Vetenskap | Ursprung | Skapelsetro
Splash slide linking to page: Video
Splash slide linking to page: Frågor & Svar
Splash slide linking to page: Kalender
Splash slide linking to page: Tidning

Fossilen och verkligheten

7 Apr 2020. Lästid: Ca 9 minuter.

Lättläst sammanfattning (Hoppa förbi ↓)

Det brukar ofta sägas att fossilen bekräftar att evolutionsteorin stämmer, men är det verkligen sant? Geovetaren Mats Molén visar att det inte är på det viset.

För det första: Redan när man hittar ett fossil av en viss organism verkar de vara väl anpassade och ”kompletta”, oberoende av hur gamla man anser fossilen vara. När man sedan hittar dem högre upp i lagren – eller många gånger rent av i levande livet - så ser man att de bevarat sina huvuddrag.

För det andra: Inom huvudgrupperna av organismer sker det och tycks alltid ha skett förändring som skapar mångfald – det som brukar kallas mikroevolution. Men de stora förändringarna, de mellan huvudgrupperna som brukar kallas makroevolution, kan man inte följa i fossilen

För det tredje finns det en tendens bland evolutionsforskare att framställa forntidens djur- och växtvärld som väldigt olik den i vår egen tid. Men den bilden är väldigt överdriven. Forskarnas förväntningar påverkar hur de namnger fossila organismer och man underskattar ofta den variation som finns inom varje grundtyp. Sådan variation är nämligen inte evolution.

För det fjärde finns det ingen anledning att kalla de förändringar som sker inom grundtyperna för evolution i bemärkelsen helt nya strukturer och beteenden. I stället handlar det om variation eller bortfall av sådant som redan finns.

För det femte: De evolutionsträd man ofta ser i läroböcker är nästan alltid rena tankeprodukter och har mycket lite fossilt stöd. Mellanting mellan olika organismer hittar man inom väldefinierade djurgrupper (t.ex. den så kallade ”hästserien”), men inte mellan dem där de borde finnas i svindlande antal, eftersom skillnaderna är så mycket större mellan djurgrupperna än inom dem. Den evolutionistiska bortförklaringen att man inte letat tillräckligt länge för att hitta mellantingen mellan livsformerna håller inte, eftersom det här mönstret i fossilen bekräftas ju fler fossil man hittar

Allt sammantaget talar detta mot en makroevolution och för att Gud skapade de olika grundtyperna av levande varelser som Bibeln säger. De levande organismerna hade, då som nu, en avsevärd förmåga till anpassning inom sina respektive grupper.

Oavsett hur mycket man än tror på något eller hur mycket positivt man än får ut av något, så måste det stämma med verkligheten. Annars leder det sakta men säkert till att man hamnar fel. Detta gäller givetvis även Bibeln och den kristna tron. Bibeln uppmuntrar inte till blind tro – tron skall vara grundad på verkligheten. Vad säger oss fossilen om verkligheten, dvs. de djur och växter som levt en gång i tiden men som begravts och förstenats?

Alla djur inom kattfamiljen kan få avkomma med varandra trots att de klassificeras som olika arter, släkten och underfamiljer (Ill. Signe Flink.) Det största kattdjuret uppkommer när man parar en tiger och ett lejon. Det djuret blir större än både tigrar och lejon.

I läroböcker och mass– media visar man ofta de underligaste varelserna, allra helst sådana som har dött ut. Det förstärker intrycket att livet för länge sedan var väldigt annorlunda jämfört med i våra dagar. Men det som står i läroböckerna stämmer inte alltid med verkligheten.

Mikroevolution Djur och växter förändras ständigt och mer än man kanske tror. Detta hör man inte så mycket om. Man hör oftare att evolutionen går mycket långsamt. Man kan som forskare se att alla djur och växter kan delas in i grundtyper, dvs. grupper av djur och växter. Organismerna inom grundtyperna kan para sig med varandra och får ofta fruktsam avkomma. Detta kan ske inom det som kallas arter, släkten, underfamiljer och ibland även familjer. Ibland orsakar mutationer att avkomman inte är fertil, dvs. inte kan få egna ungar. När detta är fallet är det egentligen degeneration och inte evolution – någonting som fanns och fungerade har förstörts och fungerar sämre eller har slutat fungera. De här förändringarna kan man kalla för mikroevolution, och är någonting som många naturvetare känner till.

