Lika som bär? Begreppsförvirring som metod.

Evolutionsteorin skiljer sig från andra vetenskapliga teorier genom att göra anspråk på att förklara vår observerbara biologiska verklighet med processer som ligger så långt bak i tiden att normala historiska vetenskapliga metoder inte fungerar. I stället extrapoleras nutida observationer för att förklara hur evolutionen ska ha kunnat verka över långa tidsrymder. Eftersom detta inte låter sig göras utan att man byter från ”nutida observationer” till ”förmodade händelser i dåtid” i modellen, uppstår logiska luckor och extra tydlighet krävs för att extrapoleringen ska vara trovärdig. Men i stället för att öppet beskriva var och hur dessa byten sker och bemöda sig om att logiskt täppa igen luckorna, läggs istället dimridåer ut för allmänheten, genom att man systematiskt beskriver helt olika processer men ger sken av att det är samma sak. Detta görs förmodligen omedvetet många gånger, men icke desto mindre leder det till begreppsförvirring, vilket knappast är syftet med vetenskapliga beskrivningar, som ju ska klargöra kunskapsläget. Att blanda äpplen och päron är just inom evolutionsfältet så vanligt att slutsatsen blir att den annars inte håller ihop.

Mer lik en schimpans än min egen mamma?

En evolutionär ”sanning” är att människans närmsta släkting är schimpansen. Vi sägs ofta vara 98-99% lika genetiskt [1].

Men vänta nu! När släktskap ska fastställas sker det genom att jämföra likheter i DNA. Riktigt nära släktskap som förälder-barn eller syskon har 50% likhet, medan ett steg bort (barnbarn eller syskonbarn t ex) har 25% identisk arvsmassa. Här jämförs likheten ”bokstav för bokstav” i vissa delar av DNA [2]. Eftersom hälften ärvs från vardera föräldern är det lätt att räkna ut att vi till 50% är lika våra föräldrar och även syskon, men där kan siffran variera något.

Hur kan vi då vara 98% lika schimpansen? Eller 60% lika en banan? Uppenbarligen pratar vi om helt olika saker, men det sägs ytterst sällan högt. Är man inte väldigt insatt förleds man att tänka som vid släktskapsjämförelser. Så vad innebär då siffrorna vi får höra på likhet mellan olika organismer?

Det är likheten mellan proteinkodande sekvenser, gener, som förekommer i de olika varelser man jämför. Gener som bara förekommer hos en enskild organism [3] hoppar man över, liksom övriga 97% av DNA som inte kodar för proteiner. Inte heller skillnader i antal kromosomer [4] tas med i likhetsmåttet. Vi får alltså ett mått på likheten i homologa proteinkodande gensekvenser. Det betyder alltså att man jämför koderna för proteiner med likartad funktion hos olika varelser.

Tänk dig insulin, ett proteinhormon som hjälper cellerna att ta upp blodsocker. Funktionen är specifik och likartad hos olika djur. Det behövs inte stora förändringar i proteinets sekvens för att funktionen ska upphöra. På samma sätt är det med andra proteiner. Strukturen hänger intimt samman med dess funktion, och den beror på proteinets tredimentionella struktur. Alltså behöver en viss proteinkodande sekvens vara tämligen lika för att fungera, oavsett om funktionen ska vara hos människan eller någon annan organism. Likheten hänger alltså ihop med funktion, inte med ursprung.

Till saken hör att en enskild gen ofta kodar för flera olika proteiner, ibland tusentals [5]. Därför kan homologa gener hos olika organismer skilja sig mer åt än vad ett enskilt protein gör. Så det vi jämför är alltså genetiska program som styr uppbyggnad av en rad proteiner som per definition måste vara väldigt lika varandra, även om programmen kan skilja sig åt beroende på vilka olika proteiner som ingår i samma gen.

Genetiska jämförelser är som att jämföra programmen i två CNC-maskiner som ska tillverka samma metalldelar. Programmen måste vara väldigt lika, oavsett maskin. Det har inget alls med släktskap att göra, utan med likartad funktion.

Allmänheten får dock intrycket att jämförelsen är av samma slag som när exempelvis faderskap fastställs genom DNA-test, eftersom den information man får är att det handlar om att jämföra likhet mellan olika varelsers DNA. Man får ingen information om att det handlar om helt olika typer av jämförelser. Detta är inte att klargöra, utan att blanda ihop korten.

Variation är utveckling

Det är omöjligt att få en enhetlig definition av vad evolution innebär, och nästan lika svårt med ett erkännande av att de definitioner som används syftar på olika saker. Detta är att lägga ut dimridåer och försvåra en saklig diskussion om evolutionen som vetenskaplig teori, inte att verka för begreppslig klarhet.

De exakta definitionerna av vad evolution är skiftar. Innehållet kan sammanfattas i:

1. Förändring i allelfrekvenser [6] i en population över generationerna.
2. Allt liv har gemensam härkomst och har utvecklats från en (enkel) gemensam urorganism till allt (komplext) biologiskt liv genom historien.

