Flytt med flytande öar

En bit sjögräs som flutit iväg, flera hundra kilometer över öppet hav, har visat sig föra med sig ett helt litet ekosystem med olika arter. Genom genetiska data har forskarna konstaterat att minst tio olika slags ryggradslösa havsorganismer "liftat" med en bit sjögräs i Nya Zeelands övärld.

De arter det rör sig om är havstulpaner, havsspindel, sjöstjärna och några olika mollusker. Forskarna tror att nämnda sjögräs har flutit från Snareöarna eller Aucklandöarna. Dessa öar ligger respektive 390 och 600 km längre söderut, än den plats där sjögräset flutit iland, på Sydön i Nya Zeeland.

Forskarna har tidigare observerat marina arter, som ormstjärnor, anemoner och kräftdjur, vilka flutit på flottar av sjögräs ute på öppna havet. Men så många säkra bevis på arter som flutit iland, och klarat sig i den nya miljön, har man inte. Ett intressant exempel rör några iguana-ödlor i Västindien, för några år sedan. Det var ett femtontal ödlor som drev 300 km på en landmassa, som slitits loss efter en orkan. Ödlorna sågs stiga iland på en ö, där ännu inga iguanaödlor fanns. Uppföljande studier har visat att ödlorna nu är fast etablerade på ön, och att andra ödlor kommit till två andra öar i närheten, på ett liknande sätt.

Upptäckten med de arter, som följde med sjögräset i Stilla havet, får forskarna återigen att fundera över vilken roll som så kallade "flytande öar" spelat då olika slags djur och växter etablerat sig på avlägsna öar. Förklaringsmodellen med "flytande öar" har använts, av såväl evolutionsforskare som skapelsetroende, för att förklara hur specifika djurslag nått långa avstånd över öppet hav.

Vid den stora instabilitet som rådde just efter Noas flod, både i jordskorpan och vädret, är det troligt att landmassor, likt flytande öar slets loss från kustområdena. Dessa drev sedan omkring på haven för att sedan, i bästa fall, flyta iland någon annanstans. Med dessa flytande landmassor följde så en specifik växt- och djurvärld, ibland även till öar och isolerade landområden. Om klimatet och levnadsvillkoren där var gynnsamma, anpassade de sig väl, förökade sig och utvecklade kanske ytterligare sina redan unika levnadssätt.

Källor: Proceeding of the Royal Society, Biological Sciences, Science NOW och Nature 1998 vol 395 okt 8 sid 556