Bombarderbaggen

Idag tänkte jag prata lite om en liten svensk skalbagge. Den är ganska liten, strax under centimetern, blåsvart ovanpå och en del rött undertill, den finns i Mälartrakten och på Öland och Gotland. Den heter nåt så konstigt som bombarderbagge, eller på latin Brachinus crepitans.

Om man retar det här lilla krypet så poffar det och bränner till och luktar illa. Bombarderbaggen har nämligen förmågan att när den känner sig hotad skjuta ut heta, frätande gaser ur ett par eldrör i baken, ruggigt pricksäkert dessutom. Ut kommer en 105-gradig spray, varmare än kokande vatten, från ett par eldrör eller avgasrör i baken. Den kan poffa en 20-30 gånger i rad innan den måste vila, men varje litet poffande är egentligen en serie av en massa poffar, upp till 735 per sekund, men så snabbt så att det låter som en enda poff.

Så här funkar det:

På insidan av skalbaggen finns det en liten förrådstank med en blandning av två kemikalier. Den ena heter väteperoxid, ett starkt oxiderande ämne som man kan bleka håret med. Och det andra heter hydrokinon (bleker man hud med). En liten dos av den här blandningen släpps ut i en brännkammare och där tillsätts enzymer som gör att ämnena reagerar med varandra. Det blir en explosion helt enkelt och ut kommer de där frätande gaserna. Det finns backventiler som förhindar att gaserna sticker baklänges och när de väl åkt ut så öppnas en annan ventil av bara farten och så kommer det in en ny dos och så håller det på så här tills poffet är över.

Man har filmat paddor som har svalt bombarderbaggar. Det poffar i magen på paddorna och paddorna kräks och skalbaggen kryper vidare.

Forskare är väldigt intresserad av bombarderbaggarna av flera skäl. För det första vill man veta hur de lyckas tillverka och förvara väteperoxiden som är ett väldigt ostabilt ämne.

För det andra vill man försöka lära sig att göra förbränningsmotorer med samma smarta teknik som skalbaggarna.

Och för det tredje vill man lära sig tillverka så starka material som skalbaggarna använder i sina brännkammarväggar.

Det här är ett av naturens oräkneliga exempel på saker som evolutionen inte kan förklara. Evolutionen förutsätter att en sak efter en annan ”råkar” uppkomma och hamna på plats under årmiljonerna, men här är ett system av en mängd saker som alla måste finnas på plats för att det ska funka. Om brännkammarväggarna var för tunna skulle skalbaggen spränga sig själv i luften, om inte rätt enzymer fanns på plats skulle det inte hända nånting. Om inte skalbaggshjärnan kunde koordinera när den skulle fyra av och åt vilket håll, så skulle en friare troligen bli rejält bränd.

Den här sortens saker i naturen kan bara förklaras genom Design, Någon som hade ett tydligt mål i sikte och formade alla de enskilda detaljerna så att de samverkade till just det målet. Och vem skulle kunna programmera det här i DNA om inte Han som också programmerat oss och skapat oss precis som Han ville. Vi pratar om Bibelns Gud nu. Och vi pratar om Jesus!