Jordens ålder, åldersbestämning

Frågor och svar om biblisk skapelse. [table-of-content]

Hur gammal är jorden? Varför skiljer bibelns ålder sig så mycket från naturvetenskapens?

Det finns olika uppfattningar i skapelsetroende kretsar om jordens och universums åldrar. Vår förening, GENESIS, har inget officiellt ställningstagande i åldersfrågan. Vi har medlemmar som tror på en ung jord, och vi har de som tror på en gammal. Det som förenar oss är tron att jorden och universum är skapade med design och syfte och inte utvecklade genom slump och tid.

Min personliga uppfattning är att jorden är ung, i storleksordningen tiotusen år. Jag läser alltså Bibeln rätt bokstavligt här. Jag tror också att denna låga ålder inte behöver göra våld på förutsättningslös och förnuftig vetenskap. Därför är Din fråga, varför Bibelns åldrar skiljer sig från naturvetenskapens, lite felaktigt ställd. Okay, den vanligaste uppfattningen bland naturvetare är att jorden är gammal, men det behöver för den skull inte vara mindre vetenskapligt att tro på en ung jord.

Jag grundar min tro på en ung jord på tre saker, en biblisk och två naturvetenskapliga:

1. Det är svårt, kanske t.o.m. omöjligt, att hitta de enorma tider utvecklingsläran kräver i den bibliska berättelsen. Åtminstone om man vill hålla hela Bibeln för sann.
2. De vetenskapliga metoder som sägs peka på en gammal jord är mycket bristfälliga. Alla de radiometriska metoderna förutsätter t.ex. tre saker som de inte kan bevisa. De är kända startmängder av de ingående ämnena, slutna system (eller åtminstone känt utbyte med omgivningen) samt konstanta sönderfallshastigheter. Detta är ingalunda några självklarheter, speciellt med tanke på att vi talar om saker som man antar hände för miljarder år sedan. Otillförlitligheten visar sig också i att de radioktiva metoderna ofta ger orimliga, inkonsekventa eller varandra uteslutande resultat.
3. Det finns andra, lika vetenskapliga, metoder som pekar på att jorden är ung. De är t.ex. jordens avsvalning, erosion av kontinenterna, kol-14-metoden (rätt tolkad!), trycket i oljekällor, existensen av kortperiodiska kometer, minskningen av jordmagnetismen, mängden helium i atmosfären och många andra. Många av dessa metoder ger maxåldrar för jorden på cirka 10.000 år. Alla ger maxåldrar som ligger mycket långt från de ofta antagna 4,5 miljarder åren.

Vad gäller universums ålder så finns det ett antal mer eller mindre spekulativa teorier som antar att universum är gammalt trots att jorden är ung. En sådan är framlagd av fysikern, dr Russel Humphreys som antar att hela universum från början var inneslutet i ett s.k. vitt hål. Detta är motsatsen till ett svart hål, dvs det ger ifrån sig materia och ljus. Då materien passerar hålets "händelsehorisont" händer underliga saker med tiden enligt Einsteins allmänna relativitetsteori. Enkelt uttryckt kan man säga att materien inuti det vita hålet har en klocka, medan den utanför har en annan. Genom denna effekt kan jorden vara 10.000 år och universum samtidigt vara miljarder år (sett från jorden), trots att de skapades samtidigt! Kanske inte så lättsmält, men ett resultat av relativitetsteorin som ju är ganska accepterad. Humphreys kosmologi skulle också förklara att vi kan se stjärnor som ligger miljoner och miljarder ljusår bort, trots att ljuset inte borde hunnit hit om universum är ungt.

Det finns naturligtvis väldigt mycket mer att säga om åldersfrågan. Men syftet med Genesis frågelåda är inte att skriva böcker så därför slutar jag här. Jag hoppas Du är nöjd med denna bakgrund.

Anders Gärdeborn

Jag undrar om man vet att ljusets hastighet verkligen är konstant? Om ljusets hastighet inte är konstant, då är väl inte tiden heller"konstant". Och hur inverkar det i så fall på tidsbestämning av olika saker. T.ex. hur gammal är jorden?

