För en tid sedan fick Peder Tyvand lämna jordelivet. Under många år var han ordförande för norska Origo, en organisation med fokus på vetenskap, skapelse och etik. Peder var en mycket begåvad forskare och en god försvarare av kristen tro. Med anledning av 200-årsfirandet av Darwin (f. 1809) skrev han 2009 en evolutionskritisk bok på norska som är mycket innehållsrik.

Peder var en mycket begåvad forskare och en god försvarare av kristen tro. Han var väldigt allmänbildad och deltog i flera debatter med ledande norska humanister. Han var en omvittnat generös och orädd person och lämnar ett stort avtryck efter sig. Vi har översatt en text från norska som är karaktäristisk för Peder Tyvands knivskarpa sätt att uttrycka sig. Originalet på norska finns här.

Vad krävs för att bli omvänd till darwinismen?

Av professor Peder A. Tyvand

Som evolutionskritiker har jag ofta fått höra att jag är okänslig för argument. Darwinisterna säger att jag redan har bestämt mig. Ingenting gör intryck på mig – allt rinner av. Oavsett vad de presenterar i form av vad de kallar för noggrant prövade experiment, väldokumenterade fynd, överväldigande bevismaterial eller vattentät argumentation, så når det inte fram till mig, enligt dem. Det beror på att jag i deras ögon är fördomsfull. Det slår de fast och tar för givet att de ska bli trodda. De har ju maktens trovärdighet – om något sådant nu existerar.

Det är märkligt att de som anklagar mig för att inte hålla möjligheten öppen att tänka darwinistiskt själva inte tycks vara öppna. De tillåter sig inte att tvivla på darwinismen – åtminstone inte offentligt. Vem är då mest dogmatisk av oss? Jag kan åtminstone formulera ett antal kriterier som måste uppfyllas för att jag ska röra mig i darwinistisk riktning. Det är sant att det krävs mycket för att jag ska bli darwinist. Jag står i dag mycket långt från en darwinistisk uppfattning. Men jag är ändå i princip öppen för att ta små steg i darwinistisk riktning. Samtidigt ställer jag stränga – men konkreta – krav för att detta ska kunna ske. Här följer tolv sådana krav. Om samtliga uppfylls ska jag göra ett försök att närma mig darwinismen.

1. Begreppet ”evolution”

Jag kräver begreppslig klarhet när det gäller ordet evolution. I dag råder begreppsförvirring, och den tycks vara avsiktlig från darwinistiskt håll. Ordet används mångtydigt. Å ena sidan avses varje förändring av genfrekvenser inom en population. Å andra sidan betecknar samma ord en påstådd obruten härstamning från enklare till mer komplexa organismer – hela vägen från en urcell till människan. ”Evolution” i nutid och ”evolution” i förfluten tid betecknar därmed två väsensskilda saker. Är det ett vetenskapligt bruk av språket? Vetenskapliga termer ska klargöra verkligheten, inte dölja den. Darwinisternas användning av ordet uppfyller inte ens en minimistandard för begreppslig precision. Vetenskapens uppgift är att precisera, inte att fördunkla.

2. Begreppet ”släktskap”

Jag kräver begreppslig klarhet kring ordet släktskap. I dag används det på två sätt: dels syftar det på så kallad gemensam härstamning – vilket är en trosuppfattning – och dels syftar det på observerbara och mätbara anatomiska och fysiologiska likheter mellan närbesläktade arter. Handlar släktskap om likhet i nutid eller om härstamning i det förflutna? Detta är väsensskilda frågor. Så länge skillnaden inte tydliggörs är termen vetenskapligt otillfredsställande.

3. Mellanformer

Jag kräver saklighet och konsekvens i argumentationen om mellanformer. Själva begreppet tycks förutsätta en obruten härstamning från urcell till människa. Är ”mellanform” en förutsättning för fossilforskning – eller är det ett resultat av den? Det är knappast ett resultat, alltså är det snarare en förutsättning. Vilka mellanformer har man funnit och vad kan man sluta sig till utifrån dem? Vilka mellanformer saknas och vilka kriterier ska framtida fynd uppfylla för att kunna kvalificeras som mellanformer? I dag förefaller man förneka behovet av nya mellanformer samtidigt som man hävdar att mängder av tidigare fynd redan uppfyller kraven. Hur ska vi kunna tro på ett så inkonsekvent argument: de mellanliggande formerna var något vi behövde tidigare, men inte nu.

