Fanatism i vetenskapens (o)tjänst

Den 18/3 2024 kunde man i nyhetsspalten i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science läsa att den amerikanska delstaten West Virginia nu “öppnar dörren till att undervisa om intelligent design”. Man skriver i artikeln: "Denna månad har West Virginias lagstiftande organ hittat ett kryphål [i den amerikanska författningen] och godkänt en lag som visserligen inte nämner ID [intelligent design], men som likväl tillåter lärare i den allmänna skolan att diskutera denna teori." Vidare skriver man att den lag som nu godkänts innebär att “ingen lokal skolnämnd, skolchef eller rektor får förbjuda en lärare i en allmän skola att diskutera och besvara frågor från elever rörande vetenskapliga teorier om universums och livets uppkomst”.

Artikeln i Science berör både vetenskap och tro. För att kunna göra en meningsfull analys av artikelns innehåll måste vi därför precisera innebörden av dessa två begrepp så att vi vet vad vi talar om och inte pratar förbi varandra. Därför skall vi inleda föreliggande artikel med att vända oss till ämnet vetenskapsteori, för att klargöra naturvetenskapens grunder. Någon motsvarande genomgång av vad tro är behövs knappast med tanks på Genesis läsekrets. Utifrån detta skall vi sedan, i artikelns andra del, reflektera över möjligheten att diskutera ursprungsfrågor inom ramen för vetenskapen. I artikelns tredje del gör vi en kritisk läsning av artikeln i Science utifrån ett vetenskapsteoretiskt perspektiv och i den fjärde delen klargörs gränsdragningen mellan tro och vetenskap.

1. Vad är vetenskap? Ett vetenskapsteoretiskt klargörande

Det finns olika typer av vetenskap och dessa skiljer sig åt i många avseenden. Humaniora har sin egen vetenskapsteori och naturvetenskap sin. Fortsättningsvis kommer vi enbart att behandla naturvetenskap (eftersom skapelsefrågorna grundläggande involverar fysik, kemi och biologi), vilken jag i den följande texten kort och gott kallar vetenskap.

Förekomsten av spelregler

Verkligheten är komplicerad och för att handskas med denna har människan skapat olika typer av system. Det juridiska systemet är ett. Uppgiften är att upprätthålla lag och ordning och rättvisa och skapa ett fungerande och stabilt samhälle. Lagarna är formulerade för att inte gå att misstolka eller missbruka (åtminstone strävar man efter detta). Det finns högre instanser där man kan överklaga domar som man menar är felaktiga. Och man har en högsta juridisk instans som tar upp särskilt svårbedömda fall och sedan skapar prejudikat som kan användas av mindre skickliga jurister i deras dagliga arbete.

Ett annat och viktigt system hittar vi i flygets värld. Där är säkerhet den kanske viktigaste faktorn och detta system är mycket framgångsrikt och trafikflyget räknas idag som det säkraste av alla transportmedel. Under de cirka 120 år som förflutit sedan bröderna Wright flög första gången (1903) har både flygplan och alla rutiner kring flyget blivit allt säkrare. Efter varje flygolycka tar man reda på vad som gick fel och sedan försöker man förbättra rutiner och utbildning och teknik så att en liknande olycka aldrig mer skall inträffa. Av detta skäl är det absolut nödvändigt att ta reda på orsaken till varje flygolycka och en haveriutredning får kosta vad den kostar. Vissa utredningar har kostat hundratals miljoner kronor och tagit åratal.

Man har två piloter i alla trafikplan, man har checklistor för att piloterna inte skall glömma någon viktig punkt, etc. Flygplan har ofta tre datorsystem vilka arbetar parallellt när det gäller planets manövrering plus en övervakande dator. De tre datorerna har processorer från olika tillverkare och programvaran är kompilerad med olika kompilatorer (för att de tre flygdatorerna inte skall ha samma buggar), etc.

Vetenskapens spelregler

Vetenskapen är ett ytterligare system för att handskas med verkligheten. Dess regler är, precis som juridikens och flygets regler, formulerade av människor och har utvecklats och förfinats under tusentals år. Vetenskapens uppgift är att studera den fysiska verkligheten så objektivt som det bara är möjligt. Man har därför antagit ett antal “spelregler” för att upprätthålla vetenskapens höga ideal.

