flätorna hoppar "kodforskarna" igen.