Mikroevolution och namngivning av fossil

Precis som man kan se mikroevolution hos levande djur och växter kan man göra det i fossilen. Detta medför att man ofta gör misstag när man namnger fossil. Det är ofta förknippat med högre status och mer forskningsanslag om en forskare namnger och publicerar många tidigare okända djur eller växter. Det har t.ex. visat sig att mellan ca 10% och 50% av alla dinosaurier som namngivits av olika forskare redan sedan tidigare existerade med andra namn. Ibland har liknande dinosaurier getts olika namn fast de senare visat sig vara av samma art men djur av olika ålder. Exempelvis kallas en dinosaurie Dracorex när den är ung, senare Stygimoloch och slutligen Pachycephalosaurus som fullvuxen. Samma sak gäller för t.ex. trehornade dinosaurier som Triceratops, Torosaurus, Styracosaurus och andra liknande dinosaurier, Det är inte heller ovanligt att samma fossila organism fått olika namn beroende på i vilket lager eller på vilken lokal man hittar dem, eftersom man förväntat sig en utveckling

Levande organismer förändras inte mycket genom tiderna

Misstag vid tolkningen av fossil. Den tecknade bilden visar “den första valen” som byggdes upp på ett fynd från en skalle (till vänster, samt skallen uppe i mitten, Journal of Geological Education, mars 1983). När man hittade ett helt skelett såg man att det var ett landlevande djur (bilden uppe till höger, Kevin Guertin, en.wikipedia. org). En rekonstruktion visar hur många nu tror att djuret såg ut (bilden nere till höger, Nobu Tamura, en.wikipedia.org). Nu menar en del forskare att det här djuret är en landlevande val!!!

När ett fossil påträffas för första gången i de geologiska lagren liknar organismen till sina huvuddrag sina moderna avkomlingar. Detta gäller hela vägen från de djupa kambriska lagren och uppåt genom lagerserierna, men även ännu längre ner, i de lager som kallas prekambrium. Evolutionister kallar dessa fossila organismer mer ”primitiva” eller ”ursprungliga”. I viss mening är det rätt. Från en mer “ursprunglig” varg har människan exempelvis avlat fram alla hundraser vi har idag. Hundar är mer specialiserade än vargar men har därmed ofta också svårare att överleva i en förändrad miljö. Men i en annan mening är det fel – de moderna släktingarna är inte mer avancerade än de mer ursprungliga.

Många djur- och växtgrupper som en gång fanns på jorden saknas idag, men det är vanligt att man hittar nya så kallade ”levande fossil” av växter och djur man trott var utdöda. Man kan egentligen säga att alla nu levande djur och växter är ”levande fossil”, eftersom man även hittar dem som fossil och de har varit ”utdöda” åtminstone någon kortare tid. Se några exempel i rutan. Det klassiska och mest kända exemplet är Latimeria eller ”kvastfeningen” – fisken man dessförinnan trodde var den felande länken mellan fiskar och groddjur. Varje sådant fynd bekräftar naturligtvis mönstret att organismer inte förändrats särskilt mycket sedan fossilen bildades. Besök Den Förhistoriska världen i Umeå (www.dinosaurier.nu). Där kan du se fossiler av växter och djur som lever idag.

Två skallar - samma djur! Om nu levande djur kan variera så mycket, kan man förstå att det är enkelt att göra misstag vid tolkningen av fossila fynd.

Fossilen visar att mikroevolution är ett bevisat faktum förr liksom nu. Däremot finns det inget stöd i fossilen för att mikroevolutionära processer kan förändra en grundläggande djur- eller växtform till en annan - det som brukar kallas makroevolution (alltså i förlängningen utvecklingen från encellig varelse till människa). Fossilen visar upp ett systematiskt mönster som bekräftas och blir allt tydligare ju fler nya fossil man hittar, och man behöver inte vara expert för att inse det.