Det vore fel att säga att vetenskapsmännen "vet" att ljushastigheten (c) alltid varit densamma som idag. Däremot är det ett antagande i de flesta kosmologiska teorierna, dvs teorier om universums uppbyggnad i stor skala. Om det därför skulle visa sig att c varierat sedan universums skapelse så skulle det omkullkasta många av dagens teorier. Det är alltså intressant att många av dagens teorier om universum bygger på ett obevisat antagande.

En svårighet med bigbang-teorin var länge att universum är isotropiskt, dvs strålningen från bigbang är väldigt lika, oavsett åt vilket håll man tittar. Den borde inte varit det eftersom begränsningen i c gjorde att de olika områderna i det tidiga universum inte kunde ha "kontakt" med varandra, och då vore det en otrolig "slump" att de idag verkar så lika. Ett större c i det tidiga universum skulle löst detta dilemma. Som lösning valde många kosmologer istället en inflationsmodell, viken innabar att universum i ett tidigt stadium expanderade oerhört snabbt. En ljusstråle skulle då kunna nå längre än ett ljusår på ett år, men inte beroende på att c förändrats, utan beroende på att rummet eller rymden i sig expanderat. Inflationsmodellen är dock behäftad med en del svårigheter, och det kanske skulle ge enklare svar att anta att c faktiskt varierat.

Om c varit större förr skulle det få stora konsekvenser för vår världsbild. Bland annat skulle det påverka radioaktiva sönderfallshastigheten och därmed radiometriska åldrar. Därför bör man som skapelsetroende vara medveten om att alla påståenden om jordens höga ålder som grundar sig på radiometriska mätningar, gör ett obevisat antagande, nämligen att c varit konstant under hela mätperioden. En australiensk forskare, Barry Setterfield, menar att man kan se minskningen av c genom att jämföra historiska mätningar av den. Han beräknar också hur c varierat i tiden. Han menar att om man kalibrerar de radiometriska mätningarna med denna minskning av c, så ger de bibliska åldrar för jorden på ca 8000 år. Den historiskt sett högre ljushastigheten skulle också förklara att vi idag kan se stjärnor som ligger miljontals ljusår bort, även om universum inte är så gammalt.

Det finns en angränsande teori som också är värd att nämna i sammanhanget. Dr Russel Humphreys har beskrivit hur universum kan ha uppstått ur ett vitt hål, dvs ett svart hål som körs baklänges och slungar ut materia istället för att suga åt sig. Relativistsika tidseffekter gör att klockor innanför resp utanför hålets s.k. händelsehorisont går olika fort. Detta leder till den skenbart bisarra konsekvensen att jorden kan vara ung (ca 10.000 år) och universum kan vara gammalt (ca 15 miljarder år) trots att de skapades samtidigt. Denna teori förklarar också att vi kan se stjärnor miljarder ljusår bort.

Detta var en kort beskrivning av några möjligheter inom det område Du frågar om. Kontentan av det jag försökt säga är att mycket av vår världsbild bygger på obevisade antaganden, bl.a. c:s konstans. Jag kan själv inte förespråka den ena eller andra modellen, men däremot en ödmjukhet inför frågor för stora för att vi skall kunna förstå dem helt och hållet.

Anders Gärdeborn

Stämmer det att tjockleken av stoftlagret på månen talar för att den är ung?

Ett argument som ofta använts för att stödja teorin om att månen är relativt ung, är att månens stoftlager är för tunt (bara några centimeter tjockt) för att ha kunnat bildas under miljarder år. Om det landar en viss mängd stoft på månen varje år, och eftersom månen inte har någon eroderande atmosfär försvinner inte stoftet. Alltså borde stoftlagret bli kilometertjockt på miljarder år.

Nyare forskning och beräkningar visar att argumentet är osäkert, och därför använder inte kunniga skapelsetroende detta som argument längre. Det finns många bättre argument och därför finns det inget skäl för oss att använda ett osäkert argument.