Regel nr 1: Peer-review

En sådan regel är peer-review, vilken innebär att alla vetenskapliga artiklar granskas av experter inom respektive område innan de publiceras. Detta för att garantera att artiklarna inte innehåller några logiska eller matematiska brister och även för att se till att gjorda observationer är korrekta. Syftet är också att kontrollera att författaren inte har plagierat andra artiklar. I vetenskapens spelregler ingår också att om möjligt stödja sina påståenden med citat från angivna källor (som alla forskare har tillgång till). En ytterligare uppgift hos peer-review är att kontrollera källorna till alla citat. Peer-review garanterar därför (för det mesta – inget system är perfekt) att korrekta forskningsresultat kommuniceras till andra forskare utan att förvanskas.

Regel nr 2: Upprepbarhet

En annan spelregel är att alla forskningsresultat måste vara upprepbara, dvs om ingen annan forskargrupp kan upprepa ett resultat så förkastas detta. Vi skall strax återkomma till begreppet upprepbarhet.

Regel nr 3: Kausalitet (orsak och verkan)

All naturvetenskap bygger på kausalitet, dvs orsak och verkan. A orsakar B och B orsakar i sin tur C, etc, etc. Ett annat sätt att uttrycka det är att A växelverkar med B, som växelverkar med C etc. Dessa växelverkningar sker genom de fyra naturkrafterna (se punkt 6 nedan) och styrs av naturlagar. Eventuellt finns också slump med som en faktor. Allt som sker i ett materialistiskt universum är således långa kedjor av orsak och verkan i kombination med slump.

Regel nr 4: Mätningar

Ännu en regel är kravet på mätningar. Dessa måste göras med instrument (om det är möjligt), för vilka man känner deras noggrannhet. Alla mätningar måste åtföljas av en felkalkyl där man både tar hänsyn till osäkerheter i mätinstrumenten (inga instrument mäter exakt) och hur dessa mätfel sedan påverkas när vi sätter in mätresultaten i matematiska formler (multiplicerar jag ett mätresultat med 10 kommer även felet att tiodubblas). Mätningar utan felkalkyl accepteras inte inom vetenskapen. 3,421 N (newton) är således inte ett vetenskapligt mätresultat. Däremot är 3,421±0,027 N ett mätresultat. Mätdata utan felkalkyl kastas direkt i papperskorgen.

Regel nr 5: Falsifikationskriteriet

Karl Popper, 1900-talets store vetenskapsfilosof, formulerade det s k falsifikationskriteriet för att skilja vetenskap från icke-vetenskap. Före Popper menade man att en teori måste vara verifierbar (dvs kunna bekräftas genom observationer och logisk analys) för att räknas som vetenskaplig. Problemet, enligt Popper, är att en ny observation när som helst kan motsäga en accepterad teori (vilket har hänt oräkneliga gånger i vetenskapens historia). För att verifiera en teori måste man därför i princip göra oändligt många observationer, vilket inte är praktiskt möjligt. Popper vände på detta och enligt falsifikationskriteriet så måste en teori vara möjlig att falsifiera (i princip) för att den skall ges status av vetenskap. För att falsifiera en falsk teori räcker det uppenbarligen med en enda observation.

Om vi tar påståendet “alla heltal är jämnt delbara med 2” (jämnt delbar innebär att resultatet blir ett heltal) så är det enkelt att motbevisa detta. 3 delat med 2 är lika med 1,5, således är 3 inte jämnt delbart med 2 (1,5 är ju inte ett heltal). Därmed är påståendet motbevisat. Det räcker som sagt med ett enda motexempel. Ett exempel från fysiken hämtar vi från Standardmodellen (den allmänt accepterade teorin för atomära partiklar). Enligt denna modell kan inga partiklar existera som har elektrisk laddning lika med 0 och särtal (en egenskap som utrymmet inte tillåter att vi går in på) lika med -2. Sådana partiklar kallade man för "exotiska partiklar". Under många år letade man efter exotiska partiklar men ingen har hittills hittats. Observationen av en enda exotisk partikel hade fått Standardmodellen att falla. Alltså är Standardmodellen en vetenskaplig teori (eftersom den är potentiellt möjlig att falsifiera). Vi kan således enligt Popper inte säga att en teori är bevisad (eftersom detta är omöjligt). Det enda vi kan säga om en teori är att den än så länge inte är motbevisad. Vilket stämmer till betydligt större ödmjukhet när det gäller vetenskapliga utsagor än vad som uppvisas av merparten av t ex biologerna.

