Barockens biologi

Barocken var en epok med sin höjdpunkt under 16- och början av 1700-talet som kom att prägla många delar av samhället, inte minst när det gäller konst, musik och arkitektur. Musiken var pampig, byggnaderna med sina pelare och ornament likaså, och inom litteraturen älskade man överdrifter, ordlekar och bildspråk. Man skulle kunna säga att det var så långt från ”funkis” man kunde komma. Funktionaliteten fanns där definitivt, men inunder alla krusiduller som var vackra att se på och lyssna till och som imponerade och väckte olika känslor hos betraktaren. Det var en tid när kreativiteten och konsterna flödade.

När vi sätter oss ner i en backe en sommardag och betraktar ängsblommornas färg- och formrikedom eller trollsländornas fulländade design och flygteknik nere vid dammen, tittar på något naturprogram på TV eller naturbilder på pinterest.se, så möts vi av barockens biologi. Mångfalden och den kreativitet som uttrycks i organismvärlden är fullständigt svindlande för det mänskliga sinnet och väcker starka känslor av vördnad hos både religiösa och ateister och allt däremellan. Precis som i barockens kulturella yttringar så finns funktionaliteten på plats i form av tuggapparater, matspjälkningsenzymer, rörelseorgan och fortplantningsmekanismer. Men i lager efter lager därovanpå finns det där överflödet av sinnrikheter, form, färg, doft, elegans, smak och ljud som bonus på bonus.

Evolutionsteorin bygger på att de slumpmässiga förändringar som råkar lämpa sig bäst för ren och skär överlevnad selekteras fram, medan de övriga sållas bort under kampen för tillvaron. Det som funkar förblir, det som inte funkar försvinner. Jo, ett och annat som ur någon subjektiv mening kan anses som vackert uppstår också stundtals, men då mer i förbifarten, som en evolutionär men i realiteten meningslös biprodukt.

Vi kan vara helt säkra på en sak: Om evolutionsteorin varit den sanna beskrivningen av verkligheten hade den levande världen sett fullständigt annorlunda ut! Då skulle den ha präglats av en jämngrå, steril funkisstil ungefär som ett övergivet industriområde.

Tack och lov för att evolutionsteorin är lika död som dess skapare. Och för att skapelsen är lika sprudlande av liv och skönhet som dess Skapare och Herre – Jesus Kristus!

Känner du dig inte lika tvärsäker på den saken rekommenderar vi Discovery Institutes mycket vackra och sevärda film som heter just ”The Biology of the Baroque”. Den är 20 minuter lång och du hittar den här på Youtube. I filmen utvecklar genetikern Michael Denton begreppet ”icke-adaptiv ordning” (non-adaptive order) som ett uttryck för just den skönhet och sinnrikhet som existerar överallt i naturen, av allt att döma utan något som helst specifikt selektionsvärde. Det är samma fenomen som professor Stuart Burgess kallat ”added beauty” (ungefär: extra skönhet).

Vi hoppas att kunna ha filmen översatt till svenska inom kort; till dess får du hålla tillgodo med Robert Blyths ståtliga brittiska berättaraccent.