För en tid sedan fick Peder Tyvand lämna jordelivet. Under många år var han ordförande för norska Origo, en organisation med fokus på vetenskap, skapelse och etik. Peder var en mycket begåvad forskare och en god försvarare av kristen tro. Med anledning av 200-årsfirandet av Darwin (f. 1809) skrev han 2009 en evolutionskritisk bok på norska som är mycket innehållsrik.

Peder var en mycket begåvad forskare och en god försvarare av kristen tro. Han var väldigt allmänbildad och deltog i flera debatter med ledande norska humanister. Han var en omvittnat generös och orädd person och lämnar ett stort avtryck efter sig. Vi har översatt en text från norska som är karaktäristisk för Peder Tyvands knivskarpa sätt att uttrycka sig. Originalet på norska finns här.

Vad krävs för att bli omvänd till darwinismen?

Av professor Peder A. Tyvand

Som evolutionskritiker har jag ofta fått höra att jag är okänslig för argument. Darwinisterna säger att jag redan har bestämt mig. Ingenting gör intryck på mig – allt rinner av. Oavsett vad de presenterar i form av vad de kallar för noggrant prövade experiment, väldokumenterade fynd, överväldigande bevismaterial eller vattentät argumentation, så når det inte fram till mig, enligt dem. Det beror på att jag i deras ögon är fördomsfull. Det slår de fast och tar för givet att de ska bli trodda. De har ju maktens trovärdighet – om något sådant nu existerar.

Det är märkligt att de som anklagar mig för att inte hålla möjligheten öppen att tänka darwinistiskt själva inte tycks vara öppna. De tillåter sig inte att tvivla på darwinismen – åtminstone inte offentligt. Vem är då mest dogmatisk av oss? Jag kan åtminstone formulera ett antal kriterier som måste uppfyllas för att jag ska röra mig i darwinistisk riktning. Det är sant att det krävs mycket för att jag ska bli darwinist. Jag står i dag mycket långt från en darwinistisk livsuppfattning. Men jag är ändå i princip öppen för att ta små steg i darwinistisk riktning. Samtidigt ställer jag stränga – men konkreta – krav för att detta ska kunna ske. Här följer tolv sådana krav. Om samtliga uppfylldes skulle jag göra ett försök att närma mig darwinismen.

1. Begreppet ”evolution”

Jag kräver begreppslig klarhet när det gäller ordet evolution. I dag råder begreppsförvirring, och den tycks vara avsiktlig från darwinistiskt håll. Ordet används mångtydigt. Å ena sidan avses varje förändring av genfrekvenser inom en population. Å andra sidan betecknar samma ord en påstådd obruten härstamning från enklare till mer komplexa organismer – hela vägen från en urcell till människan. ”Evolution” i nutid och ”evolution” i förfluten tid betecknar därmed två väsensskilda saker. Är det verkligen ett vetenskapligt bruk av språket? Vetenskapliga termer ska klargöra verkligheten, inte dölja den. Darwinisternas användning av ordet uppfyller inte ens en minimistandard för begreppslig precision. Vetenskapens uppgift är att precisera, inte att fördunkla.

2. Begreppet ”släktskap”

Jag kräver också begreppslig klarhet kring ordet släktskap. I dag används det på två sätt: dels syftar det på så kallad gemensam härstamning – vilket är en trosuppfattning – och dels syftar det på observerbara och mätbara anatomiska och fysiologiska likheter mellan närbesläktade arter. Handlar släktskap om likhet i nutid eller om härstamning i det förflutna? Detta är väsensskilda frågor. Så länge skillnaden inte tydliggörs är termen vetenskapligt otillfredsställande.

3. Mellanformer

Jag kräver saklighet och konsekvens i argumentationen om mellanformer. Själva begreppet tycks förutsätta en obruten härstamning från urcell till människa. Är ”mellanform” en förutsättning för fossilforskning – eller är det ett resultat av den? Snarare det förra än det senare. Vilka mellanformer har man funnit? Vad kan man faktiskt sluta sig till utifrån dem? Vilka saknas? Och vilka kriterier ska framtida fynd uppfylla för att kunna kvalificeras som mellanformer? I dag förefaller man samtidigt förneka behovet av nya mellanformer och hävda att mängder av tidigare fynd redan uppfyller kraven. Denna inkonsekvens undergräver trovärdigheten.