Observera, att en teori är falsifierbar utgör ingen garanti för att den är sann! Dvs en teori kan vara vetenskaplig och samtidigt falsk.

Regel nr 6: Naturvetenskapens gränser

En grundläggande spelregel inom vetenskapen är att man endast studerar fysiska objekt (materia/energi) i rum-tiden och hur dessa växelverkar genom någon eller några av de fyra naturkrafterna (stark, elektromagnetisk, svag och gravitationell kraft). Finns någonting utanför dessa ramar så ligger detta per definition utanför vetenskapens kompetensområde. För att något skall kunna studeras vetenskapligt måste detta något således kunna observeras med vetenskapens instrument, eller direkt med våra sinnen. Dessutom kan endast orsaker och växelverkningar som förmedlas genom någon av de fyra naturkrafterna accepteras – och endast objekt som består av materia/energi och befinner sig i den fyrdimensionella rum-tiden studeras. Den “teaterscen” på vilken naturvetenskapens “drama” utspelas kallas således rum-tiden.

Det finns t ex en teori för partiklar som alltid rör sig fortare än ljuset (de kan aldrig underskrida ljushastigheten). Dessa kallas tachyoner. Teorin för tachyoner säger att dessa partiklar (om de finns) inte växelverkar med vanliga partiklar (vars högsta hastighet är ljushastigheten). De är alltså omöjliga att observera. Därför exkluderar vi dem från det vetenskapliga studiet. Vetenskapen utesluter inte existensen av tachyoner, det är mycket möjligt att de existerar. Men eftersom de inte uppfyller vetenskapens spelregler hör de inte hemma inom vetenskapen. Samma sak gäller för parallella universum. Teorin för sådana universum säger att de inte växelverkar med varandra, varför vi aldrig kan bevisa existensen av något annat universum än vårt eget. Studiet av tachyoner och andra universum handlar således enbart om spekulationer, vilka kan vara sanna eller kan vara falska, men det är omöjligt att avgöra vilket. Sådana frågor hänvisas till filosofi, metafysik och religion och hör inte hemma inom vetenskapen.

Ovanstående kan sammanfattas i att vetenskapen har svar på alla vetenskapliga frågor (i princip), eftersom icke-vetenskapliga frågor inte får ställas inom vetenskapen. Vilket får mig att tänka på den ökände Mästaren av Balliol (ett college vid Oxford University), om vilken det sades att "vad han inte känner till, det är inte kunskap".

Regel nr 7: Exakta definitioner

Alla storheter och begrepp inom vetenskapen (längd, massa, kraft, energi, effekt, elektrisk laddning, elektrisk spänning etc) ges exakta definitioner så att man alltid vet vad man talar om. Detta ger ibland upphov till missförstånd mellan lekmän och forskare, eftersom den fysikaliska definitionen av t ex arbete (energi) inte alltid stämmer med vardagsdefinitionen.

Regel nr 8: Vetenskapens filosofiska (icke-vetenskapliga) grund

De regler som angetts ovan (plus några ytterligare regler,som utrymmet inte tillåter att vi tar upp) bygger inte på vetenskapliga slutsatser, utan utgår från filosofiska och logiska och andra mer generella, rimliga resonemang. Vetenskapen är således inte baserad på vetenskap utan på filosofi och sunt förnuft och erfarenhet. Vetenskapen kan därför inte logiskt eller vetenskapligt bevisa sin egen giltighet. Därför behövs vetenskapsteori och filosofi för att kunna bedöma vetenskapens status och sanningsanspråk. Jag har under årens lopp haft många debatter med evolutionister och ateister, både privat och offentligt, och en sak jag erfarit är att dessa starkt ogillar vetenskapsteori. Helt enkelt eftersom vetenskapsteorin inte motsäger den kristna tron, medan den starkt vänder sig mot ateismens och materialismens anspråk på absolut sanning.

