Skolan, evolutionsteorin och kristen tro
Dela:
1 Jan 2021. Lästid: Ca 8 minuter.
1969 genomfördes en stor reform av den svenska skolan som bland annat innebar att kristendomskunskapen togs bort som ämne och att evolutionen fick en mycket starkare ställning. Läroböckerna började skrivas på ett sätt som gav intryck av att det var bevisat hur människor och allt annat hade utvecklats.
Mats Molen har mött många människor, framför allt många unga och medelålders svenskar, som inte längre tror att Gud finns därför att de fått lära sig att evolutionen är bevisad. Undersökningar i andra länder bekräftar det, och även det motsatta - att de som fått höra argument för skapelse får en större tro på Gud. Kyrkorna själva bär en del av skulden för situationen, menar han, eftersom de har litat på ateistiska forskare när de sagt att Bibeln är en sagobok när det gäller skapelsen. Då kan man få intrycket att man antingen måste tro på Gud och lämna sitt förnuft, eller tro på vetenskapen och sluta tro på Gud.
Båda är lika fel – man kan inte behandla Bibeln på det sättet, menar Mats, som från början själv trodde på evolutionen. Han har märkt att om han berättar om fakta som är emot evolutionsteorin, så tror de som lyssnar ibland att han pratar om Gud. Det visar att evolutionsteorin inte bara är självklar för många (ett ”paradigm”) utan har blivit nästan som en religion.
För nästan 50 år sedan ändrades den svenska skolan. Man fick på många håll lära sig som naturvetenskapliga fakta att det inte finns någon Gud. Kristendomskunskapen togs bort. Man kan spåra att vi som gick igenom skolan just innan denna händelse helt slagit igenom i samhället, ofta har vår tro kvar. Men i många församlingar finns nästan inga medlemmar yngre än 40 eller ibland inte ens yngre än 60 år.
Undertecknad är naturvetare. Jag förstår att naturen kan och ska undersökas. Men naturen har ingen “inskrift” på sig där andliga och psykologiska frågor besvaras. Man kan därför objektivt undersöka om naturen passar bäst ihop med en skapelse eller med att allt kommit till bara genom tid, slump och naturlagar.
Fram till dess att jag var 24 år var jag helhjärtad evolutionist. Vi hade utvecklats från s.k. apmänniskor, och hade innan dess varit olika slags däggdjur, reptiler, groddjur, fiskar, o.s.v. Jag ansåg att alla som trodde på mer direkt skapelse var sekterister eller lurade på något annat sätt. Men sedan började jag undersöka vad vi verkligen visste, genom att gå tillbaka till de mest meriterade forskarnas publicerade alster. I dessa skrifter upptäckte jag att ovanpå själva naturvetenskapen och de noggranna och välgenomtänkta experimenten och iakttagelserna fanns en övergripande tanke, ett paradigm. När man har ett paradigm försöker man passa in alla sina resultat i detta, för paradigmet är som “sanningen”. Ibland byter man paradigm, men ofta tar det lång tid för människor eller ett samhälle att byta grundläggande åsikter som man samlat in i ett “mönster” som man tycker sig förstå och tror på.
Dagens paradigm inom de biologiska naturvetenskaperna och i samhället i stort är det som brukar kallas makroevolutionsteorin, eller oftast bara evolutionsteorin. Detta paradigm är inte alla de för- ändringar vi ser omkring oss hela tiden i naturen idag, eller liknande förändringar som vi kan se spår av under jordens historia och som de allra flesta vetenskapliga rapporter handlar om (s.k. mikroevolution). Det är i stället grundtanken att allt levande utvecklats från en urvarelse bara med hjälp av tid, slump och naturlagar.
När jag började skriva och undervisa om problemen med det nuvarande paradigmet, det som antingen fanns klart uttalat i vetenskapliga tidskrifter och läroböcker eller endast var berört mer eller mindre med ord som att “så här gick det till”, fann jag att detta område inte bara var naturvetenskap. Det fanns en “religiös” sida av den här frågan också.