Paul Annala

Hur fungerar kol-14-metoden?

Det finns två olika kol-isotoper, kol-12 (vanligt kol) och kol-14 (som är radioaktivt och som sönderfaller till kväve)? (För enkelhets skull använder jag den kemiska beteckningen C14 för kol-14, och C12 för kol-12 nedan.)

C14-metoden fungerar så här: Kol finns ju överallt i hela atmosfären i form av koldioxid. Det mesta av det kolet är C12, men en liten del är C14. C14 bildas i atmosfären genom strålning från rymden.

Eftersom kol finns i atmosfären får allt levande (djur och växter) det i sig, både C12 och C14. Så länge växten/djuret lever får den i sig detta. Om man skulle ta ett litet prov på dig eller mig skulle man kunna mäta förhållandet mellan C12 och C14, och se att av den totala mängden kol utgör en liten mängd C14.

När en levande organism dör slutar den att ta upp kol. Eftersom C14 är radioaktivt sönderfaller det, vilket betyder att mängden C14 minskar eftersom det inte tas upp någon ny C14. Ju längre tid växten/djuret varit dött, desto mindre C14 i förhållande till C12. Eftersom man vet hur fort C14 sönderfaller kan man räkna ut hur länge djuret/växten varit död. Det är detta som är C14-metoden. (Tänk på att C14-metoden inte kan användas på stenar o.dyl., utan bara på djur och växter.)

Man måste också komma ihåg att sönderfallshastigheten för C14 är ganska hög: halveringstiden för C14 är 5730 år. Det betyder saker som är över 50000 år gamla innehåller så lite C14 att det är svårt att mäta det, vilket i klartext betyder att C14-metoden inte kan användas på saker som är äldre än ungefär femtio tusen år.

C14-metoden fungerar alldeles utmärkt om man kan vara säker på en sak: nämligen att förhållandet mellan C12 och C14 alltid har varit densamma. Kan vi vara det? Nej, tyvärr inte! Låt mig ge två exempel på varför inte: 1) Vi människor påverkar mängden C12 i atmosfären genom att elda med fossila bränslen! 2) Vi kan heller inte vara säkra på att mängden C14 varit konstant; undersökningar tyder nämligen på att det bildas mer C14 än vad som sönderfaller.

Paul Annala

Hur bestämmer man ålder på berg? Finns det några bevis på att bergen inte är så gamla som man tror inom evolutionsteorin?

"Bevis" kan betyda olika saker. Ett matematiskt bevis visar på en sanning med 100% säkerhet. Denna typ av bevis finns det sällan i naturvetenskaperna. Därför kan man inte bevisa att bergen är unga. Man kan heller inte bevisa att de är gamla. Bergen är ju inte datumstämplade, utan vi får studera dem och sedan tolka det vi ser och försöka dra den vettigaste slutsatsen om deras ålder. Jag menar att geologer som tolkar in miljarder år i bergen inte drar den "vettigaste" slutsatsen, utan drar den slutsatsen som är nödvändig om deras grundfilosofi är riktig, som ju oftast är utvecklingsläran.

Från början daterade man berg genom att studera deras fossilinnehåll. Hittade man ett 10 miljoner år gammalt fossil i ett visst lager, så antog man att lagret också är 10 miljoner år. Naturligtvis är dock antagandet om fossilets ålder gjort utifrån evolutionsläran. Senare daterade man berg genom s.k. radiometriska metoder, dvs man studerar hur mycket av icka-stabila, radioaktiva, material som finns kvar i berget. Vid närmare studium kan man dock visa att många av dessa metoder är konstruerade för att ge de högra åldrar som utvecklingsläran kräver.

Mot detta står många observationer som tycks tala för en ung jord. Om jorden är gammal så borde t.ex:

Koncentrationen av många salter i världshaven vara mycket större (den ökar med tiden). Trycket i oljekällor borde vara mycket lägre (det pyser ut med tiden). Jordens magnetfält borde vara mycket mindre (det minskar med tiden). Heliumkoncentrationen i atmosfären borde vara mycket högre (helium bildas genom radioaktivt sönderfall).

