Jesu släktträd

När vi läser Gamla testamentet är det många som hoppar över de olika släktträden och namnlistorna i de historiska böckerna. Dessa detaljer finns dock med av en anledning, och personen som studerar kan få belönas med insikter som inte hittas någon annanstans. En anledning att det är viktigt att studera dessa bibelställen är att de ger oss Jesu släktträd; det här är nämligen detaljer som Gud tyckte var viktiga att bevara.

Ingen bra nog att rädda oss

Ett tema genom hela Gamla testamentet är att alla har syndat – även de människor som framställs som rättfärdiga – ibland katastrofalt på sätt som påverkar deras familjer i generationer. Noa var "fullkomlig i sin generation", och hans familj var de enda människorna som räddades genom den globala syndafloden. Ändå gör 1:a Mosebok en medveten jämförelse med Adam när den berättar historien om hur Noa blev full. Båda syndade i förhållande till frukt och led skam relaterad till nakenhet som ett resultat. Noa kan kallas en "andra Adam" - i motsats till Jesus som är den syndfria "siste Adam". Budskapet är tydligt: ​​synd är fortfarande närvarande i världen efter översvämningen, och i den mänskliga familjen efter översvämningen.

Abraham valdes av Gud att vara fader till den nation genom vilken Messias skulle födas (Galaterbrevet 3:16). Ändå är Abraham långt ifrån perfekt. I stället för att helt lita på Guds löfte, får han sonen Ismael tillsammans med Hagar, sin frus tjänstekvinna, och Ismaels ättlingar skulle sedan plåga Israel i generationer.

Juda låg med sin svärdotter Tamar och trodde att hon var en prostituerad. David, en man efter Guds eget hjärta, våldtog Batseba och mördade hennes man för att försöka dölja brottet. Salomo, som var känd för både sin rikedom och sin vishet, var dum nog för att av sina hustrur ledas vilse till avgudadyrkan. Detta lade grunden för att hans son Rehabeam skulle förlora större delen av kungadömet.

De flesta människor skulle försöka dölja om deras släktträd innehöll denna sorts historier. Ändå valde Guds Son att bli inkarnerad i den här familjen - varför? Eftersom vilken familj som helst skulle vara lika syndig; det är hela poängen med varför Jesus var tvungen att komma till jorden från början. Som Gabriel berättade för Maria, kom Jesus för att rädda sitt folk från deras synder (Luk 1:26–38).

Kungar och präster

Den varierande statusen för de olika stammarna i Israel återspeglas i mängden genealogiskt material som bevarats från den stammen. Mycket lite finns bevarat från Ruben eller Dan, till exempel. De personer som har den mest genealogiska informationen är leviterna och Juda kungliga släkt, av uppenbara skäl. Leviten Arons ättlingar var prästerna, och Judas ättlingar var Davids kungliga och i slutänden messianska linje. Intressant nog gifte sig dessa linjer ofta med varandra. Det första registrerade Juda/Levi-ingiftermålet är Arons äktenskap med Eliseba, en femte generationens ättling till Juda, och syster till Nahson, en direkt förfader till David (2 Mos 6:23).

Ett annat äktenskap mellan Juda och Levis ättlingar slutade med att rädda den Davidiska linjen. Joseba, syster till kung Ahasja, räddade Joas från hans mordiska mormor Atalja, dotter till Ahab och Isebel. Hon och hennes man, översteprästen Jojada, höll barnet Joas gömt inne i tempelkomplexet i sex år (2 Kungaboken 11).

Till och med Maria själv måste ha varit resultatet av ett davidiskt/levitiskt äktenskap, eftersom Elisabet, en levit, var hennes nära släkting. Hur kunde detta komma sig om Maria var av Davids hus? Marias far måste ha varit från Davids släkt, men hennes mor kunde ha varit en levit, och den genom vilken hon var släkt med Elisabet.

Så nära som dessa två linjer var allierade genom Israels historia, kunde inte kungar vara präster och präster vara kungar. När kung Ussia på ett felaktigt sätt försökte tjäna som präst, dömde Gud honom genom att göra honom till spetälsk – så att han inte kunde delta i den offentliga gudstjänsten ens i den egenskap han tidigare skulle ha kunnat göra. (2 Krönikeboken 26:16–21).

I Jesus förenas dock de kungliga och prästerliga ämbetena i en person. I kraft av sin härstamning är han Davids kung som kommer att sitta på Davids tron ​​för alltid. Hans offer kvalificerar Honom för det eviga prästadömet – inte det levitiska prästadömet, utan Melkisedeks överlägsna prästadöme (Hebreerbrevet 7).

Vi är alla kopplade till Jesu släktträd

Medan Jesus var en ättling till Abraham, går Lukas släktforskning längre tillbaka, till Adam som direkt skapades av Gud ( Luk 3:23–38 ). Jesus är alltså släkt med varje människa – så han kan vara vår förutsagda släkting-förlösare (Jesaja 59:20). Detta är viktigt eftersom Jesus kom specifikt för att rädda "sitt folk" från deras synder. Men vilka är hans folk? Vissa kanske tror att detta syftar på judar, och de fick prioritet när det gäller att Jesu jordiska tjänst riktades till dem. Men även under hans jordeliv fanns det tydliga tecken på att det var mycket mindre viktigt att ha Abrahams gener än att ha Abrahams tro (se även Galaterbrevet 3).

Efter uppståndelsen inkluderade Jesus uttryckligen alla människor i det stora uppdraget: "Gå därför och gör alla folk till lärjungar, och döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn" (Matt 28:19). Detta beror på att samma härkomst från Adam som gjorde dem till syndare också gör dem till Jesu släktingar och därmed berättigade till den förlåtelse som kommer genom att lita på Jesu offer.

Kristi födelse är en av de viktigaste världshändelserna, näst efter hans död och uppståndelse, eftersom Frälsaren, Guds son, föddes som ett litet människobarn. Det skulle dock vara ett misstag att fortfarande tänka på Jesus som barnet i krubban, eller till och med mannen på korset. Medan vi ser tillbaka på dessa händelser med tacksamhet för Guds fantastiska frälsande nåd, bör vi inse att Jesus idag är den triumferande uppståndne Herren, för närvarande på Faderns högra sida där han ber för för dem som har litat på honom (Rom 8:34). Och vi ser fram emot den dag då han återvänder för att manifestera sin seger över synden och kommer att återställa hela jorden och omkullkasta effekterna av synd och död.