Om forntidens och nutidens koalor

Dieten för dagens koalor består nästan enbart av eukalyptusblad. Men så har det inte alltid varit. I varje fall om man får tro de forskare som studerat några fossila skallfragment från koalor, som nyligen hittats i Australien.

Sina slutsatser drar forskarna utifrån fossilens ansiktsform, käke och tänder, vilka uppvisar skillnader med dagens koalor Man tror bland annat att forntidens koalor inte behövde tugga maten lika länge som nutida koalor, som nästan enbart äter hårdsmälta eukaplyptusblad. Sett utifrån skapelsetroendes synpunkt verkar det både troligt och logiskt att koalorna hade en mer varierad diet i det förgångna, då jordens resurser bjöd på en större mångfald av växter.

Koalor har en långsam ämnesomsättning och sover en stor del av dygnet.

Skallens baksida hos de nyfunna koala-fossilen liknar den hos nutida koalor. Forskarna tror att den stillsamma tillvaro, som är så betecknande för dagens koalor, delades med de forntida. (Om nu detta låter sig tolkas utifrån några skallfragment. Tidigare fossilfynd från koalor är få och fragmentariska.) Koalor har en mycket låg ämnesomsättning, och sitter större delen av dygnet mest orörliga i en grenklyka. De sover ca 19 timmar om dygnet, och är även i vaket tillstånd tystlåtna.

Vid hot och under parningstiden (gäller hanen) kan de dock frambringa ett nasalt ljud, som kan höras bortåt en kilometer. Forskarna tror att även detta beteende, olikt andra pungdjurs, fanns hos forntidens koalor. Denna slutsats drar man utifrån benstrukturer i mellanörat, som är lika hos fossilen och nutida koalor.

Tre utdöda släkten som tidigare klassificerats liknar i stort sett dagens koala, vilken är den enda kvarlevande såväl art som släkte och familj. De "äldsta" fossil man känner till är, enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan, daterade till cirka 25 miljoner år gamla och består mest av benbitar och tänder. (De nyfunna skallfragmenten har daterats till 4 miljoner år.)

Rent allmänt om koalan kan sägas att den har flera karaktärsdrag, anpassade till dess trädlevande tillvaro. Ovanför bäckenet har de ett parti med särskilt tjock och grov päls vilket förhindrar att den glider ner från grenarna. Tummen och pekfingret kan hållas mot de övriga tre fingrarna, vilket tillsammans med stortån som kan röras oberoende av de andra, ger en bra gripförmåga. Vassa klor hjälper koalan till ett fast tag i eukalyptusträdens släta bark. Allt detta gör detta koalan till en utmärkt klättrare.

Speciellt hos koalan är också den över två meter långa blindtarmen, genom vilken koalan kan tillgodogöra sig den svårsmälta föda som eukalyptusbladen och skotten utgör. Om denna är en anpassning, som bildats under tidernas gång, tillsammans med den speciella dieten, är omöjligt att veta då det inte är något man kan hitta hos fossilen.

Källor: BioOne, PhysOrg och PhysOrg