Månen

Härom dagen var det en väldigt vacker fullmåne. Månen är fantastisk. Visste du att den är jätteviktig för livet i våra världshav? Det är faktiskt sant. För den är främsta orsaken till att vi har tidvatten i haven. Månens dragningskraft gör att det blir två högvatten (flod) och två lågvatten (ebb) varje dygn. Den rörelsen upp och ned av vattenmassorna fungerar som en jättelik pump som bidrar till att det pressas ner syrerikt ytvatten ner till oceanbottnarna och möjliggör djurlivet där. Utan månen skulle världshaven troligen vara syrefria och livlösa, fyllda med giftiga ämnen.

Ibland hamnar månen mellan solen och jorden, och då får man någonstans på jorden en solförmörkelse. Ibland är den partiell (delvis), så den bara täcker en del av solen, men vid sällsynta tillfällen blir den total (i Sverige var det senast 1954, nästa gång blir om 106 år, så man får se till att hålla sig fräsch)

Det jag tänkte berätta nu är nåt som inte så många känner till.

1870 var det en amerikansk astronom som hette Young (han var förresten missionär innan han blev astronom, inte helt vanligt numera kanske) som studerade solen under en total solförmörkelse och gjorde observationer av solens atmosfär som inte gick att göra när solen skiner som vanligt. Han studerade alltså ljuset som kom från den smala ljuskanten runt om den förmörkade solen.

Jag hinner inte gå in i detalj på vad han såg, men tack vare hans upptäckt har vi idag en metod som kallas spektrometri som gör det möjligt för våra astronomer att studera ljuset från en stjärna nånstans i universum och säga att på den stjärnan finns det helium och väte och järn och magnesium o s v.

Det är såklart inte livsnödvändigt för oss människor att vi kan veta en massa saker om universum. Det är inte på samma sätt som med det jag berättade om en annan gång (eller kommer att berätta) om att solljuset ”råkar” ha exakt de våglängder som krävs för att det ska finnas liv på jorden - att inga andra skulle funka. Det här är liksom bonus. Det är som om Gud ville att vi skulle kunna ta reda på hur fantastisk rymden är och hur den fungerar. Och därför ordnade Gud med en perfekt solförmörkelse vid rätt tidpunkt i historien.

För det här med en total solförmörkelse är inte alls självklart. Solen är ofantligt mycket större än månen. Solens diameter är 390 gånger större (alltså som nästan 4 m mot 1 cm för månen). Men vid en solförmörkelse ser de exakt lika stora ut från jorden. Månens kontur täcker precis solskivan. Hur är det möjligt? Jo gissa hur många gånger längre bort som solen ligger från jorden än månen? Japp - 390 gånger längre bort. Så storleksskillnaden kompenseras precis av avståndet.

Därför kunde Young studera just den där delen av solens atmosfär.

Därför har vi spektrometrin.

Därför kan vi lära oss om universum och förstå hur stor vår Skapare är!