Påfågelögat

Visst har du lagt märke till fjärilen med ögon på vingarna – påfågelögat? Visst är den vacker! Den tänkte jag säga nåt litet om, som jag själv tycker är väldigt häftigt.

När de sitter med vingarna ihopslagna så syns de inte om de sitter på en sten eller träbit, för undersidan på vingarna är gråspräckliga. Men känner de sig hotade av en fågel, så fäller de ut vingarna så att ovansidorna blir synliga. Då stirrar två rovfågel- eller kattögon på fågeln så den blir vettskrämd, eller i alla fall lite förvirrad så att fjärilen kan flyga iväg.

Men det var egentligen inte det jag skulle säga. Utan det här: Visste du att de här ögonen är digitalbilder?

En digitalbild har ju pixlar. Ju fler pixlar desto bättre bildkvalitet. Tar man fram luppen så ser man att ögonbilden är sammansatt av pyttesmå fjäll, vart och ett med sin speciella färgnyans.

Det som är så coolt med det här är att när fjärilen monteras ihop i sin puppa, så måste det där programmet som styr hela monteringen – alltså DNA:t – ha ett speciellt recept för formen och färgnyansen på varje enskilt vingfjäll. Men inte nog med det - dessutom måste programmet tala om var någonstans på vingarna som varje enskilt fjäll ska sitta, alltså x-koordinat och y-koordinat. Och sen se till att de verkligen hamnar där också! Fattar du hur mycket information det ligger bakom de där ögonfläckarna som man aldrig tänker på.

Det skulle ta en bra stund för en datorprogrammerare att skriva den programkoden! Och han eller hon måste hela tiden ha målbilden klar för sig och jobba mot den. Fjärilar som jobbar med programmering och digitalbilder alltså - Ibland måste man nog tillåta sig att tvivla på slumpen lite grand... ;)