Fler unikt mänskliga gener motsäger den evolutionära berättelsen

För några veckor sedan publicerade en grupp forskare en vetenskaplig rapport i tidskriften American Journal of Biological Anthropology där man kartlagt människans kromosom 21,² den näst minsta mänskliga kromosomen och fann tre tidigare oupptäckta familjer av gener som är unika för människan och som saknas helt hos apor.³ Denna nya upptäckt bekräftar tidigare forskning som visat att människans arvsmassa innehåller många människospecifika gener som inte påträffats hos apor. Det här är naturligtvis en utmaning för föreställningen att människor och schimpanser är nära släkt, för redan en skillnad på någon enstaka procent i DNA:t motsvarar 30 miljoner skillnader, vilket skulle kräva mycket längre tid att uppstå och bevaras (fixeras) än de 6 miljoner år som evolutionsbiologerna brukar spekulera om. Det här kallas ”väntetidsproblemet” eller ”Haldanes dilemma”. Lyssna gärna på Genesispoddens avsnitt med professor Ola Hössjer 11 Feb som diskuterar detta.

Forskare har länge känt till att många avsnitt i den mänskliga arvsmassan är väldigt olik de hos apor, särskilt schimpanser (vår förmodade närmaste apförfader). Som exempel kan nämnas att en detaljerad sekvensanalys av schimpansens Y-kromosom som genomfördes 2010 visade på så drastiskt stora skillnader gentemot människan att forskarna hävdade: "Faktum är att efter 6 miljoner års separation [ett evolutionärt antagande] är skillnaden i MSY-geninnehåll i schimpans och människa mer jämförbar med skillnaden i autosomalt geninnehåll mellan kyckling och människa efter 310 miljoner års separation." ^4,5 De senaste analyserna som jämför hela schimpansens och människans genom visar faktiskt att de inte är mer än ca 84% identiska.⁶ Nu talar vi inte längre om 30 miljoner skillnader mellan oss och schimpanserna utan om nästan en halv miljard! Läs gärna mer om detta i vår djupdykande artikel i ämnet här.

Redan tidigare studier har identifierat hundratals till tusentals mänskliga gener som inte finns hos schimpanser.^7,8 Och nu har vi alltså ännu en studie som ökar den genetiska klyftan mellan människa och schimpans genom att visa på ytterligare en lång rad unikt mänskliga gener som inte har några motsvarigheter i apor.¹

I den nya studien använde sig forskarna av nya och uppdaterade kartläggningar av människans och schimpansernas DNA och man hade ett speciellt fokus på att söka efter unikt mänskliga gener. Man valde då att börja med den minsta mänskliga kromosomen (nummer 21). De upptäckte tre familjer av mikroRNA-gener som är unika för människor. Dessa gener kodar för reglerande RNA-molekyler och uttrycks aktivt och deltar i den genetiska regleringen av en mängd olika vävnader i kroppen inklusive hjärnan.

Det finns mer än 20 kromosomer som är större än kromosom 21 och som innehåller betydligt mer DNA än den. Som bibeltroende kan vi förvänta oss att efter hand som kartläggningen och jämförelsen av människans och schimpansens genom blir mer exakta, och i takt med förbättrade metoder och programvaror, kommer sanningen om människans unika särställning att bli alltmer uppenbar.

Vore det så att evidensen var viktigare än filosofiskt grundade förväntningar (läs: idén om evolutionen), så skulle man för länge sedan ha övergett tanken på vårt släktskap med schimpanserna – och evolutionsteorin överlag. Men nu är det tyvärr inte så. Evolutionen är en så omistlig del av den sekulära världsbilden att vi knappast kan förvänta oss att den skulle överges. Kommer sekulär vetenskap någonsin att våga bita i det sura äpplet och inse att det är dags att stanna upp och ta ett steg tillbaka och inse att det är dags att tänka i nya tankebanor i fråga om människans ursprung? Det beror på om längtan efter sanningen är större än kärleken till en gudlös teori. Vi får se.