Den första definitionen handlar om det observerbara. Vi ser att egenskaper hos olika organismer förekommer i varierande grad i populationen. Variation kan snabbt anpassa organismerna efter skiftande förutsättningar. Ett exempel är när anlag för antibiotikaresistens sprids via system som gör att bakterierna snabbt kan flytta gener mellan varandra [7]. Bakterier utan egenskapen dör, men de resistenta kan nu snabbt föröka sig och resistensen (som ofta beror på en skadad funktion och är till nackdel i en antibiotikafri miljö) sprider sig snabbt. Allelfrekvensen ökar i populationen.

Ett annat exempel är när en köldknäpp gör att djur med anlag för varmare päls i högre grad överlever och dessa anlag ökar i kommande generationer.

I skolan läste många om björkmätarfjärilar som fanns i en ljus och en mörk variant. De ljusa var väl kamouflerade mot ljusa björkstammar och fler i antal, men när industrialisering och nedsotning ledde till att de blev synliga som bytesdjur blev så småningom de mörka i stället fler. Nu stämde inte denna historia med verkligheten [8] men vid närmare eftertanke handlar exemplet om statistisk variation av olika redan befintliga egenskaper. Ingenting som har med utveckling att göra.

Ett sista exempel är hur förändring i allelfrekvenser i en population över generationer ofta används vid avel och förädling. Då väljs vissa egenskaper ut och individer som saknar dessa väljs bort för att vi vill ha en specificerad avkomma med distinkta egenskaper. Samtidigt har andra egenskaper (alleler) valts bort så att variationsförmågan minskar i den nya populationen. Detta är oerhört användbart, men innebär inte alls att något genetiskt nytt tillkommit, även om vi med ögonen kan se nya egenskaper. Dessa blir synliga därför att de andra genetiska varianterna har förlorats.

Men det evolutionsteorin gör anspråk på att förklara, är gemensam härkomst, som slarvigt kan sägas vara från mikrob till mikrobiolog. Alltså hur den antagna första enkla livsformen har kunnat resultera i det myller av olika livsformer vi kan se i biologin, både nu levande och utdöda organismer. Det är något helt annat än att befintliga egenskaper i en population kan variera över generationer och det är bedrägligt att sätta likhetstecken mellan dessa två definitioner. Kan syftet vara att det första kan man enkelt observera, och om man kallar det evolution, så är ju evolutionen bevisad? Då låter man den spekulativa delen följa med på köpet. Slutdiskuterat. Eller finns det andra skäl? Berätta gärna!

När Mondo når månen

För hundra år sedan började en del evolutionsbiologer [9] skilja på mikro- och makroevolution, som de menade var olika typer av processer. Mikroevolution handlar om hur befintliga egenskaper förändras i en population över tid, medan makroevolution är när mer genomgripande förändringar sker, av karaktären nya strukturer, system eller kroppsplaner.

Dagens biologer hävdar vanligtvis att det inte finns någon egentlig skillnad mellan mikro- och makroevolution, utan att båda drivs av samma mekanismer: mutationer, selektion, genflöde och genetisk drift. mutationer, naturligt urval, migration (genflöde) och genetisk drift. Man tänker sig att mikroevolution är en process som kan fortsätta hur långt som helst och resultera i den (makro)evolution som ”skapat” alla olika livsformer. Det finns alltså inga gränser som sätter stopp. Det är som att stavhoppare fortsätter höja ribban en centimeter i taget, tills de till sist lyckas hoppa ända till månen. Eller att vi kunde avla fram en elefant som är så liten att vi kan ha den i fickan. Eller varför inte en växt som i Jack och bönstjälken? Vi vet alla att inget av detta är möjligt, oavsett hur lång tid det tar. Det finns inbyggda gränser i alla varelser. Mikroevolution, om vi nu alls ska kalla det evolution, handlar om variation av de befintliga egenskaperna i en population, precis det som nämndes under rubriken variation är utveckling.

Extrapolering av mikroevolution innebär inte nya och mer avancerade strukturer och livsformer, dvs makroevolution, utan inavel. Ett enkelt exempel är urhunden (tänk varg). Den har stor inneboende genetisk variation och kan ge upphov till allt från grand danois till chihuahua, helt utan att nya egenskaper tillkommer. Urhundspopulationen har fler olika genvarianter än rashundarna har. Dessa har förlorat förmågan till ytterligare variation och blivit specialiserade, men kan aldrig bli stor som en älg eller liten som en mus. Det finns inbyggda gränser, utifrån det genetiska material som från början fanns i urhunden. Detta är ett enkelt exempel på mikroevolution.

