Likhet mellan människa och schimpans kraftigt överdriven visar ny forskning
Dela:
22 Mar 2022. Lästid: Ca 15 minuter.
Uppgifterna om 98% sekvenslikhet mellan människa och schimpans är direkt felaktiga, särskilt när de anges utan sin kontext. Man har valt att göra jämförelserna på ett sätt som gör att intrycket av den totala likheten överdrivs kraftigt. Forskarna själva förstår förstås vad de gjort, men till allmänheten förmedlas en bild som inte är sann.
Vidare, när det gäller argumenten utifrån mobila DNA-element på väldigt likartade positioner i både människa och schimpans, visar det sig alltmer bero på att dessa ingår i en designad, specifik funktion i form av regulatoriskt DNA, där det är helt naturligt ur ett skapelseperspektiv att samma sekvens i många fall finns på nästan eller exakt samma position.
Sammantaget står sig skapelseperspektivet starkare än någonsin. Det är rentav helt relevant att säga att det i dagsläget kan anses bekräftat utifrån DNA-jämförelserna mellan människa och schimpans.
Schimpansen, eller Pan troglodytes, anses bland evolutionister allmänt vara vår närmaste släkting. Evolutionister är därför väldigt måna om att framhålla allt som pekar på att vi människor skulle ha stora likheter med just schimpansen.
Du kanske har hört nämnas siffror som att vi på DNA-nivå är 98% eller till och med 99% lika schimpanser? Den här siffran sprider man gärna bland evolutionister, trots att det visar sig att den vid närmare granskning inte håller.
Det finns även ett annat argument evolutionister brukar peka på vad gäller vårt släktskap. Det handlar om mobila element i vårt DNA som i vissa delar är rätt så lika mellan människa och schimpans. Även här visar det sig att slutsatser har dragits på felaktig grund. Vi ska titta närmare på båda dessa argument i den här artikeln.
Innan vi dyker ned i hur det verkligen ligger till med olika procentsiffror med mera kan det vara bra att ställa sig frågan vad likhet egentligen innebär.
Har du tänkt på att även om Gud skapat alla djuren helt separat i olika varianter, så måste det alltid finnas något djur som är det mest människolika? Att vi kan sortera upp djur i mer och mindre människolika, betyder alltså inte per automatik att vi är mer eller mindre släkt. Man kan nämligen alltid sortera upp saker så att mer liknande saker kommer närmare varandra, helt oberoende av hur sakerna uppkommit.
Har du dessutom tänkt på att det vore dumt av Gud att inte återanvända biologiska komponenter som fungerar särskilt bra? Särskilt om de ska användas till samma syfte. Till exempel vet vi att både apor och människor brukar tycka om bananer. Alltså behöver både vi och schimpanserna en massa enzymer med mera som kan hjälpa till att bryta ned bananer. Vi ingår ju båda i samma ekosystem. Det gör att det faktiskt är helt naturligt att vi finner en hel del likhet mellan oss och apor, åtminstone på komponentnivå.
Det bör förstås finnas en del skillnader, till exempel vad beträffar hjärnans uppbyggnad. Och det gör det också. Exakt hur stor denna skillnad borde vara, visar sig dock vara allt annat än självklart. Det är nämligen en fråga som varken evolutionseller skapelsetroende verkar vilja sätta någon exakt siffra på. Med andra ord är det inte så självklart vad en viss nivå av likhet verkligen pekar på. Det är något som är bra att ha bakom örat när vi dyker ned i ämnet för artikeln.
2% Skillnad - hur mycket är det?
Nittioåtta procents likhet - eller två procents skillnad - det låter ju som ett imponerande evolutionsargument, tycker du kanske? Men har du någon gång funderat över hur stor denna skillnad verkligen är, i absoluta tal? Som en grov uppskattning på hur mycket en procent är, skulle vi kunna ta antalet DNA-bokstäver i människans DNA och dela med hundra. Människans DNA är totalt cirka 3,2 miljarder bokstäver.