Men ånyo, jag påstår inte att detta bevisar att jorden är ung. Däremot påstår jag att den rimligaste tolkningen av alla sammantagna observationer är att jorden är ett antal tusentals år gammal.

Anders Gärdeborn

Källor/vidareläsning:

• Mats Molén, Vårt ursprung?, XP Media 2000; se särskilt kapitel 3
• Vardiman, Snelling, Chaffin, Radioisotopes and the Age of the Earth. A Young-Earth Creationist Research Initiative, Institute for Creation Research, Creation Research Society, 2000

Hur kan man tro på en "ung" jord när så många dateringar t.ex.med C14 -metoden har visat att fossiler är flera miljoner år?

Radioaktivt kol, C14, har en halveringstid på 5730 år. Detta innebär att man använder C14-metoden för att datera arkeologiska föremål som är några tusen år gamla. Som en absolut bortre gräns för metodens giltighet anger man ibland 50.000 år. Bortom denna gräns finns alltför lite radioaktivt kol kvar för att det skall bli någon träffsäkerhet i värdena. Det är dock en vanlig missuppfattning att C14-metoden daterar fossil till miljontals år.

C14-metoden, rätt använd, pekar på en ung jord. Detta beror på följande resonemang: Antag att inget C14 fanns i atmosfären då jorden "skapades". Det bildades dock från dag ett genom den kosmiska strålning som träffar jorden. Om denna strålning är konstant bildas det radioaktivt C14 med konstant takt, och totala mängden C14 ökar hela tiden. Det sönderfaller dock mer och mer C14 till C12, eftersom det ju finns mer och mer C14 att falla sönder från. Efter en viss tid blir sönderfallstakten lika stor som bildningstakten och jämvikt har inträffat. Från denna stund är mängden C14 konstant.

Det tar c:a 30.000 år för ett sådant jämviktstillstånd att uppnås. C14-metoden förutsätter att ett sådant jämviktstillstånd är uppnått, eftersom man ju antar att jorden är mycket äldre än så. Om dock inte jämvikt har uppnåtts ännu, var C14-koncentrationen mindre då ett djur dog för några tusen år sedan än den är idag. Djuret verkar då gammalt redan samma dag som det dog. Observera alltså att C14-metoden förutsätter en gammal jord (>30.000 år). Den bevisar det inte. Tror man på en ung jord har dock inte jämviktstillståndet uppnåtts och C14-metoden fungerar inte ens inom de senaste 50.000 åren.

Dessutom verkar det som om C14-koncentrationen ökar ju längre tiden går. Detta skulle tyda på att jämvikt ännu ej uppnåtts, och jorden alltså är yngre än 30.000 år. Därför talar C14-metoden för en ung jord, snarare än för en gammal.

Anders Gärdeborn Varför säger ni att de radiometriska metoderna förutsätter saker som inte kan bevisas?

De radiometriska metoderna bygger på tre förutsättningar: kända startmängder av de ingående ämnena, slutna system (eller åtminstone känt utbyte med omgivningen) samt konstanta sönderfallshastigheter.

Alla radiometriska metoder bygger på antagande att man vet förhållandet mellan en radioaktiv isotop och dess dotter-isotop vid tiden noll. (Ofta antar man att dotterisotopen inte finns alls, och förhållandet således är 100% moderisotop.) Men hur kan man veta hur det såg ut för miljoner år sedan? C14-resonemanget ovan illustrerar svårigheten. Här antar man samma förhållande mellan C14 (moderisotop) och C12 (dotterisotop) som idag. Men som jag beskrev är detta ingalunda självklart.