Regel nr 9: Hypotetiskt resonerande (inga absoluta sanningar)

Vetenskapen kan inte ge oss absoluta sanningar, vilket framgår av genomgången ovan. Man brukar säga att vetenskapen ger oss användbara modeller av verkligheten. När det gäller gravitation har vi t ex två användbara modeller; Newtons gravitationsteori och Einsteins allmänna relativitetsteori. Enligt Newton är gravitationen en avståndsberoende kraft som gör att alla objekt som har massa attraherar varandra. Enligt Einstein kröker materiella objekt rum-tiden, vilket ger upphov till att kroppar faller och bollar som kastas rör sig i parabler etc. Båda teorierna ger samma förutsägelser i “normala” sammanhang, medan Einsteins teori kan handskas med extrema gravitationsförhållanden, som svarta hål, neutronstjärnor etc. Både teorierna är användbara. Vilken av dem som är absolut sann har vetenskapen inget svar på. När Leon Lederman under sin nobelföreläsning på KTH 1988 fick denna fråga, svarade han med ett spjuveraktigt leende: “You are not supposed to ask that question.”

Regel nr 10: Ingen plats för det övernaturliga i vetenskapen

Av samma skäl som angetts ovan ligger det övernaturliga utanför vetenskapens kompetensområde (eftersom det övernaturliga inte växelverkar enbart genom de fyra naturkrafterna plus att övernaturliga fenomen inte är upprepbara i vetenskaplig mening plus att övernaturliga agenter (Gud, änglar etc) oftast befinner sig utanför rum-tiden och inte består av materia-energi). Vetenskapen kan således inte användas för att motbevisa eller bevisa existensen av något övernaturligt. Den är helt enkelt blind för det övernaturliga (men det vet inte biologer och liberalteologer om), och denna blindhet är avsiktlig, som vi konstaterat ovan. Eftersom vi vill att vetenskapen skall ge oss teorier och modeller av den fysiska verkligheten som är så säkra som möjligt. Av detta skäl kan vi inom vetenskapen endast tillåta sådant vi har full kontroll över.

Genom att exkludera det vi inte har full kontroll över:

1. Kan vi bevisa våra slutsatser bortom varje rimligt tvivel, både experimentellt och teoretiskt/matematiskt/logiskt.

2. Har vi full kontroll över våra mätningar och de fel och osäkerheter som finns i dessa.

3. Kan vi kommunicera våra observationer och slutsatser objektivt, utan förvanskning så att alla inom respektive område förstår dem och kan upprepa dem.

4. Kan alla begrepp som används utgå från exakta definitioner så att alla är överens om vad de innebär (för att undvika att man talar förbi varandra, vilket är alltför vanligt i utomvetenskapliga diskussioner).

Andliga uppenbarelser kan inte kommuniceras på detta sätt även om de kan vara lika sanna som vetenskapliga sanningar. Vetenskapen är avsiktligt begränsad för att uppnå maximal tillförlitlighet. Denna begränsning kan tyckas vara en svaghet. I själva verket är det precis tvärtom. Vetenskapens begränsning är nyckeln till dess styrka! Gör man avkall på någon av de spelregler som nämnts ovan kontaminerar man vetenskapen och den blir dramatiskt mindre säker och därmed mindre användbar. Det handlar således om ett medvetet val vi gjort, och detta val har precis som alla val för- och nackdelar. Observera att vetenskapens begränsning slår mycket hårdare mot ateisternas världsbild, eftersom de alltför ofta drar växlar på vetenskapen som den inte kan leva upp till!

Regel nr 11: Vetenskapen syftar till säker kunskap

För att läsaren skall förstå hur framgångsrik dagens vetenskap är kan vi ta ett exempel från fysiken. Kombinerar man kvantmekanik med Einsteins speciella relativitetsteori får man en teori som kan förklara och förutsäga i stort sett alla fysikaliska experiment och fenomen, med undantag för sådant som involverar gravitation, intill mätnoggrannheten. Och gravitationen beskrivs intill mätnoggrannheten av Einsteins allmänna relativitetsteori. Detta måste betraktas som synnerligen anmärkningsvärt! Och det beror just på att man inom vetenskapen uteslutit allt som man inte kan uttala sig om med säkerhet. Som engelsmännen brukar säga: “The proof of the pudding is in the eating”. Verkligheten berättigar vetenskapens spelregler. Precis som flygets imponerande säkerhetsstatistik bevisar det berättigade i flygindustrins spelregler!

