Vinfabrik från Noas dagar

I ett grottkomplex i Armenien har arkeologerna hittat den hitintills äldst daterade utrustningen för vintillverkning. Den grotta där fynden gjorts ligger strax utanför en by vid namn Areni, som fortfarande är känd för sin vintillverkning. Platsen är belägen i sydöstra Armenien, vid gränsen till Iran.

Komplett anläggning. Enligt arkeologerna är det en komplett anläggning man funnit i grottan, för att tillverka, jäsa och lagra vin,. Här finns bland annat en enkel vinpress och lerkärl för jäsning och lagring av vinet. Enligt forskarna tyder det mesta på att vinet tillverkats på på det traditionella sättet, genom att druvorna trampats och saften fått rinna ner i jäskärl. Bland fynden finns även gammalt vin och rester från pressade druvor, kärnor och växtdelar från vinrankor. Även en bägare, som tillverkats av något djurhorn, samt en lerskål att dricka ur finns bevarade, tillsammans med lerskärvor från andra skålar. Forskarna har analyserat druvresterna och funnit att de kommer från en odlad druva - Vitis vinifera - vilken fortfarande används för vintillverkning.

Arkeologiska fynd om gammal vintillverkning stämmer överens med Bibelns berättelse om vintillverkning på Noas tid.

I ett bibelhistoriskt perspektiv blir fyndet extra intressant, med tanke på att grottan i Armenien inte ligger särskilt långt från Araratbergen, där arken med Noas familj strandade enligt 1 Mos 8:4. Fynden i den armeniska grottan har daterats med kol 14 - metoden till lite drygt 6000 år. Då kol 14 - metoden inte är i jämnvikt blir åldern för hög på äldre fynd. Men det bör ändå stämma ganska bra med tiden strax efter Noa, då människosläktet börjat växa till, och kanske andra familjer och så småningom folkslag bosatte sig i området.

Förste vingårdsmannen. Enligt 1 Mos 9:20 var Noa den förste som planterade en vingård. Mer än så berättar inte Bibeln, annat än i relation till att han var en åkerman och i samband med de följder som vinodlingen fick. Med tanke på att Noa benämns som en åkerman odlade han förmodligen mer än bara vindruvor, men det är druvorna som är intressanta för sammanhanget. Bibeln konstaterar sedan att när Noa “drack av vinet blev han drucken” (1 Mos 9:20). Av sammanhanget förstår vi att han till och med blev så drucken att han sedan låg redlöst berusad i sitt tält. En knappast överraskande information, med de kunskaper vi har om alkoholhaltiga dryckers följdverkningar, i synnerhet om man intar det i större mängder.

Den vinodling som Noa startade upp var det många som tog efter, och än idag odlar många vin här i området. Det är resterna efter en av de första vinfabrikerna som någon eller några anlade, förmodligen ganska snart efter Noas första vingård, som nu hittats i en grotta i Armenien.

Förändrat klimat. Men - för Noa och även hans familj var det kanske just alkoholen som var överraskande. Förmodligen kände de inte till att vinet jäste efter att det lagrats ett tag. Det var antagligen en effekt av att klimatet förändrats efter floden.

Det finns goda skäl, bland annat genom fossil och andra geologiska fynd, att tro att det innan floden fanns ett fuktigare klimat med högre lufttryck. Skapelsetroende forskare pratar om ett “ånghölje”, med mycket större mängder vattenånga i atmosfären runt vår planet före floden. Även evolutionsforskare talar om högre luftfuktighet och ett högre lufttryck tidigare i historien. (Vilket bland annat ges som förklaring till att de stora flygödlorna kunde lyfta.) I ett sådant klimat går jäsningsprocesser mycket långsamt, till skillnad mot den försämrade miljön efter floden då så mycket i naturen förändrats och lufttrycket blivit lägre.

Det var naturligtvis inget som Noa kände till eller kunde räkna ut. Han fick dock bitter erfarenhet av det, då den druvjuice han sparat nu hade jäst och snabbt blev starkt alkoholhaltig. Noa hade säkerligen pressat druvor till juice redan tidigare, då de druvor som växte vilt före floden förmodligen var både saftiga och näringsrika. Helt annorlunda mot dagens vildvin, där druvorna som regel är odugliga att äta, och till och med giftiga.

Källor: Journal of Archaeological Science, PhysOrg.com och ICR