När jag presenterade enkla naturvetenskapliga fakta började människor fråga om Gud, eller ropa ut att “försök inte frälsa mig” trots att jag inte ens nämnt Gud. Dessa känsloyttringar av olika personer förvirrade mig först. Men jag förstod att det fanns en orsak bakom dessa reaktioner.
År 1969 ändrades den svenska skolan ganska radikalt, rent ideologiskt. Man tog bort kristendomskunskapen och satte in (makro)evolutionsteorin som ett huvudmoment i läroplanerna. Evolutionsteorin hade dock funnits med redan från 1946 som ett uttalat område inom biologin. Detta kan man ha olika synpunkter på, men i det här fallet blev 1969 års läroplan något mer än en ren läroplansändring.
Det visade sig att den nya läroplanen blev en inkörsport för spridande av ateism, men i naturvetenskaplig tappning. De svenska läromedlen blev inte mer vetenskapliga, utan rent ateistiska tankar presenterades som naturvetenskapliga fakta som inte fick ifrågasättas. Och en övervägande del av dem som trodde på Gud fick ett “problem” med detta. De hamnade ofta i ett av två “diken”, nämligen att a) “evolutionsteorin inklusive allt om universums uppkomst och jordens historia är mer eller mindre fakta som man måste tro på”, eller bestämde sig för att b) “kunskap är fult” som gör att människor slutar tro på Gud.
De tankegångar man använde för att lösa detta uppstådda “problem” var rätt på ett sätt men i grunden fel. Mycket inom evolutionsteorin är ju rena fakta, t ex det som ofta kallas mikroevolution och molekylärbiologiska jämförelser mellan olika djur och växter. Sådana iakttagelser förklaras mycket bättre med en skapelse än med evolutionsteorin. Det är faktiskt mest sådana vetenskapliga fakta och observationer som presenteras i läroböcker. Men att man sedan skulle acceptera hela utvecklingen från urcell till människa, fick negativa konsekvenser för människors syn på livet och därmed samhället i stort. Många tappade tron på att det fanns en Gud och därmed även tron på en djupare mening med livet.
Det första diket (a) kan illustreras med en liten bok som gavs ut av dåvarande Svenska Missionsförbundet (numera Equmenia). Budskapet i denna bok [2] var att eftersom vi människor tror på Gud hittar vi på sagor om honom, och det är dessa sagor som finns nedskrivna i Första Moseboken. Det framgick inte av denna lilla bok var sagan i Bibeln slutade och var verkligheten började. Det fanns inte ens tankar med om att speciellt de första elva kapitlen i Bibeln kanske kunde innehålla förenklade eller poetiska perspektiv. I stället menade man att det bara var en påhittad berättelse. Det andra diket (b) blev mer av karaktären “tro bara tro, utan att tänka när du får frågor”. En sådan tro utan argument är helt emot vad Bibeln lär, för tron på Gud hänger inte i tomma luften, och självklart tappade många som hamnade i detta dike sin tro på Gud. Är man ärlig kan man inte bygga sin verklighet på sådana “argument”, eller snarare frånvaro av argument och svar, oavsett i vilket dike man befinner sig.
Kyrkan gav som sagt inte mycket hjälp när man stötte på dessa frågor. Präster och pastorer har dessutom ingen utbildning inom det naturvetenskapliga området, så vad skulle de kunna göra? Och vad ska man göra som elev när man får höra texter som dem i inledningen till den här artikeln från ”Evolutionens historia” och ”Evolutionens mekanismer”? [3] Dessa ljudbildband är inte heller de enda med tankar om Gud och naturvetenskap som beskrivs på ett rent ateistiskt sätt, utan dessa texter visar mer en generell bild av hur det varit och är i svenska läromedel, även om det inte alltid görs så öppet uttalat som här.