Delar vi det med hundra får vi ca 32 miljoner DNA-bokstäver per procentenhet, och det dubbla för två procent. Nu är förvisso de nittioåtta procenten man talar om inte andelar av hela genomet, utan enbart av de delar man har lyckats jämföra (vilket är en av bristerna som vi ska ta upp strax), men det rör sig i vilket fall om i storleksordningen tiotals miljoner DNA-bokstäver.
Tiotals miljoner DNA-bokstäver. Det är faktiskt en förfärlig massa skillnader. Det är så många att man bland evolutionister insett att det faktiskt är ett stort problem, eftersom det är fler skillnader än vad som skulle hinna uppkomma genom att mutationer väljs ut och blir vanliga i populationen, från den tid då man antar att schimpansen och människans gemensamme förfader skulle ha levt och fram till idag. Det är i storleksordningen 1000 gånger för mycket! Det här är ett känt problem som formulerades av den kände evolutionsteoretikern J.B.S. Haldane, och har till och med fått ett eget namn, Haldanes dilemma. Man har sedermera talat rätt lite om Haldanes dilemma i evolutionistkretsar. Man har gjort några försök att få det att verka som att problemet är löst, men det visar det sig inte alls vara, vid närmare granskning. [1]
Men de 98 procenten som man talar om, stämmer det då? Nej det gör det faktiskt inte.
De 98 procenten (från början 99%, och sedan ibland nämnt som 98,5%) kommer faktiskt från studier på 70-, 80- och 90-talen, som gjordes innan man hade börjat göra storskalig sekvensering (d v s avläsning av "bokstavsföljden") av människans och schimpansens DNA. Man använde då istället en experimentell metod där man först omvandlade dubbelsträngarna av DNA från människa respektive schimpans till enkelsträngat DNA. Sedan blandade man alltsammans. Blandningen behandlades sedan på olika sätt, och därefter kunde man göra mätningar och uppskatta i vilken grad som människans och schimpansens DNA matchade varandra genom att DNA-bokstäverna på respektive DNA-sträng passade ihop och band till varandra (d v s hur komplementära de var).
De här studierna har dock flera problem. I och med att man aktivt valde ut vilka sekvenser man ens skulle ta med i jämförelsen, visar siffran inte alls något korrekt "globalt" värde på sekvenslikhet, utan någonting helt annat.
Det finns fler tveksamma uppgifter från den här tiden. I ett känt uttalande av ärkeateisten Richard Dawkins i boken "The Blind Watchmaker", säger han t ex att vi "delar 99 procent av våra gener med schimpansen" (fritt översatt). Problemet är bara att vi på den tiden inte ens kände till alla gener hos människa och schimpans. [2]
Med tiden har tekniken för att sekvensera DNA utvecklats, och man har gjort försök att sekvensera och bygga ihop en mer fullständig DNA-sekvens för schimpansen. År 2005 publicerades till exempel en ofta citerad studie från ett konsortium i den ansedda tidskriften Nature, där man hade gjort ett första större försök att rekonstruera schimpansens DNA. [3]
Här behöver man dock ha klart för sig de svårigheter som finns när det gäller att bygga ihop ett komplett genom (det kompletta DNA-materialet hos en organism). De metoder man allmänt använder idag, så kallad shotgun sequencing, fungerar nämligen så att man sönderdelar DNA:t i korta fragment om vanligtvis ett par hundra DNA-bokstäver, för att därefter köra en kemisk process som avverkar dessa fragment bokstav för bokstav parallellt, på ett sådant sätt att man kan avläsa sekvensen av mängder av fragment samtidigt. Detta görs för att göra det praktiskt genomförbart att sekvensera så långa genom (över tre miljarder DNA-bokstäver).