4. Övergången mellan reptiler och däggdjur

Övergången från reptiler till däggdjur måste tas på allvar. I dag finns en djup klyfta mellan dessa grupper. Däggdjur har päls och mjölkkörtlar, reptiler har fjäll och lägger ägg med ungar som klarar sig själva. Däggdjur är varmblodiga, reptiler är växelvarma. Det verkar inte som att darwinister tar in denna skillnad. Istället använder de sig av en retorik som går ut på att gränser mellan olika livsformer var mindre skarpa förr än nu. Tillräckligt långt tillbaka i tiden fanns det liksom inga riktiga reptiler, bara några mindre specifika djur som däggdjuren kunde härstamma från. Allt detta är påhitt. Jag accepterar inte sådana odokumenterade otydligheter och vill veta hur ”däggreptilen” som fanns på gränsen mitt mellan reptiler och däggdjur såg ut.

5. Hönan och ägget

Detta vardagliga talesätt är djupsinnigare än det låter. Darwinister menar att ägget kom före hönan, eftersom de menar att fåglarna härstammar från reptiler. Reptiler lägger ju ägg, precis som fåglar. Men genom att göra det har den gamla frågan bara ersatts av en ny: "Vilket kom först, ödlan eller ägget"? Detta är lika svårt att svara på som den ursprungliga frågan om hönan och ägget. Det är inte ett svar att flytta samma fråga tillbaka i tiden.

6. Nyskapande av genetisk variation

Hur skapar man en ny genetisk mångfald för en befintlig art? Detta är en viktig fråga inom naturvården, men den har helt försummats av darwinisterna. Geparden (Acinonyx jubatus) är ett djur som har gått igenom en "flaskhals", där endast några få individer förde vidare gepardarten. Genetiken blev mycket snäv på grund av inavel, och det är en skada som har följt geparden. Varför finns inget mutationsprogram som utökar gepardens genetik? Jag talar inte om att skapa nya egenskaper hos geparden, bara att utveckla en större bredd och variation av redan existerande egenskaper. Det borde inte vara svårt att uppnå om darwinismen är sann.

7. Mutationsförsök på bananflugan

Vad har alla mutationsförsök på bananflugan (Drosophila melanogaster) egentligen lett till? Fanns det en övergripande plan för mutationerna, alltså ett mutationsprogram? Eller var allt i princip bara planlöst? Om det fanns ett mutationsprogram för bananflugan är det dags för en utvärdering: Vad försökte de uppnå, och hur gick det? Vad lyckades de med, och vad misslyckades de med?

8. Fördelaktiga mutationer

Begreppet ”fördelaktiga mutationer” måste klargöras. Hur definieras "fördelaktiga mutationer"? Är det bara effekten som är fördelaktig, oavsett orsaken? Eller kan orsaken till en fördelaktig mutation vara fördelaktig? Har alla fördelaktiga mutationer orsaker som är identiska med de ofördelaktiga mutationerna (som är i plural)? Hur kan identiska orsaker leda till diametralt motsatta resultat? Ofördelaktiga mutationer försämrar ju livet. Fördelaktiga mutationer gör motsatsen, eller man kan åtminstone hoppas att de gör det, även om deras orsaker är destruktiva, som det ser ut idag.

9. Eliminering av skadliga mutationer

Hur blir man av med dessa skadliga mutationer i en population? De dominerar ju stort över de fördelaktiga. Skadliga mutationer som är recessiva försvinner i mycket liten utsträckning från populationen genom naturligt urval. Man måste använda slumpmässig genetisk drift för att processen ska gå snabbare. Problemet är att slumpmässig genetisk drift i små populationer tar bort alla fördelaktiga mutationer minst lika effektivt som skadliga mutationer. Man måste se till att ta bort många ofördelaktiga mutationer för varje enskild "gynnsam" mutation man vill behålla.

10. Invasiva arter

Hur kan man som darwinist förklara att många främmande arter hävdar sig väl i en miljö där de aldrig har existerat i sin förhistoria? De borde inte ha kunnat hävda sig i en miljö där de inte är anpassade, om darwinismen hade haft rätt. Hur kan det komma sig att en brun [mördar-]snigel från Medelhavsregionen lyckas konkurrera ut våra inhemska svartvita sniglar i Norge?

