En reflektion kring ”RNA-världen”

Forskningen kring livets ursprung är fascinerande. Som du kanske vet (t ex från Genesis nr 1-2019) har man aldrig lyckats framställa vare sig en bokstav i DNA:s eller RNA:s ”alfabet” (d.v.s. nukleotid) i något realistiskt livets-ursprung-försök och inte heller någon enda liten ynka proteinmolekyl. Därmed inte heller livets universella energimolekyl ATP som är just en nukleotid, och som i stort sett är den enda energivaluta som celler använder sig av för sina livsprocesser. Alla de där molekylerna är helt beroende av varandra för sin existens. Hönan-eller-ägget-problematiken i kubik och mer än så.

På grund av de här till synes oöverstigliga hindren för en uppkomst av livet genom spontana kemiska reaktioner spekulerar forskarna i att det första ”livet” utgjordes av en så kallad ”RNA-värld”. En värld ”bebodd” enbart av självkopierande RNA-molekyler, som sedan på något okänt sätt lyckades ge upphov till både DNA, proteiner och ATP liksom allting annat som tillhör livets nödvändiga rekvisita.

Finns det någon evidens för att en sådan värld har existerat? Nej, ingenting över huvud taget. Men ingenting är uppenbarligen tillräckligt för att det ska stå i skolans läroböcker i syfte att övertyga Sveriges elever om att det ändå var så det gick till…

De nu aktuella mRNA-vaccinen mot coronavirus illustrerar hur absurd tanken på en RNA-värld är. Du har säkert hört att ett praktiskt problem med att distribuera vaccindoserna är att de måste förvaras i -70 ᵒC. Varför? Därför att om en droppe som innehåller mRNA råkar hamna på ditt köksbord så är det försvunnet (kemiskt nedbrutet) inom loppet av en minut! Nej, varje kemist med självaktning borde avfärda RNA-världen som ett aprilskämt. Att så många de facto inte gör det kan bara tillskrivas det evolutionära luftslottets makt över tanken.

Vill du höra mer om ”RNA-världen” så kommer det inom kort ett avsnitt i Genesispodden som svarar lite mer detaljerat på en lyssnarfråga om detta.