4. Övergången mellan reptiler och däggdjur

Övergången från reptiler till däggdjur måste tas på allvar. I dag finns en djup klyfta mellan dessa grupper. Däggdjur har päls och mjölkkörtlar, är varmblodiga och diar sina ungar. Reptiler har fjäll, lägger ägg och är växelvarma. I stället för att erkänna denna skillnad förefaller darwinisterna tona ned gränserna genom att anta att de var mindre tydliga i det förflutna. Jag accepterar inte sådana otydliga antaganden utan dokumentation. Hur såg den hypotetiska mellanformen egentligen ut?

5. Hönan och ägget

Frågan ”Vad kom först – hönan eller ägget?” är djupsinnigare än den verkar. Att flytta frågan bakåt i tiden – till exempel till reptiler – löser den inte. ”Vad kom först – ödlan eller ägget?” är lika svår att besvara.

6. Nyskapande av genetisk variation

Hur skapar man på nytt genetiskt mångfald inom en existerande art? Geparden (Acinonyx jubatus) har genomgått en genetisk flaskhals och har i dag mycket begränsad variation. Varför utformas inget mutationsprogram för att bredda dess genetiska bas? Om darwinismen är sann borde detta vara möjligt.

7. Mutationsförsök på bananflugan

Vad har alla mutationsförsök på bananflugan (Drosophila melanogaster) egentligen lett till? Fanns det en övergripande plan? Vad lyckades man med och vad misslyckades man med?

8. Fördelaktiga mutationer

Begreppet ”fördelaktiga mutationer” måste klargöras. Vad gör en mutation fördelaktig? Är orsakerna till fördelaktiga och skadliga mutationer identiska? Hur kan samma orsaker ge diametralt motsatta resultat?

9. Eliminering av skadliga mutationer

Hur elimineras de många skadliga mutationerna i en population? Recessiva skadliga mutationer försvinner endast i begränsad omfattning genom naturligt urval. Slumpmässig genetisk drift kan påskynda processen, men riskerar samtidigt att eliminera gynnsamma mutationer.

10. Invasiva arter

Hur kan främmande arter etablera sig framgångsrikt i miljöer där de aldrig tidigare funnits? Hur kan exempelvis en brun snigel från Medelhavsområdet konkurrera ut inhemska arter i Norge?

11. Minskande genetisk mångfald

Om den genetiska mångfalden i dag minskar globalt – hur och när övergick utvecklingen från att öka till att minska? Finns det tydliga exempel på att mutationer och naturligt urval faktiskt ökar mångfalden?

12. Makt som argument

Slutligen: darwinister hänvisar ofta till darwinismens etablerade ställning i samhällsdebatten. Men makt är inget vetenskapligt argument. Det är innehållslöst i saklig mening.

Antag att alla dessa tolv invändningar besvarades tillfredsställande. Det framstår i dag som en utopi – inte minst därför att frågorna sällan ens får ställas offentligt. Om så skedde skulle jag bli mer välvilligt inställd. Men jag skulle ändå inte bli darwinist. Grundläggande invändningar kvarstår, särskilt kring livets algoritmiska struktur. Livets processer är hierarkiskt organiserade och förutsätter både ett formuleringsplan och ett handlingsplan.

Jag planerar att skicka denna artikel till Nils Chr. Stenseth och Dag O. Hessen och föreslå att de formulerar en motsvarande lista med tolv punkter som vi kritiker måste uppfylla för att de ska kunna inta en mer positiv hållning till kreationism och Intelligent Design. Listan bör vara konkret.

Även om intrycket kan vara ett annat så har jag här varit återhållsam. Ingen av de tolv punkterna berör direkt frågan om livets algoritmer – en fråga som norska darwinister tycks undvika. Under Darwinåret 2009 har jag försökt få till stånd en offentlig diskussion om detta, utan resultat. I stället har jag mötts av personangrepp. Men angrepp mot min person förändrar inte sakfrågan. Allt liv är algoritmiskt organiserat – och varje algoritm förutsätter liv.