11. Minskande genetisk mångfald

Alla darwinister inser att den totala genetiska mångfalden minskar i världen idag. Samtidigt hävdas att den totala genetiska mångfalden har ökat naturligt under livets tidigare historia. När och hur skedde denna förändring då livets mångfald gick från att öka till att minska? Kan den tidigare förmodade ökningen av mångfald förklaras av de mekanismer vi ser idag, trots att dagens mekanismer visar sig minska den genetiska mångfalden i naturen? Finns det ett enda känt exempel på mutationer och naturligt urval som ökar mångfalden?

12. Makt som argument

Alla darwinister jag känner till har alltid använt makt som argument när de uppträder i offentlig debatt om evolution. Det vill säga de hänvisar till darwinismens stora inflytande för att legitimera och stödja sin sak. Men makt är sakligt sett utan innehåll. I bästa fall har makt inget värde alls, vetenskapligt sett. Det är slående att darwinisterna påminner oss andra om att vi måste komma ihåg att argumentera vetenskapligt, samtidigt som de själva begår en av de grövsta överträdelserna mot vetenskapens tradition och idé: att använda makt som argument. I senare Origo-artiklar återkommer jag med exempel på darwinistisk maktretorik som tränger undan faktabaserad argumentation.

Slutord

Låt oss anta att alla dessa tolv invändningar besvarades tillfredsställande. Det är idag en utopi, inte minst därför att darwinisterna inte ens tillåter oss att sätta en agenda som är sådan att dessa frågor faktiskt ställs i det offentliga rummet. Men om alla tolv punkter besvarades väl eller åtminstone förbättrades av darwinisterna, skulle jag bli mer välvilligt inställd mot darwinismen. I vissa avseenden skulle jag kunna tänkas ändra min uppfattning i darwinistisk riktning.

Jag skulle ändå inte bli darwinist, eftersom jag skulle ha många invändningar mot darwinismen. Viktigast är invändningen som har att göra med livets verksamma skapelseplan (algoritmerna). De är hierarkiska och har minst två nivåer: formuleringsnivån och handlingsnivån.

Jag kommer att skicka denna artikel till de ledande darwinisterna Nils Chr. Stenseth och Dag O. Hessen, och föreslå att de upprättar en liknande lista med tolv motpunkter som vi kritiker måste uppfylla för att de ska kunna inta en mer positivt hållning till kreationism och Intelligent Design. Den listan måste vara konkret. Utöver det har jag ingen önskan eller något krav på att dessa ledande darwinister ska ta någon form av hänsyn till oss. Vi har tjock hud och tål det mesta i form av anklagelser.

Även om det inte framstår så, så har jag här varit återhållsam. Det beror på att ingen av de tolv punkterna berör frågan om livets algoritmer. Norska darwinister vill inte alls debattera den frågan verkar det som. Under hela Darwinåret 2009 har jag försökt få till stånd en offentlig diskussion om detta, hittills utan resultat. Jag har inte fått mycket annan respons än personangrepp. Men finns det verkligen någon som tror att angrepp mot min person förändrar själva sakfrågan? Allt liv är algoritmiskt organiserat och varje algoritm förutsätter liv.

Not.

Det är lite oklart vad Tyvand syftar på med det tionde argumentet om invasiva arter. Tyvärr är han inte längre med oss för att förklara hur han tänkte.

Konkurrensförhållanden kan förklara att en art (i det här fallet mördarsnigeln) etablerar sig i ett nytt geografiskt område. Det är då förväntat både av evolutionstroende och skapelsetroende biologer att omständigheterna kan medge att arten etablerar sig och på ganska kort tid bildar en underart genom så kallad genetisk drift. Eftersom genetisk drift alltid leder till minskad genetisk mångfald (minskad grad av heterozygoti) så är det inget bidrag till utveckling från mikrob till människa, utan snarare ett exempel på avveckling.

Ur evolutionistisk synpunkt borde man inte lägga någon värdering på om invasiva arter är bra eller dåligt. Det är ju helt enkelt den planlösa evolutionens gång. Det finns inget bra och inget dåligt.

Bevarandeperspektivet är däremot relevant ur ett bibliskt perspektiv eftersom det ingår i det uppdrag Gud gav människan att råda över och förvalta skapelsen. Här ”lånar” biologer med sekulär världsbild tankar från den bibliska världsbilden (utan att fråga om lov).