Sammanfattning

Vetenskapen kan inte uttala sig om det övernaturliga. Den kan varken bevisa eller förneka existensen av mirakler eller av en övernaturlig Gud. Detta är ingen brist hos Gud eller det övernaturliga utan en brist hos vetenskapen. Men det är en absolut nödvändig brist och varje förändring av vetenskapens spelregler skulle göra dess slutsatser mindre säkra och därmed mindre användbara!

2. Alltets ursprung

Vi vänder oss nu till frågan om alltings ursprung, vilken kan delas upp i tre helt skilda delfrågor; (a) universums uppkomst (fysik), (b) livets uppkomst (kemi) och (c) arternas uppkomst/utveckling (biologi).

1. En möjlighet är att uppkomsten av universum, livet och de olika arterna kan förklaras vetenskapligt. Förutsättningen är att det finns en förklaring inom naturlagarnas och de fyra naturkrafternas ram. (a) När det gäller universums uppkomst verkar det föga troligt att vi någonsin skulle kunna förklara bakgrunden till vårt universum (se nedan). (b) Beträffande livets uppkomst har vi för närvarande ingen som helst aning om hur detta gick till. (c) När det gäller arternas utveckling kan vi förklara delar av denna (mikroevolution, vilken funktionellt är precis samma sak som avel) men inte hur encelliga organismer har kunnat utvecklas till varelser som kan skriva poesi, ställa upp modeller för hur vårt universum fungerar etc. Alla evolutionära förklaringsförsök av denna kedja från encelliga organismer till människa är att betrakta som poesi (i bästa fall).

Även om vi i våra laboratorier skulle kunna framställa liv (vilket snarare skulle bevisa intelligent design än livets spontana uppkomst) eller ställa upp matematiska (vetenskapliga) modeller för hur livet kunnat uppkomma, så bevisar detta inte att livet uppstod på detta sätt – det bevisar bara att livet skulle kunna ha uppstått så. Detta är grundproblemet med alla vetenskapliga ursprungsteorier (eftersom de handlar om icke-upprepbara händelser).

2. En annan möjlighet är att det bakom universum, livet och arterna finns en intelligent Skapare. Delar av skapelsen har kanske skett “av sig självt”, styrt av de naturlagar som Skaparen formulerat, medan andra delar (t ex hur universum startade och livets uppkomst) krävt ett direkt ingripande av Skaparen. Om en övernaturlig Skapare varit involverad i skapelsen så ligger detta per definition utanför vetenskapens kompetensområde. Dvs skapelse genom en övernaturlig Skapare kan inte studeras fullt ut (delar av den kanske kan göra det) med den vetenskapliga metoden. Alla kristna försök att vetenskapligt bevisa skapelse är därför, enligt min mening, dömda att misslyckas. Detta gäller även intelligent design (ID), eftersom man där normalt förutsätter en intelligent designer som själv inte är en del av universum (vore han en del av universum måste han i så fall ha skapat sig själv).

Däremot kan ID- och andra skapelsetroende forskare påtala brister i rådande ursprungssteorier och visa att delar av skapelsen pekar mot ett intelligent ursprung. ID kan ge mycket starka argument för existensen av en Designer, men aldrig, enligt min mening, formellt, vetenskapligt (inom de spelregler som gäller för vetenskapen) bevisa skapelse i någon form – vilket som sagt inte är en brist hos ID utan en brist hos den vetenskapliga metoden. Denna är helt enkelt för smal för att kunna handskas med frågor av denna magnitud.

Jag menar att man gör kristendomen en otjänst genom att försöka reducera Guds agerande till att ske inom naturlagarnas ram (ibland kan Gud agera inom dessa ramar, men Han är fri att åsidosätta dem, eftersom det är Han Själv som skapat dessa lagar). Det är mer övertygande (och dessutom mer korrekt) att som kristen påtala vetenskapens begränsningar än att försöka tvinga in skapelse under vetenskapens paraply (för att på så sätt få del av vetenskapens prestige). Motsättningar mellan vetenskap och tro kan bara uppkomma om någon av dessa två inkräktar på den andres område. Sammanfattningsvis:

När tron försöker vara vetenskap försvagas den.