Utvecklingsträd

I böcker och massmedia finns ofta bilder på evolutionsträd med mellanformer av djur eller växter sammanbundna med linjer. Ett exempel är hur ryggradsdjuren utvecklats i övergången från vattenliv till landliv. När man studerar dessa bilder noggrannare upptäcker man snart att det är mycket stora skillnader mellan vissa av djuren på bilderna. Och även mellan dem som liknar varandra mest finns ibland stora skillnader som inte framgår av bilderna. Undersöker man sedan vad som finns på linjerna i bilderna så upptäcker man - ingenting! Djuren har bara vissa yttre likheter som gjort att man lagt dem bredvid varandra. De ligger inte under varandra, som förfäder och ättlingar. (Se t.ex. bilden av Kevin Padian på följande sida och studera den lite noggrannare: www.geotimes.org/feb08/article.html?id=comment.html) Det här gäller klassiska ”mellanformer” som ”urfågeln” Archaeopteryx och “fyrbenta fisken” Ichtyostega, men även de i valens utveckling eller utvecklingen från vattenlevande till landlevande djur.

En variant av hästserien. Denna utvecklingsserie, antingen det är en häst som utvecklats, eller tre eller fler olika djur som satts på rad av misstag (frågetecknen visar oklarheterna i schemat), visar det systematiska felet när man jämför evolutionsteorin och verkligheten: Det finns mängder av mellanformer INOM de olika djurgrupperna, dvs. det som kan kallas mikroevolution och det man kan se i bilden. Men, sedan finns det inga, eller bara några dåliga förslag, till övergångsformer mellan djur (eller växter) som har stora olikheter (se frågetecknen). Ju större olikheter desto färre förslag till mellanformer.

Men det finns djur som visar på verklig ”utveckling”. Det gäller t.ex. hästarna. I hästens utvecklingsserie finns ca 10 olika djur ordnade efter varandra, som ofta tas som det yttersta beviset på att man faktiskt kan hitta släktband under ”årmiljonernas” lopp. Men paradoxalt nog är det just på grund av att det finns mellanformer inom hästens utveckling som detta är ett av de största bevisen emot att det skett makroveolution! Hur kan det vara så?

För argumentets skull kan vi använda oss av alla de ca 10 hästar som räknas som ”mellanformer”, antingen de är det eller inte (se bilden här intill). Man måste komma ihåg att skelett kan se mycket annorlunda ut, även om det är samma djur. Om dessa ca 10 djur inte skulle vara mellanformer blir följande argument ytterligare lite förstärkt, även om det inte behövs eftersom argumentet redan är oerhört väl underbyggt.

Själva kärnan i argumentet är att om evolutionsteorin är sann - ju större skillnad det är mellan olika djur eller olika växter, desto fler mellanformer borde det finnas. Större skillnader kräver fler steg i övergångarna från en varelse till en annan. Om det finns ett tiotal olika djur inom hästfamiljen borde det kanske finnas tjugo eller hundra i nästa steg i utvecklingen, när man binder ihop varelser som är mer annorlunda än olika hästar. Det gäller exempelvis tapirer och noshörningar, dvs. uddatåiga hovdjur, som anses vara hästens närmaste släktingar. Men inga fynd har kunnat binda samman dessa djur. Tidigare ansåg man att det var kor och andra partåiga hovdjur som var nästa djurgrupp som skulle bindas ihop med hästar. Sedan ganska många år har i stället hästarna satts ihop med rovdjuren och ibland med myrkottar och fladdermöss! Inte heller här finns det mellanting som direkt anses binda ihop dessa djur. Det finns ett fåtal djur som sägs vara som hovrovdjur, men inget av dem brukar anses vara seriösa förslag till mellanting. Fortsätter man utvecklingen till det första däggdjuret, så skulle man inte bara vänta sig att få tjugo eller hundra mellanting. Skillnaderna är så mycket större att det är mer i storleksordningen tusentals eller tiotusentals mellanting. Nästa steg, att binda ihop olika klasser, dvs. för att få ihop t.ex. däggdjur och reptiler, kräver ännu fler mellanting, sannolikt miljontals. Det finns inte heller här några seriösa förslag till hur detta kan ha skett, även om det finns ett antal reptiler som liknar däggdjur lite grann.

