Nya rön: Lucy hade aphjärna

4 Apr 2020. Lästid: Ca 2 minuter.

Nu har forskarna konstaterat det vi länge hävdat: Lucys hjärna var en apas. En undersökning [1] av ett antal kranier av släktet Australopithecus afarensis (Lucys art) visar tydligt att deras hjärnor hade liknande organisation som moderna apors, inte som människors och inte heller någonting däremellan.

Hur har forskarna kommit fram till det? Jo, det är nämligen så att djurs (och människors) hjärnor och skallben passar som hand i handske, och genom att studera mönstren på skallbenets (”handskens”) insida kan man dra slutsatser om hjärnans (”handens”) utseende.

Så här skriver forskarna:

Tvärt emot tidigare påståenden avslöjar de endokraniala avtrycken av Australopithecus afarensis en apliknande hjärnorganisation, och inga kännetecken på utveckling mot människor.

I artikeln vidhåller man förstås bland annat att australopithecinerna gick upprätt och att de använde sig av stenverktyg. Det är så man får lära sig i skolan, på TV och i andra media.

Men hur vet man då det där? Har man månne hittat upprättgående kompisar till Lucy? Nix. Har man hittat deras skelett med stenverktyg i händerna? Nix.

Det som ligger till grund för de påståendena är främst att man hittat både mänskliga fotspår och stenverktyg i samma berglager som Lucy och hennes vänner.

Du som hunnit med att läsa i det senaste numret av Genesis (2020/1, 1 Mars 2020) på sidorna 23-26 vet att det är mycket spekulativt att påstå att det var australopithecinerna som gjorde dessa människoliknande fotspår. Bland annat eftersom de likt andra apor hade fötter som såg ut som våra händer.

Och hur är det med stenverktygen då? För att skapa stenverktyg, även enklare sådana, krävs en hög grad av intelligens: för att kunna välja rätt bergart, transportera den till sin lägerplats, välja rätt bearbetningsverktyg, använda rätt teknik och att sedan skapa ett vapen eller verktyg av stenen genom att t ex binda, limma eller på annat sätt fästa den vid ett stycke trä eller ben. Och för det krävs i sin tur händer där tummen kan nå fingerspetsarna som hos oss, men som apor saknar, inklusive australopithecinerna. Och så vidare.

För sådant krävs naturligtvis någonting mer än en ordinär aphjärna. Med andra ord: det den här undersökningen fastställer en gång för alla, är att det inte var Lucy och hennes kompisar som tillverkade de där stenverktygen. Det gjorde i stället de människor som levde samtidigt med dem, och som högst sannolikt hade grillfest med dem på tallrikarna. Australopitheciner må vara utdöda, men apor var de, och levde samtidigt med människan gjorde de. Människan har nämligen alltid varit människa och apor alltid apor, precis som vi kan läsa om i Bibeln.

Göran Schmidt