Och på den sjunde dagen vilade Han

Det finns lite olika teologisk syn bland oss på en hel del saker. För det mesta tänker vi inte på det så mycket i det löpande arbetet med skapelsefrågorna, men ibland poppar det upp situationer när vi inser att vi har lite olika glasögon på oss när vi tolkar Skriften. Själva brukar vi förstås tycka att vi själva lagt av oss alla tolkningsfilter och bara läser Skriften ”som det står”. Men jag tror inte det är fullt så enkelt – vi bär alla våra glasögon som färgats av de sammanhang vi kommer ifrån, de erfarenheter vi har och vilka personligheter vi bär. Dessbättre har vår Herre överseende med att vi inte tänker lika. Han har troligtvis större problem med vår stolthet och benägenhet att se ner lite grand på dem som har ett annat sätt att tolka Ordet.

Hur vi ser på vilodagen är en sådan där sak som jag vet skiljer oss åt i olika samfundsläger, men också från person till person, även om jag inte kan minnas att vi haft några längre åsiktsutbyten kring just den frågan. Själv har jag alltid haft en ganska pragmatisk syn på vilodagen. För mig som alltid haft ett jobb med mycket administration, föreläsningsförberedelser, planering och kontakter med människor har det varit vilsammare att ta en joggingtur eller hugga lite ved än att sitta still och läsa eller vara allmänt social på helgen.

Men samtidigt inser jag att det är någonting viktigt och grundläggande med vilodagen. Det är formulerat med sådant eftertryck:

”Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.”

(1 Mos 2:2-3, NUB)

På sex dagar skapade Gud världen och på den sjunde vilade han. Ingenting i texten antyder att det skulle handla om några längre tidsrymder än reguljära dygn. Skulle vi få för oss att försöka harmoniera texten med den sekulära vetenskapen så skulle vi få tolka in cirkus två miljarder år i varje skapelsedag. Jag är långtifrån någon expert på hebreiska, men har en bekant som är det, och hon menar bestämt att ifall Gud hade velat förklara för oss att Han skapat världen och livet under kolossala tidsrymder så hade det funnits ord i hebreiskan för att uttrycka det. Jag kommer också att tänka på kyrkofadern Augustinus som lär ha sagt att han tyckte det var lite pinsamt att vår Herre tog så lång tid på sig som sex hela dagar för att skapa världen, när det hade räckt med ett enda av Hans mäktiga ord för att slutföra alltsammans.

Jag är beredd att hålla med. Vilken Gud är det egentligen vi tror på? Är det inte undrens Gud?! Han som talade så att vattnet förvandlades till vin, fikonträdet vissnade, stormen stillnade av i ett ögonblick och varenda proteinmolekyl i den döde Lasarus kropp blev renaturerad? Varför skulle vi då behöva kompromissa med den ideologi som säger att det bara är ”naturliga förklaringar” som räknas, och putta in långa tidsrymder i Guds skapelsegärning?

Varför inte, säger någon. Jag tycker att svaret framgår av 2 Mos 20:9-11:

”Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor, din boskap eller främlingen innanför dina portar. På sex dagar skapade nämligen HERREN himlen, jorden och havet och allt som finns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade HERREN sabbatsdagen och avskilde den som en helig dag. (NUB)

Herren själv förankrar sabbatsbudet i det faktum att Han skapade allting på sex dagar. Det räcker för mig för att inse både att världen blev till på sex bokstavliga dygn och att vi gör väl i att vila från våra ordinarie sysslor för att fokusera på vår Skapare en dag i veckan. Lördag eller söndag? Så petnoga tror jag inte vår Herre är:

”Någon skiljer mellan dagar, medan alla dagar är lika för en annan. Här måste var och en följa sitt eget förstånd.”

(Rom 14:5, NUB)

Personligen tror jag det är förståndigt att vila en dag i veckan. Och väljer vi att inte göra det är nog risken överhängande att vi får vilodagarna retroaktivt som ett brev på posten antingen vi vill det eller inte, t ex i form av sjukskrivning på grund av den där väggen som alla talar om. Det var ju för att Israel inte höll sina sabbatsår som landet fick sabbatsvila retroaktivt i 70 år medan folket var lika länge i fångenskap i Babel (2 Krön 36:20-21):

”Resten, som överlevt svärdet förde han (Nebukadnessar) bort i fångenskap till Babylon. De fick bli hans och hans söners slavar, ända tills perserna kom till makten, för att HERRENS ord genom profeten Jeremia skulle uppfyllas, tills landet fått gottgörelse för sina sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbatsvila, tills sjuttio år hade gått.

(NUB)

Av allt att döma hade Israels folk inte hållit Guds bud om sabbatsåret och jubelåret (3 Mos.25) under de 500 år som gick från Salomos tempelinvigning till dess att fångenskapen var över. Perioden rymmer 70 sabbatsår och dessutom 10 jubelår. Gud har koll på räkenskaperna.

Men han är också full av nåd. Det är väldigt bra. Hoppas du också är det, du som föredrar en annan teologi i den här frågan ;) !

Göran Schmidt