Man hittar mängder av mellanting inom huvudgrupperna av djur och växter, oberoende av hur gamla de sägs vara, vare sig det handlar om kambriska trilobiter eller tertiära hästar, men bara några högst diskutabla förslag till övergångsformer mellan (några få) huvudgrupper.

Som argument för att man hittar så få (om ens några) mellanformer brukar evolutionister hävda att bara några få djur eller växter bevarats som fossil. Men det finns oerhörda mängder fossil, och varför skulle man hitta mängder av dem inom de olika grundtyperna, men inga eller möjligen några tveksamma av de oräkneliga miljarder som måste ha existerat mellan grundtyperna?

Man skulle därför kunna säga att den så kallade ”hästserien” - evolutionisters “bästa” bevis från fossilen för utveckling/makroevolution - faktiskt visar raka motsatsen. Skall man se till den verklighet som fossilen vittnar om visar det precis det man borde vänta sig om Gud skapat huvudgrupper av djur och växter, men inte genom någon makroevolution!


Några exempel på levande fossil

När man ser namnen på forntida djur och växter kan man studera den vetenskapliga pressen och se vad det egentligen är.

Exempel:

  1. Åtminstone en dinosaurie, eller t.o.m. en “förfader” till dinosaurier lever fortfarande idag. Det är tuataran. Men, det fossil som är mest likt den nu levande reptilen, man skulle nog kunna säga identiskt, kallas Homoeosaurus (dessa djur har mycket mindre skillnader i skeletten än t.ex. olika hundraser).

  2. Graptoliter, som varit “utdöda” i “300 miljoner år”, har man hittat levande.

  3. Stromatoporer, som fanns i mängder för över “400 miljoner år” sedan och sedan tydligen försvann för att dyka upp igen under en kort tid för ca “175 miljoner år” sedan, lever idag i grottor på stort djup i havet.

  4. Hallucigenia från de kambriska lagren som sägs ha dött ut ”för 400 miljoner år sedan” liknar nutida sammetsmaskar/klomaskar.


Källor

Mats Molén
Geovetare, författare. Förhistoriska världen, Umeå www.dinosaurier.nu

Tidigare publicerad i: Genesis 2018/1

Denna artikel är tidigare publicerat i magasinet Genesis 2018/1, med temat "Är evolutionsteorin bevisad?".

PrenumereraFler nummer

OBS! taggning av innehållet på hemsidan pågår och är inte ännu komplett! OBS

# Bibeln
# Fossil
# Apmänniskor
# Naturens under
# Människans ursprung
# Noas flod
# Jordens ålder
# Teistisk evolution
# Kortnytt
# DNA
# Människan
# Genetik
# Noas ark
# Skolan
# Debatt
# Evolutionära myter
# Vetenskaplighet
# Mutationer
# Dinosaurier
# Neanderthalare
# Levande fossil
# Genesis i media
# Archaeopteryx
# Skapelseberättelsen
# Skapelsetrons grunder
# Gud
# Djur
# Universums historia
# Adam och Eva
# Naturligt urval
# Geologi
# Teologi
# Argumentation
# Insekter
# Fåglar
# Hundar
# Fjärilar
# Homologi
# Kosmologi
# Livets ursprung
# Åldersbestämning
# Vattenkällor
# 1:a Mosebok
# Nobelpriset
# Mellanformer
# Big Bang
# Mjukvävnad
# Moral
# Dagens Nyheter
# Biomimetik
# Paradigm

OBS! taggning av innehållet på hemsidan pågår och är inte ännu komplett! OBS

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Missa inget nytt från Genesis - Anmäl dig i formuläret nedan för att få vårt nyhetsbrev rakt i din e-postlåda någon gång per månad! (Ett nytt fönster öppnas då, där ni får bekräfta er e-postadress)

OBS, Genom att anmäla dig, godkänner du vår policy för behandling av personuppgifter. Läs därför den först, innan du anmäler dig.

*-markerade fält är obligatoriska.
Fler frågor & Svar » Fler videor » Fler händelser » Fler blogginlägg »