När vetenskapen försöker ersätta religionen försvagas den.

Därför är det fullt möjligt att vara troende kristen och samtidigt en framgångsrik forskare utan att kompromissa åt något håll.

Vetenskap och tro handlar helt enkelt om två olika perspektiv på verkligheten. Lite förenklat kan man säga att vetenskapen handlar om mekanismer medan tron handlar om mening. Studiet av mekanismer står inte i motsats till studiet av mening. De kompletterar i stället varandra och ger en djupare förståelse av verkligheten än tagna var för sig. Sunt förnuft är att anpassa sina verktyg efter det studerade objektets natur, är ett annat sätt att uttrycka det på.

Det finns således ingen motsättning mellan naturvetenskap och kristen tro. Den motsättning som finns är i stället mellan materialistisk naturalism och kristen tro. Enligt den materialistiska naturalismen (som utgör ateismens filosofi/ideologi) kan allt som existerar förklaras genom materia och energi och deras egenskaper. Detta utgör emellertid inte ett vetenskapligt påstående utan är ett ideologiskt påstående (eller möjligen filosofiskt), som inte är mer logiskt grundat eller mer trovärdigt än tron på Jesus Kristus som vår Frälsare!

3. Artikeln i Science

Låt oss nu tillämpa det vi kommit fram till på artikeln i Science. Där gör man misstaget att tro att vetenskap och sanning är identiska begrepp, och antar i förlängningen av detta att vetenskap och ateism är identiska begrepp. Ingenting kunde vara mer felaktigt.

Vetenskap och sanning

För det första ger oss vetenskapen inte absoluta sanningar. Den ger oss användbara modeller, vilka avspeglar verkligheten tillräckligt väl för vi skall kunna konstruera maskiner, förutsäga väder och tidvatten, etc. Vetenskaplig sanning är således en begränsad form av sanning. Frågan om alltings ursprung är inte i första hand en vetenskaplig fråga utan en sanningsfråga. Om det är sant att en övernaturlig Skapare/Designer ligger bakom allting, blir vetenskapen oanvändbar när det gäller att grundläggande förstå hur allt kommit till. Ateisterna försöker göra vetenskapens begränsade sanningar (användbara modeller) till globala sanningar, som är sannare än sanningen själv. De gör därmed den vetenskapliga metoden till ett självändamål – en parodi på sig själv. I stället för att vara ett hjälpmedel för att förstå den fysiska verkligheten så långt detta är möjligt, gör ateisterna vetenskapen till en absolut norm som bestämmer vad som kan och får vara sant!

Vetenskap och ateism

I artikeln i Science uttrycker ateistiska forskare, eller forskare som gått in under det ateistiska tänkandet, oro över att det skall bli tillåtet "att [utan begränsningar] diskutera och besvara frågor från elever rörande vetenskapliga teorier om universums och/eller livets uppkomst". Frågan är varför ateisterna är oroliga. Vad är problemet? Varför skulle inte lärare få diskutera och besvara frågor från elever om universums och livets uppkomst? Och varför har det inte varit tillåtet tidigare?

Som vi sett ovan så ligger dessa frågeställningar i vetenskapens utmarker och när det gäller universums och livets uppkomst har vi inga svar alls. Inte ens en antydan till svar! En förstaklassare vet exakt lika mycket om universums uppkomst som en nobelpristagare i fysik – dvs ingenting! Fysiken har bara obevisbara spekulationer när det gäller denna fråga. Big bang handlar om universums expansion efter att det uppkommit. Big bang-teorin försöker inte förklara hur det hela startade. Hoppet att någonsin kunna förklara detta är inte stort. Alternativet att universum uppkommit ur ingenting kan vi direkt avfärda, eftersom vi då skulle ha en verkan utan en orsak, vilket bryter mot en av fysikens allra viktigaste principer (se punkt 3 ovan). Alltså måste det, om vi skall kunna hitta en vetenskaplig förklaring, ha funnits något före vårt universum (kanske ett tomt vakuum innehållande någon slags virtuell energi). Detta leder till flera problem. Ett är att vi inte känner till de naturlagar som var verksamma före vårt universum. Det är inte självklart att de var samma som de vi observerar idag. Därför kommer våra försök till förklaring att utgöras av spekulationer, omöjliga att verifiera. Problem två är att om det existerade något före universum så skjuter vi bara frågan ett steg bakåt och måste nu förklara hur detta föruniversum har uppkommit. Vilket leder oss till en oändlig följd av föruniversum eller någon form av spekulativa cirkelresonemang. Alla diskussioner om universums yttersta orsak är metafysiska eller filosofiska eller teologiska. Varför skulle man inte under en fysik- eller biologilektion även kunna ta upp metafysiska aspekter och spekulationer när det gäller frågor på vilka vetenskapen inte har något som helst svar, och där även forskarna är hänvisade till att spekulera?

