Liv på Venus?

I förrförra nyhetsbrevet rapporterade vi om marslandningen och spekulationerna om liv på denna vår yttre grannplanet. Kanske hörde du på nyheterna i höstas (september 2020) att forskare¹ hittat en molekyl på Venus, vår inre grannplanet, som tolkades som spår efter biologiskt liv?

Det handlade om ett ämne som heter fosfin med den kemiska beteckningen PH₃, det vill säga en liten molekyl bestående av en fosforatom kombinerad med tre väteatomer. Fosfin är en giftig gas som kan bildas av bakterier i syrefria miljöer eller om man låter fosfor reagera med starka syror eller baser på ett laboratorium.

Forskarna hade inte analyserat något fysiskt prov från Venus atmosfär, utan hade använt sig av så kallad spektroskopi. Man tolkade resultaten som att det finns motsvarande 20 miljarddelar fosfin i Venus atmosfär, som för övrigt mestadels består av koldioxid.

Nyhetsvärdet låg naturligtvis i att fosfin kan vara spår av liv. Media har alltid en tendens att haussa upp forskningsrön som handlar om liv i rymden, och den här gången var inget undantag. Forskarna var betydligt mer osäkra på den punkten än media som kablade ut nyheten.

För förutsättningarna för liv på Venus är betydligt sämre än de på Mars. Båda dessa grannplaneter ligger på var sin sida om jorden, utanför den så kallade beboeliga zonen kring vår sol – det område där temperaturförhållandena är sådana att liv skulle vara möjligt. Liv som vi känner det bör tilläggas (mer om detta i artikeln om kiselliv).

Varför är då förhållandena sämre på Venus? Ja planeten ligger närmare solen än vad jorden gör, och eftersom atmosfären består till 96,5% koldioxid så innebär den en mycket kraftig växthuseffekt som gör att temperaturen på markytan är 464°C. Molnen på Venus består inte heller av små vattendroppar som på jorden, utan av svavelsyra (”batterisyra”). Mer livsfientlig miljö får man leta efter med andra ord.

Det hela illustrerar den starka längtan att hitta liv utanför jorden. Det skulle styrka föreställningen att liv inte är så märkvärdigt trots allt, att det enda som krävs är de rätta betingelserna.

Men som Jonathan Sarfati på CMI så träffsäkert konstaterade² – visst är det lite ironiskt att forskare och media anser att en så enkel molekyl som fosfin utgör evidens för liv på Venus samtidigt som de komplexa och sofistikerade molekylerna på jorden, som DNA och proteiner, anses härröra från banala, livlösa molekyler!

Men historien slutar inte här. Bara ett par månader senare insåg man att det nog inte var fosfin man detekterat trots allt.³ Av allt att döma var det en annan gas, svaveldioxid, som misstagits för fosfin. De båda ämnena har nämligen snarlika absorptionslinjer.

Om det har vi förstås inte hört någonting om i nyheterna. Det är så det brukar fungera…

Noter

1. Greaves, J.S. m fl., Phosphine gas in the cloud decks of Venus, Nature Astronomy, 14 sep 2020.

2. Does phosphine prove life on Venus? - creation.com

3. Kaufman, M., Strong doubts arise about the reported phosphine biosignature in the atmosphere of Venus, manyworlds.space, 4 Nov 2020.