Just de här ljudbildbanden fanns på alla högstadieskolor och gymnasier undertecknad besökte i mitten av 1980-talet. Så i kanske 10-15 års tid fick “alla” lära sig dessa “fakta” i åtminstone en stor del av Sverige. Man har ibland även gått ett steg längre i våra svenska läromedel, även om man vanligtvis försöker tona ner uttalat ateistiska tankar. I en mycket vanlig biologilärobok för högstadiet “löste” författarna våra sista “religiösa problem”, dvs. själva känslan/tanken att det finns något mer än det vi bara ser:
“Nästan alla skapelseberättelser innehåller en känsla av vördnad inför något större – en Gud eller Gudinna – och vi kan se dem som starka symboler för livets födelse och utveckling på jorden.” [4]
Om det alltså finns någon minsta lilla tveksamhet, om du på något sätt vill hålla fast vid en Gud så sätt denna “din” Gud som en symbol för det du känner! Det du känner är således inget verkligt, men med en symbol kan du i alla fall binda upp ditt inre på något sätt i verkligheten. Ja, för en helhjärtad ateist är det ju ”vetenskapliga” fakta att det inte finns någon Gud, så dessa tankar måste spridas vidare! Och tyvärr får man ofta hjälp av kristna som inte inser skillnaden mellan tro och vetande och själva hjälper till att sprida dessa tankar vidare.
Sedan de här förändringarna gjordes i skolan har det skett stora förändringar även inom kristenheten. Förutom när det gäller invandrarkyrkorna, har antalet kristna i Sverige nästan halverats på ca 40 år räknat i antal procent av Sveriges befolkning, och många av den hälft som finns kvar är över 40 år gamla! När de försvunnit blir det inte många kvar. Det finns mängder av församlingar som inte har några ungdomar. När undertecknad var ung var det vanligt att ungdomar tappade tron på Gud, men det var även en del som blev kristna. Efter det blev “återväxten” sämre, sekulariseringen blev mer utbredd, det som lärdes ut i skolorna började ses som fakta mer allmänt. Och ingen sade emot på ett seriöst sätt.
Det finns dock mängder med vittnesbörd om hur människor fått tro på Gud och en djupare mening med livet, genom att de först får höra att Gud är Skaparen med hjälp av rent vetenskapliga beskrivningar av världen. För att göra en lång historia kort, men väl dokumenterad: Det finns ingenting som fått människor att tappa tron så mycket på Gud som (makro)evolutionsteorin. Man kan se att de kyrkor/kristna som hållit fast vid Bibeln och dess anknytning till verkligheten, speciellt där man tagit tag i de vetenskapliga frågorna, ofta har blivit de som minskat minst. Så just skapelsefrågorna är generellt de viktigaste för människor! Den visar vem Skaparen är, den visar problemet med ondskan, den visar på historien, den visar på hur man får kontakt med Skaparen.
Som en enkel slutsats till denna artikel och hela livet kan man säga:
Man kan inte tro bara för att det “känns bra”, utan känslan måste vara knuten till verkligheten!
Denna artikel bygger på några fakta och klipp från boken “Evolutionslåset”, Molén, M, XP-Media, 2004
Extra källor, om olika årtal:
Mats Molén
Denna artikel är tidigare publicerat i magasinet Genesis 2018/3, med temat "Skolan och skapelsen".
PrenumereraFler nummer
I en tid när evolutionsteorin nästan inte får ifrågasättas av statliga myndigheter tycker pingstpastor Henrik Mjörnell det är viktigt att kunna tänka kritiskt även på detta område och öppna upp för s ...
Nyhetsartikel | 17 Aug 2024
Aftonbladet tar idag upp fallet om Ekebyholmsskolan, som vi behandlat tidigare i vårt magasin och här på webbsidan. På Ekebyholmsskolan har man informerat eleverna om att det finns vetenskaplig kriti ...
Nyhetsartikel | 3 Nov 2021