Partikelfysikern Leon Lederman (nobelpristagare) skriver i sin bok The God Particle, “När du läser eller hör någonting om universums födelse, så är det någon som berättar sagor — vi befinner oss då i filosofins domäner. Endast Gud vet vad som hände i begynnelsen”. Ateisterna vill tydligen förbjuda citat av nobelpristagare i fysik, när man på fysiklektioner behandlar universums uppkomst. Det talar inte gott för ateismen.

Ovanstående visar hur förblindade och desperata många ateister är. Det finns ett obehagligt högmod och en skrämmande intolerans och i förlängningen en infantil dumhet hos många ateister. Detta är inte klädsamt.

Francis Crick, en av DNA-spiralens upptäckare och övertygad ateist, sade en gång: “Biologerna måste ständigt påminna sig om att det som verkar designat [celler och de levande organismerna] i själva verket är resultatet av slump och lagbundna processer.” Tecknen på design är med andra ord, enligt Crick själv, så tydliga att biologerna måste stålsätta sig för att inte ge efter för sådana tankar. Man måste helt enkelt göra våld på sina tankar och intala sig att det som verkar designat i själva verket är resultatet av naturlagar i kombination med slump. Endast självhypnos kan således rädda den ateistiska världsbilden!

4. Tro och vetande

Någon läsare undrar kanske varför jag lägger ned så mycket krut på att förklara vetenskapens natur. Svaret är detta: Genom att försöka få tron att delvis bli vetenskap stärker vi inte kristendomen utan försvagar den. Väljer vi att omdefiniera vetenskapen så att den även kan inrymma tron, ja då försvagar vi även vetenskapen. Vi försvårar dessutom kommunikationen med forskare och allmänt kunniga och logiska personer som är ärliga sökare men som stöts bort av krystade “vetenskapliga” förklaringar av trosfrågor (t ex skapelsefrågor).

Observera att jag inte säger att logik och förnuft inte har sin plats i kristendomen. Tvärtom! Jag har rest runt i Sverige och grannländer i 30 år och hållit föredrag och predikat om just tro och vetande, och jag har skrivit flera böcker och många tidningsartiklar och lagt ned tusentals timmar på min hemsida, där jag försökt visa att tro och vetande inte säger emot varandra utan tvärtom förstärker varandra.

Logiska resonemang kan ge mycket skarpa argument för ID och skapelse. Man kan visa hur otroligt osannolikt det är att ett slumpgenererat universum skulle få den extremt osannolika kombination av naturlagar och naturkonstanter som tillåter existensen av liv, eller att en levande cell sätts samman av en slump. Allt detta har sin plats och en del av detta ryms inom vetenskapens spelregler. Dvs som kristen kan man inom vetenskapens ram kritisera de sekulära ursprungsteorierna oberoende av kreationismens egen vetenskapliga status. Däremot kan jag inte se hur man skulle kunna bevisa skapelse inom naturvetenskapens ram (av skäl som angetts ovan).

Vetenskapens spelregler är som sagt nödvändiga för att vetenskapen skall vara det viktiga verktyg den är. Att rymmas inom vetenskapens domän är emellertid ingen garanti för sanning. En falsifierbar teori kan mycket väl vara falsk (se punkt 5 ovan). Skapelse blir inte mindre sann för att den inte inryms i vetenskapens domän. Lika lite som Kärlek eller glädje blir mindre sanna eller värdefulla för att de inte kan formuleras i matematikens eller vetenskapens formella språk. När vi säger att något är “sant” menar vi helt enkelt olika saker, beroende på vad vi talar om och i vilket sammanhang. Vetenskapen har inte monopol på sanning!