Är inte likheterna mellan människa och apa vad gäller anatomi, socialt betende m.m. bevis för evolution?

Utförlig fråga

Det finns likheter mellan människa och apa vad gäller anatomi, socialt betende (t.ex. språk, moral etc.). Är inte denna likhet bevis för en evolution?

Utförligt svar

Jag har själv många gånger upplevt likheter mellan djur och människa som ett hot mot min skapelsetro. Speciellt kommer jag ihåg då jag en gång på sjuttiotalet studerade en gorilla på Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm och slogs av likheten i anatomisk uppbyggnad. Detta måste väl ändå vara en ganska nära släkting till människan?

Idag utgör dock inte längre likheterna en svårighet för min ursprungssyn. Naturens uppbyggnad förklaras på ett fantastiskt sätt av skapelsemodellen, och även likheterna mellan djur och människor passar in. Det finns tre olika sätt att fokusera argumentationen mot de likheter som ofta anförs som bevis för evolution. Den evolutionistiska argumentationen brukar ofta missta sig på alla tre punkter samtidigt!

1. Vi kan visa på att likheten är påhittad eller starkt överdriven. Det är en "evolutionär tankebubbla". Evolutionisten utgår från att vi är släkt genom evolution och då borde likheterna finnas där. Och letar man tillräckligt intensivt efter något man vill finna finner man det förr eller senare. De flesta av de antagna mellanformerna mellan apa och människa är exempel på detta.
2. Vi kan acceptera att likheterna finns i verkligheten, men visa på att olikheterna är ändå mer påtagliga. Människan är m.a.o. en unik skapelse. Vårt språk, med möjligheter till abstraktioner, är t.ex. något helt unikt och inget djur kommer ens i närheten av det. Närbesläktat med detta är berättelser, myter och legender som också verkar vara helt unika för människan.
3. Vi accepterar likheterna fullt ut, men har en annan förklaring till dem än den evolutionistiska. Likaväl som en likhet kan tyda på gemensam härstammning, så kan den tyda på gemensam konstruktion och gemensam Konstruktör. Både människa och djur är satta att fungera i samma värld, och det är inte konstigt att Han som designade oss gjorde det med vissa likheter. Detta gäller naturligtvis anatomiskt (som för gorillan på naturhistoriska museet), men för att fungera tillsammans kan vi naturligtvis också vara skapade med liknande socialt och kulturellt beteende.

Anders Gärdeborn