Mutationer, som hävdas ge material till nya egenskaper, orsakar skador i DNA. Detta blir synligt när mutationen ärvs från båda föräldrarna. Det är välkänt bland alla som ägnar sig åt djuruppfödning och leder till inavelsproblem. Makroevolution innebär att en ny egenskap tillkommer, så att hunden kan bli något mer än den var tidigare. Den behöver alltså få ny genetisk information som uttrycks som nya strukturer. Det finns inga exempel på detta alls.

Däremot görs intressanta försök, t ex på E coli som nu har odlats 80.000 generationer sedan 80-talet och har muterat ett oräkneligt antal gånger i de flesta positioner. Antalet generationer motsvarar 1/4 av antalet generationer som ska skilja schimpansens och människans påstådda gemensamma förfader. Vad har man då sett? Förlorade funktioner. Skadad reglering av metabolismen så citrat kan brytas ner i närvaro av syre. En hel del intressant såklart men solklara bevis på att idén om gemensam härkomst fullständigt saknar grund i observationer. Vi ser helt enkelt inga nya strukturer eller någon utveckling [10] alls. Över huvud taget.

Varför väljer evolutionsförespråkare att blanda ihop korten så regelmässigt som man gör? Vill man undvika att exponera de svagheter som teorin brottas med? I så fall varför? Brukar inte vetenskap utvecklas av en öppen debatt? Eller handlar det om alternativet? Skulle evolutionen visa sig vara en illusion måste verkligheten innebära något man inte ens vill föreställa sig. Tänk om det är så. Tänk om allt liv är designat. Skapat av Gud, på det sätt bibeln beskriver. Att vi har en mening och ett mål. Det är befriande. Och det är så verkligheten visar sig vara beskaffad, när ljuset har tänts och illusionisten lämnat scenen.

NOTER

[1] Siffran baseras på jämförelser av genomets 2-3% proteinkodande delar. Med bättre teknisk möljighet att sekvensera DNA har ett mått på en övergripande DNA-likhet på 84% presenterats.Se mer i vår artikel om just detta: Kunde en apa bli en människa?

[2] Vid faderskapstest fastställs släktskap vanligtvis genom att jämföra STR-markörer, som är korta repetetiva DNA-segment som ärvs hälften från varje förälder. Gener används inte vid analysen.

[3] Människan har 20-21.000 gener, varav mellan 3-6000 är unika för människan. Lågt räknat har vi alltså 14% unika gener (orphan genes).

[4] Människan har 46 kromosomer. De stora aporna har 48. En vanlig evolutionär förklaring är fusion av två kromosompar till ett. Förklaringen motsägs av en rad fakta som längdskillnad i sekvens mellan apornas och våra kromosomer, att "fusionsplatsen" inte stämmer med ändarna på kromosomerna och befinner sig inuti en aktiv gen, samt att den andra påstådda centromeren befinner sig mitt i en proteinkodande gen. Se mer här: Kromosom-2 fusion

[5] Våra gener kodar för i snitt ungefär tre olika proteiner, men ibland tusentals och i extremfall tiotusentals proteiner. RNA-splitsning gör att cellen kan klippa ihop exoner (kodande delar) på olika sätt och skapa olika proteiner ur samma gen.

[6] En allel är en genvariant av flera möjliga. Om hårfärg skulle styras av en gen skulle allelerna kunna vara ”blond”, brun” eller ”svart”. Ibland drabbas en gen av en mutation och ”röd” kan uppstå. Detta medför negativa effekter (i detta fall känslighet mot solljus) som ofta döljs eftersom vi alltid ärver två anlag. Genetiska sjukdomar kan uppstå när muterade alleler ärvs av båda föräldrarna. Inavel ökar riskerna dramatiskt.

[7] Bakterier kan flytta ringformat DNA (plasmider) mellan varandra. Det kallas horisontell genöverföring eftersom det sker utan att fler generationer krävs.

[8] Björkmätarfjärilar lever i lövverk, inte på stammar. Forskarna hade limmat fast individer på stammar för att illustrera sin tes. Läs mer på sid 15 i Evolutions Ikoner.

[9] Yuri Filipchenko, rysk biolog, myntade begreppsparet i verket ”Variabilität und Variation” år 1927.

[10] Många invänder kraftfullt mot påståendet att vi inte ser utveckling eller nya egenskaper. Man menar att aerob citratmetabolism är en ny egenskap, liksom antibiotikaresistens som kan observeras i andra försök. Men de exempel som ges har karaktären existerande och finkalibrerade funktioner som förändras så de skadas (t ex inte transporterar in antibiotika i cellen) eller blir mindre specifika (som nylonase, ett enzym som genom mutation kan bryta amidbindningar i en annan rymdstruktur än tidigare). Det är bra i en viss miljö men bidrar inte till någon nytt som kan bygga upp organismer så att verklig evolution (mot mer komplexitet) kan ske. Det saknas kända exempel som stödjer tanken på att nya strukturer kan bildas utan intelligens.