Dessutom antar man slutna system, dvs studerar man en stens moder- och dotterisotoper måste man anta att inget (eller ett känt) utbyte med omgivningen skett. Ånyo, hur vet vi viket utbyte materialet hade med omgivningen för miljontals år sedan? Kalium-Argon-metoden har dessutom en gas som dotterämne, som svårligen sitter fast under denna ofantliga tid. Jag tror till och med att man ibland "vet" vilken ålder man vill få på den studerade stenen, och sedan beräknar man hur mycket utbyte den haft med omgivningen utifrån detta. Detta blir naturligtvis ett cirkelresonemang.

Det tredje antagandet är att sönderfallshastigheten för det radioaktiva materialen varit konstant under hela mätperioden. Men ibland verkar det som om sönderfallshastigheter påverkas av tryck och temperatur. En del forskare menar även att sönderfallshastigheterna kan påverkas på ett mer grundläggande sätt. Hur vet vi att de natur-"konstanter" vi har är konstanta i tiden? Hur vet vi att ljushastigheten var densamma för en miljard år sedan? Det finns kosmologiska teorier byggda på antagandet att den minskat i tiden. Och är det så har även de radioaktiva sönderfallshastigheterna minskat. Då kanske 90% av sönderfallet skedde på 10% av tiden. Jag vet dock inte om jag tror på denna teori själv. Jag vill bara visa att den finns alternativa, och lika vetenskapliga, sätt att tolka världen omkring oss som ger helt andra åldrar än de ofantligt långa som vi vant oss vid att tro på.

Anders Gärdeborn

Hur har Grand Canyon bildats enligt skapelsetron?

Det är mest troligt att Grand Canyon formats som ett resultat av en jättelik "damm-katastrof". Det är troligen så att två jättelika sjöar tömde sina vatten i syd-ost riktning när jordvallarna gav efter trycket och då formades Grand Canyon under en snabb process.

Denna tanke har också en historisk förankring i folkminnet. Havasupai-indianer (som bor i ravinen) berättar fortfarande om den stora flodkatastrofen som formade ravinen.

Vesa Annala

Källor/vidareläsning: Steve Austin (red.), Grand Canyon: Monument to Catastrophe, Institute for Creation Research, 1994

Hur förklarar skapelsemodellen varifrån olja kommer?

Olja bildas av växter under högt tryck och hög temperatur på några veckor. Detta är gjort i laboratorier. Långa tidsrymder är alltså inte nödvändiga, även om de flesta tror detta.

I skapelsescenariet bildas oljan under och strax efter syndafloden. Troligen fanns under floden enormt stora öär med mycket växtlighet som flöt omkring i haven. När dessa kom nära utloppet av stora floder sjönk de pga att sötvattens densitet är mindre än saltvattens. Därför finns det stora brunkolslager utanför utloppen på de stora floderna, tex Rhen.

Anders Gärdeborn Enligt vad man får lära sig i skolan har allt land suttit ihop i "superkontinenten" Pangea. Vad säger ni om det?

Idén om Pangea kan väl stämma överens med skapelsetrons unga jord. Själva skapelseberättelsen säger ingenting entydigt om jordens topografi, men i berättelsen om syndafloden finner vi en intressant detalj. Strax efter floden skriver författaren att "Eber fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp." (1 Mos 10:25) Naturligtvis tror vi inte att själva jorden (och solsystemet i sin helhet) bildades så som evolutionister hävda (från en roterande stoft- och gasmoln, det finns ju inga riktiga indicier för detta och en hel del saker som ifrågasätter hela idén).

Texten i Första Moseboken talar uttryckligen om "jordens" uppdelning. Lite längre ner (i vers 32) beskrivs folkens utspridning över hela jorden.

Det är intressant att notera att modern platt-tektonik och dess föregångare kontinentaldriftsteorin har sin idémässiga grund just i bibeltexten ovan. Redan på 1600-talet började man spekulera kring relationen mellan moderna kontinenters ursprung och den bibliska texten.

Det finns alltså ingen idémässig konflikt mellan Bibelns berättelse och den moderna geologins föreställning om kontinenternas ursprung.

Vesa Annala

Fler frågor?

[/table-of-content]

Har du fler frågor är du välkommen att skicka den till oss via frågeformuläret nedan.

[si-contact-form form='2']