Problemet är att genom att man delat upp DNA:t i korta fragment så får man ett enormt huvudbry när man sedan ska försöka pussla ihop dem igen i datorn. Sekvenser som är väldigt unika i sitt innehåll går oftast bra att pussla ihop genom att man har många överlappande fragment som kan användas som guide. Dock finns det tyvärr gott om sekvenser som inte alls är så unika. De kan till exempel innehålla mängder av upprepningar, vilket gör det väldigt svårt att pussla ihop dem. Istället får man i bästa fall flera långa sammansatta delar, s.k. contigs, som man sedan med olika metoder försöker sluta sig till hur de har varit placerade i förhållande till varandra.
På grund av den här egenheten hos modern DNA-sekvensering, i kombination med den förhärskande darwinistiska dogmen, så har man under lång tid använt människans referensgenom som en sorts mall när man försökt pussla ihop schimpansens DNA. Genom att man har ett bättre ihop-pusslat DNA för människan, så har man helt enkelt tagit en genväg och utnyttjat den ihop-pusslingen för att få en ungefärlig bild av hur schimpansens DNA skulle kunna vara organiserat.
Det här är naturligtvis ett enormt problem om man vill bilda sig en objektiv uppfattning om skillnader och likheter mellan människa och schimpans! Det gör ju att strukturen på människans DNA riskerar att kraftigt "smitta av sig" på schimpansens DNA, och på så vis "humanisera" det. Att man överhuvudtaget tillåtit sig detta grepp beror ytterst sett på att man med sina darwinistiska glasögon utgått från att människan och schimpansen ändå måste vara väldigt nära släkt, och därför inte ansett detta vara så stort problem.
Det finns dessutom tydliga tecken på att man i de första schimpans-genomen har haft stora problem med kontamination (förorening) av mänskligt DNA i sina prover. [4] Det låter kanske konstigt, men är något som lätt händer när vi människor håller på med experiment i laboratorier: Det kommer väldigt lätt ned små partiklar från utandningsluft, hud, hår eller nagelbitar i provrören som vi hanterar, om vi inte har väldigt strikta laborationsrutiner. När man sedan separerar ut DNA med olika reningsmetoder så kommer vårt eget DNA med. Det här är ett så känt problem att man för ett par år sedan började trycka på för striktare riktlinjer för laborativ forskning, för att undvika problemet. [5]
Sammantaget har de här två problemen - användning av människans DNA som mall, samt kontaminering med mänskligt DNA - under lång tid påverkat resultaten i felaktig riktning, och lett till att vi fått en kraftigt överdriven uppskattning av likheterna mellan schimpans och människa.
Att den här humaniseringen av schimpansens DNA pågått under lång tid erkänns numera även av sekulära forskare. Bland annat i en nylig studie från 2018 där man gjort det förmodligen första större försöket att bygga ihop schimpansens DNA utan att använda mänskligt DNA som mall. [6] Man säger där (fritt översatt från engelskan):
"... det mänskliga genomet, med sammansättning av högre kvalitet, har ofta använts som vägledning vid de sista stadierna av icke-mänskliga genomprojekt, inklusive för ordningen och orienteringen av sekvens-contigs och, kanske än viktigare, annotering av gener. Denna bias har effektivt "humaniserat" andra ap-genom-hopsättningar, och minimerat potentiella strukturella samt transkriptskillnader som observeras mellan arterna."
Med andra ord ett tydligt erkännande av ett problem som skapelsetroende forskare påpekat under många år. Man kan alltså lugnt utgå ifrån att de likhetsmått man tidigare fått fram varit kraftigt överdrivna.
