Dinosaurier i lera: visar på liv eller död?

Fossil efter ett tjugofemtal dinosaurier i sedimentära lerlager har hittats i Gobiöknen i Inre Mongoliet. [1-3] Att så många individer hittats tillsammans tar forskarna som bevis för att dinosaurierna levde tillsammans som flockdjur.

Inre Mongoliet består idag till stora delar av öken, med många stora sanddyner. De rikliga mängder med fossil av dinosaurier som hittats tyder på att här tidigare funnits ett helt annat klimat.

Unga dinosaurier. Fossilen kommer enbart från unga individer, vilket förvånar forskarna. Fossil som hittats tidigare från samma slags dinosaurie - Sinornithomimus dongi - har endast varit från vuxna djur som hittats en eller bara ett par stycken tillsammans. Forskarna tolkar detta som att dessa dinosaurier enbart levde i flock som unga individer. Som vuxna tros de, tolkat efter tidigare fossilfynd, ha levt ensamma eller i par.

Den nyupptäckta fossilgraven i Mongoliet är dock inte den enda fossilgrav där skelett från unga dinosaurier ligger samlade tillsammans. I välkända Morrisformationen i Montanas juralager har exempelvis flera icke fullvuxna individer av Diplodocus hittats på samma plats. Ett annat exempel är en fossilgrav i Texas kritalager, som alltigenom består av unga Alamosaurus (en annan stor sauropod lik Diplococus).[4-6]

Att tolka fossilen. Svårigheten att tolka in hur dinosaurier och andra djur levde utifrån de fossil man hittar är att fossilen i första hand visar hur djuren dog. Att de bevarats som fossil visar också att de dött under extraordinära omständigheter, i form av någon naturkatastrof. Om det varit en översvämningskatastrof kommer därtill vattnets sorterande verkan, där flertalet djur kan ha forslats ihop till samma plats. Starka vågor med strömmande vatten, kanske undervattenskred och seismisk aktivitet kan då ha påverkat både djuren och var de hamnar.

Det är då heller knappast förvånande om enstaka exemplar transporteras iväg och hamnat på enskilda platser. Ibland kan djur ha transporterats långa sträckor. De sedimentära lagren i Gobiöknen består till stora delar av sandsten. Även detta kan förklaras genom en översvämningskatastrof, då strömmande vatten och starka vågor fört med sig stora mängder sand och annat löst material.

Enligt den vetenskapliga rapporten fastnade de aktuella dinosaurierna i leran på bottnen av en sjö eller tjärn på väg att torka ut. Detta tolkas bland annat efter fossila torksprickor och ansamlingar med fossila musselkräftor, som finns i samma lager som dinosauriefossilen. Man har även hittat fotavtryck djupt ned i lerlagren, där det annars borde varit djupt vatten. Fossilen är mycket välbevarade, och ligger tätt tillsammans, parallellt bredvid varandra. I forskningsrapporten framgår att allt tyder på att alla djuren dött vid samma tillfälle på ett katastrofartat sätt, förr än att enskilda individer dött på samma plats under en längre tid.

Dinosaurier i öknen? De slutsatser som dras i forskningsrapporten reser flera frågetecken. Evolutionsforskarna tolkar de stora sandstenslagren som ett ökenlandskap dinosaurierna sägs ha levat i före katastroftillfället. Men frågan är hur det var möjligt för stora dinosaurier att livnära sig i ett torrt ökenlandskap. Fossilen visar på ett tjugofemtal, två meter långa djur. Gastroliter tillsammans med dinosaurierna (stenar i magen som hjälper djur att bearbeta svårsmält föda, som exempelvis fiberrika växtdelar) tyder på att de var växtätare.

Man får förmoda att ännu fler dinosaurier av samma slag levde i närheten, plus flera andra arter. Stora mängder dinosauriefossil av olika arter har hittats i dessa områden genom åren, samt fossil av andra djurslag, som mindre däggdjur. Då måste man också komma ihåg att enbart de djur som dött en katastrofartad död bevaras som fossil. Såväl dinosaurier som andra djur bör haft tillgång till en växtrik miljö med rikliga vattenflöden för att kunna livnära sig. I en öken skulle detta knappast varit möjligt.

Begravda i lera. Även runt den hypotetiska sjö där dinosaurierna sägs ha gått sitt öde till mötes finns flera frågetecken. I lagret närmast där man funnit dinosaurierna, finns exempelvis ingen så kallad bioturbation, som maskhål eller påverkan från andra organismer. Det borde varit fallet om det rört sig om en sjöbotten. En annan fråga är om en sjö på väg att torka ut verkligen haft så djupa lerlager som dem där djuren fastnade och begravdes. Dessa lerlager bör dessutom ha varit väl kamouflerade för att en hel dinosauriehjord helt aningslöst skulle vandra ut i den, utan att märka något innan det var för sent.

Om de däremot flydde undan analkande vattenmassor, med allt som vattnet kan ha transporterat i sin väg, förstår man bättre det läge som skeletten hittats i. Kanske att stora sand- och lermassor hastigt begravde en mängd dinosaurier på flykt. Det kan förklara bakbenens läge som tyder på att djuren kämpat för att komma loss. Det kan också förklara att enbart unga individer hittats tillsammans, då man kan förmoda att dinosaurier i ungefär samma ålder sprungit för livet med ungefär samma hastighet. Men det kan också förklaras genom att vattnet forslade iväg kroppar i ungefär samma storlek, som hamnade sida vid sida i samma lager.

Exakt hur det gick till får vi aldrig veta. Att dinosaurierna på ett eller annat sätt fastnat, och inte kunnat ta sig loss, är knappast något att tvivla på. Men att dra några säkra slutsatser av hur de levde, efter hur fossilen ligger bevarade är ganska osäkert. (Därmed inte sagt att de inte levde som flockdjur.) Det ger betydligt flera ledtrådar till hur de dog.

Fotnoter

1. Acta Palaeontologica Polonica
2. PhysOrg
3. Creation Ministries
4. GeoScienceWorld
5. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology 2009 vol 274 sid 96 104
6. Smithsonian.com