Det är fullbordat

Utan att dra alla över en kam kan man nog hävda att begreppet ”fullborda” inte tycks vara något särskilt bekant begrepp för dagens ungdomar. Många vet nog inte ens vad ordet betyder. Vi något äldre vet att det betyder att göra någonting färdigt, att avsluta någonting.

”Det är fullbordat” sade Jesus när Han en gång för alla bar din och min synd in i en död som skulle försona oss med Gud, med Skaparen av himmel och jord.

En liknande formulering används också i begynnelsen när Han skapat allting på sex dagar och nu vilade på den sjunde: ”På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk” (1 Mos 2:2).

Vad innebär egentligen detta? Så här i vårens tid talar ju våra präster och pastorer ständigt och jämt om skapelseundren runt omkring oss. Och varje gång en ny människa kommer till världen – är det då inte ett skapelseunder?

Faktiskt egentligen inte.

Herren skapade världen och sedan dess bär och upprätthåller Han den genom sitt mäktiga Ord (Kol 1:17, Heb 1:3). Det är inom ramen för detta upprätthållande av skapelsen som vitsippor och påskliljor ”skapas” nu på våren, och som små människobarn blir till. I enlighet med de genetiska och fysiologiska lagar och principer som Han en gång skapade och fastställde för all framtid.

Det finns givetvis en anledning till att Bibelns författare (sannolikt Mose) betonar att världen blev fullbordad på den sjätte dagen. Alltsedan den dagen fortplantar sig djur, växter, människor och allt annat levande inom ramen för sina respektive grundtyper. Det var naturligtvis inte av utmattning som Herren vilade den sjunde dagen. Med vilan ville Han i stället skapa ett mönster och en rytm för hur vi bör leva våra vardagsliv. ”Just därför”, säger nämligen Gud till Mose ungefär 2 500 år senare, ”har Herren välsignat vilodagen och helgat den” (2 Mos 20:11)

Men notera att en fullbordad skapelse inte lämnar något utrymme för någon evigt pågående evolution. Att försöka tvinga in det klara och tydliga bibelordet i en naturalistisk, evolutionär föreställningsram förvrider och förvränger dess betydelse. Det är inte vår uppgift. I stället är Ordets förkunnare kallade till att lägga fram Ordet och att förmedla tro och tillit till det.

Teistisk evolutionism faller på sin egen orimlighet.