Ett annat problem med de sekvensjämförelser som ligger till grund för de höga likhets-procenttalen, är att man filtrerat väldigt friskt ifråga om vilka sekvenser som man väljer att ta med i jämförelsen. Det är nämligen så att man börjar med att välja ut enbart det DNA som faktiskt går att "aligna", d v s där det går att hitta en tillräckligt snarlik sekvens mellan människa och schimpans. Det här artificiella urvalet av sekvenser gör naturligtvis att likhetsuppskattningen kommer att mycket högre ut än om vi jämförde hela människans och schimpansens DNA rakt av. Dessutom brukar man allmänt rensa bort skillnader som beror på större så kallade insertioner och deletioner (ofta förkortat indels), samt så kallade copy number variants. Även i de senaste årens officiella uppskattningar från evolutionister så sjunker likheten från 98 till 95% bara för att man tar med dessa indels. Och då har man, som sagt, fortfarande en kraftigt överdriven siffra på grund av att man bara jämför liknande sekvenser. [7]
Än idag har vi inte någon 100% komplett ihop-pusslad sekvens (s.k. assembly) av människans DNA, och ännu mindre av schimpansens, även om andelen osekvenserat DNA hela tiden minskar. I det nya större sekvenseringsprojektet av schimpansen som vi citerade ovan, där man för första gången i en större studie rekonstruerat schimpansens DNA utan mänskligt DNA som mall, har man dock börjat få en mer komplett - och mer komplex - bild av skillnaderna mellan människa och schimpans. Numera är tongångarna betydligt försiktigare än i tidigare studier, och man har också valt att inte ge något mått på övergripande sekvenslikhet, utan endast för proteinkodande gener, som ju utgör bara några procent av DNA:t.
En kristen evolutionsforskare vid namn Richard Buggs har dock gjort en egen analys baserat på de alignmentdata som publicerats i den nämnda studien. [7] Resultaten finns att läsa i en bloggpost på nätet, och låter som följer (fritt översatt från engelska):
4.06% hade ingen alignment till schimpans-assemblyt 5.18% var s.k. "copy number variations" relativt schimpansen, [1,12]% skiljde sig på grund av enskilda baspars-mutationer (SNPs) i de bäst ett-till-ett-alignade regionerna. 0,28% skiljde sig på grund av insertioner och deletioner i de bäst ett-till-ett-alignade regionerna.
Procenttalet nukleotider i det mänskliga genomet som har ett-till-ett exakta matchningar i schimpansgenomet var alltså 84,38%
Åttiofyra procent! Det är en väldigt annorlunda siffra än de nittioåtta som brukar nämnas. "Ja men, det beror ju på hur man räknar" invänder kanske någon. Ja precis, genom att välja ett sätt att jämföra som bekräftar det man vill visa, har evolutionisterna lyckats upprätthålla ett sken av att likheterna mellan människa och schimpans är mycket större än vad de faktiskt är i praktiken.
Dessa siffror stämmer också bra med en uppskattning som gjorts tidigare av den skapelsetroende forskaren Jeffrey Tomkins på Institute for Creation Research, [8] som uppskattade att likheten inte kunde vara större än 85%.
Det finns naturligtvis fortfarande osäkerhetsmoment i och med att inte hela sekvensen av människans eller schimpansens DNA är helt kända, men det är uppenbart att man hos evolutionisterna inte varit så måna om att framföra hela bilden av vad vi vet, utan valt att bara framhålla en typ av jämförelse som ger en väldigt missvisande bild, särskilt för allmänheten som inte har möjlighet att hänga med i alla svängar om hur siffran togs fram.
Innan vi avslutar djupdykningen i sekvenslikhet, så är det även värt att nämna om ett chockerande resultat som dök upp för ett par år sedan. Man gjorde nämligen en närmare undersökning av likheterna i Y-kromosomen mellan människa och schimpans, och fann enorma skillnader. [9] Redan titeln på studien avslöjar vad det handlar om:
Schimpansers och människors Y-kromosomer är anmärkningsvärt olika med avseende på struktur och geninnehåll.
