Recension: Heretic - from Darwin to Design av Prof. em. Matti Leisola

Matti Leisola är en finsk forskare inom biokemi och bioteknik som haft sin huvudsakliga verksamhet inom proteinkemin. Han började sin forskarbana i Finland men tillbringade sedan många år i Zürich i Schweiz. I slutet av 80-talet återvände han till Finland där han fram till sin pension varit forskningschef i bioteknik. En personlig intervju med honom hittar du på sidan 38 i detta nummer av Genesis.

Bakom boken står Matti tillsammans med Jonathan Witt från Center for Science and Culture vid Discovery Institute. Den är självbiografisk till sin karaktär, men ger också en dagsaktuell vetenskaplig belysning av ett antal vetenskapsområden som anknyter till Mattis egen forskning och till frågan om evolutionens trovärdighet.

Matti Leisola berättar i boken hur han tidigt under sin forskarkarriär påverkades av den amerikanske teologen och apologeten Francis Schaeffer och av kemisten A. E. Wilder-Smith. En evolutionskritisk bok han fick låna av en student fick honom att börja ifrågasätta sin övertygelse om de traditionella berättelserna om livets uppkomst och utveckling han tidigare ansett som självklara.

Det första naturvetenskapliga nedslaget i boken handlar om livets ursprung. Redogörelsen för dagens kunskapsläge inom området avrundas med ett citat av James Tour, en av de världsledande forskarna inom området. Denne konstaterar med eftertryck att de professorer och lärare som påstår att vetenskapen har en bra bild av hur det första livet uppstod inte vet vad de talar om: " de vet ingenting – ingenting – om kemisk syntes – ingenting ".

Det andra vetenskapsområdet som behandlas i boken - fossilens mönster - bygger framför allt på Stephen Meyers bok "Darwin's Doubt" med fokus på den så kallade "kambriska explosionen" – det till synes plötsliga uppträdandet av en mångfald av livsformer, utan övergångsformer dem emellan, i det specifika lager i berggrunden som går under namnet kambrium. Leisola illustrerar problemet med bristen på de fossila mellanformerna med bilden av ett idogt sökande efter spelkulor som förväntas förekomma i alla regnbågens färger, men där praktiskt taget alla påträffade kulor "råkar" ha de rena grundfärgerna röd, gul eller blå. Principen för bortförklaringarna är snarlika de som evolutionsförespråkarna använder.

Det tredje området handlar om evolutionsmekanismerna mutationer och selektion och hur de experimentellt visat sig påverka mikroorganismer. Leisola konstaterar att det aldrig handlar om verkliga innovationer, utan undantagslöst rör sig om mer eller mindre nedbrytande effekter på redan existerande kontrollsystem och ämnesomsättningsvägar. Det gäller både antibiotikaresistens och andra exempel som brukar lyftas fram av evolutionsförespråkare som exempel på evolutionära nyheter. Leisola påpekar (s. 164) att vetenskapslitteraturen så sent som 2008 presenterade "första evidensen" för en verklig evolutionär innovation, och så sent som 2012 för första uppkomsten av en "ny gen" (s. 168). Han finner det anmärkningsvärt att man från evolutionärt håll därmed indirekt bekänner att man tidigare saknat evidens för bådadera. Leisola visar varför ingen av dessa "evidens" tål en kritisk granskning.

Det fjärde och sista området som tas upp till behandling är författarens huvudsakliga forskningsområde – proteinkemi - närmare bestämt modifiering av enzymstrukturer ² Leisola menar att det saknas evidens för att mutationer och selektion kan omvandla ett enzym A till ett annat, B, såvida inte A redan från början har en viss B-aktivitet. I stället refererar han (s. 183) till empiriska studier av bl.a. molekylärbiologen Douglas Axe som visat experimentellt att det i praktiken är uteslutet att detta skulle kunna ske.

Det är ingen hemlighet att den som vågar sticka ut hakan och påstå att evolutionsteorin har problem får räkna med kritik och motstånd. Det har även Matti Leisola fått erfara under sin karriär. Han berättar i boken hur det kan gå till när föredrag tvingas ställas in, när mediadrevet går och när referentgranskningsprocessen (peer-reviewing) hänger upp sig på grund av att forskningsresultaten inte är "politiskt" korrekta, d.v.s. inte stämmer med de förutfattade meningarna inom vedertagen vetenskap. Tragiskt nog har Leisola fått erfara att detsamma gäller även i kristna sammanhang. Han har erfarenhet av att kyrkliga företrädare som byggt in evolutionismen i sin teologi kan vara väl så hätska meningsmotståndare som utpräglade ateister. Leisolas analys är knivskarp mot båda kategorierna:

Naturvetenskapen ska studera och förklara naturens mekanismer, inte slå fast absoluta sanningar. De som håller evolutionen endast för en vetenskaplig hypotes kan lugnt diskutera dess svagheter. Dessbättre tillhör de flesta vetenskapsmän denna grupp. Men de som gjort evolutionen till en del av sin världsbild reagerar nästan undantagslöst starkt och känslosamt mot allting som skulle kunna ifrågasätta dess ställning.

Trots motstånd har Matti Leisola frimodigt fortsatt att leverera forskningsresultat, vid flera tillfällen banbrytande sådana, i kraft av sitt designperspektiv på skapelsen. Hans kompetens har tystat många motståndare. Samtidigt refererar han i boken till flera kompetenta forskarkolleger som inte har haft samma lycka på detta område, utan där deras vetenskapliga verksamhet lett till att de hamnat "i kylan" på grund av att de hade kuraget att följa evidensen dit den ledde dem.

En viktig bok

Matti Leisolas bok är viktig av flera skäl. För det första ger den läsaren en uppdaterad bild av de viktigaste områdena inom modern evolutionskritik. För det andra tystar den personer som framhärdar i att det inte är möjligt att bedriva framgångsrik forskning som skapelsetroende. För det tredje blottlägger den hur den politiska korrekthetens bojor alltför ofta tillåts bakbinda både universitetsvärld, media och kyrka. Men framför allt visar den på vikten av att troende forskare inte smusslar undan sin tro som en privatsak, utan låter den vara inspirationskälla och drivkraft till att bedriva framgångsrik forskning. Matti Leisola är ett föredöme i det avseendet. Den självbiografiska aspekten av boken sammanfattas pricksäkert i en av rekommendationerna i början av boken. Det är Tapio Puolimatka, professor i utbildningsvetenskap vid Universitetet i Jyväskylä som skriver:

"Denna bok är en spännande berättelse om hur en vetenskapsmans outtröttliga sanningssökande gör honom till en kättare i en kulturmiljös ögon, som bryr sig mer om prestige än om principer."

Sist men inte minst påminns vi om vikten av att det finns relevant naturvetenskaplig litteratur inom området evolutionskritik och frimodiga kristna studenter som vågar förse sina evolutionstroende lärare med sådan. Annars hade sannolikt Matti Leisolas liv och forskargärning tett sig väldigt annorlunda, och denna goda bok aldrig blivit skriven.

^1. ISBN-13: 978-1-936599-50-9 (paperback), Copyright 2018 Discovery Institute. Boken finns inte tillgänglig på Svenska. En svensk titel skulle lyda: "Kättare – en vetenskapsmans resa från Darwin till Design". Boken går att beställa som pappersbok bl.a. på Svenska Amazon, samt som E-bok på AdLibris och Bokus.

^2. Enzymer är proteiner med uppgiften att reglera och underlätta kemiska reaktioner i cellen.