Istidsfrön

En liten nejlik-liknande växt från Ryssland fick nyligen stora rubriker. Växten uppges vara av obestämd art, men har ändock begåvats med ett vetenskapligt artnamn: Silene stenophylla.

Det anmärkningsvärda med växten är att den framodlats ur frön som legat nedfrusna i den sibiriska permafrosten. Och de stora rubrikerna kommer av den datering som forskarna gjort av fröna - ca 30 000 år. Forskarna hittade frukter och frön av växten för några år sedan, då de undersökte djupfrysta ekorrbon nästan 40 meter under marken. Man har sedan låtit fruktvävnad gro och växa på ett sterilt näringsmedium, och har på så sätt fått växten att blomma och bilda fertila frön.

Några fossila rester av de ekorrar, som dessvärre inte fick äta av de insamlade matförråden, har forskarna ännu inte hittat. Men i lagren över ekorrbona har man hittat ben från flera större däggdjur som mammut, ullhårig noshörning, bisonoxe, häst och hjort.

Att de nedfrusna fröna bevarats så väl tror forskarna beror på att de frusit in snabbt och sedan aldrig tinat. Som vanligt ifrågasätts dock inte dateringsmetoderna. Med tanke på hur osäkra dessa visat sig vara finns det anledning att betvivla att den tid som fröna från Silene stenophylla legat nedfrysta verkligen rör sig om 30 000 år.

Men även om det rör sig om en betydligt kortare tid så är experimentet intressant. Den livskraft som finns i små oansenliga frön finns många tillfällen att förundra sig över, oavsett om de hittats djupfrysta i permafrosten eller köps färdiga fröpåsar på Granngården eller närmaste Ica-butik.

Källor: PNAS, PhysOrg, New Scientist och Nature

Flera bra artiklar om osäkra dateringsmetoder finns här på creation.com (sök på “dating methods”). Se även här en bit ner på denna sida av Mats Molén samt Mats Molén: Vårt ursprung, 2000, kap 3 sid 101-126.