Utrymmet medger inte att gå in på djupet om även denna skillnad, men vi kan konstatera att det här är en enorm motsägelse för evolutionister, för det är nämligen så att just Y-kromosomen är den kromosom där vi allra minst borde förvänta oss skillnader. Den är nämligen den som man allmänt sett funnit minst variation i, enligt tidigare studier. [2]
Det blir intressant att följa vad man kommer fram till när de återstående delarna av schimpansens (och människans) DNA har kunnat sekvenseras och jämföras. Men de nittioåtta procenten, dem kan vi definitivt kasta i papperskorgen!
Det andra argumentet som evolutionister ofta för fram för att visa på förmodat släktskap mellan schimpans och människa gäller som sagt mobila DNA-element.
Mobila DNA-element är namnet på en klass av DNA-strängar som utgör en ansenlig del av vårt mänskliga DNA. De befinner sig framför allt i vårt icke-proteinkodande DNA, och har därför under lång tid allmänt hört till det som man valt att kalla "skräp-DNA". Man har tänkt sig att dessa har kommit in i människans DNA utifrån, till exempel i form av "retrovirus", som sedan har lämnats kvar som en sorts skräp med begränsad funktion eller ingen funktion alls. [10]
Argumentet om likhet med schimpanser bygger på att en andel av dessa mobila element återfinns på i princip samma positioner i DNA hos både människa och schimpans. Genom att man har utgått ifrån att detta huvudsakligen rör sig om skräp-DNA, har man ansett det osannolikt att det skulle kunna ske av en slump.
I korthet undergrävs dock hela denna idé av mera nylig forskning som ENCODE-projektet, som visat att det som vi en gång trott var skräp-DNA, i själva verket verkar vara i högsta grad aktivt. Även artiklar som behandlar mobila element eller retrotransposoner mer specifikt, pekar på att dessa faktiskt har funktion. [11] Chuong et al skriver till exempel (fritt översatt) under "Key Points":
Mobila element erkänns i allt större omfattning vara en viktig källa av regulatoriska sekvenser i eukaryota genom. [12]
Man börjar alltså mer och mer se att mobila element har viktiga funktioner för reglering (oftast av andra gener).
Ja, det är rent av så att nylig forskning går ännu längre och krasst konstaterar att mobila element är "sällan, om ens någonsin, slumpmässigt utspridda i genomet". [13]
Det här ändrar hela bilden av vad de mobila elementen egentligen handlar om. Fram träder bilden av en designad regulatorisk mekanism snarare än någon form av skräp som råkat hamna i vårt genom av en slump. Då blir det också helt naturligt att förvänta sig att dessa sekvenser i många fall återfinns på samma positioner i DNA hos både människa och schimpans, just därför att de fyller en specifik och designad funktion.
Denna artikel är tidigare publicerat i magasinet Genesis 2020/1, med temat "Människans ursprung".
PrenumereraFler nummer
Tanken att vi människor "kommer från aporna", är en av de föreställningar som kanske absolut starkast bitit sig fast i medvetandet hos allmänheten som ett argument mot Bibelns skapelseskildring. Som ...
Artikel | 18 Jul 2023
När den första versionen av människans DNA-sekvens, vårt så kallade genom, släpptes år 2003, så var det i själva verket bara cirka 92% av människans hela DNA-sekvens som man hade lyckats utröna. Härom ...
Nyhetsartikel | 31 Mar 2022
För några veckor sedan publicerade en grupp forskare en vetenskaplig rapport i tidskriften American Journal of Biological Anthropology där man kartlagt människans kromosom 21,2 den näst minsta mänskli ...
Artikel | 25 Mar 2022
Minns du ENCODE-projektet (ENCyclopedia Of DNA Elements), som effektivt tog död på teorin om att den absoluta merparten av vårt DNA består av kvarlämnat "skräp"? Som du kanske minns visade man att min ...
Artikel | 29 Aug 2020
De 99 procenten stämmer inte Innan vi går in på lite mer generella tankar om hur vi egentligen ska tolka sekvenslikheter, så vill vi understryka att siffrorna på 98-99% sekvenslikhet helt enkelt inte ...
FAQ-sida | 3 Apr 2020
