Rapport från skapelsekonferensen i Älvsjö 2014

Genesis årskonferens anno 2014 innehöll ett ovanligt stort antal föredragshållare med olika specialiteter, vilket bäddade för en stor variationsrikedom när det gäller föreläsningarna. Konferensen hölls i Jerusalem Evangelical Church i Älvsjö, som bjöd alla deltagare på god mat och stor gästfrihet. Församlingen ordnade även med inspelning av ljud och video samt livesändning av konferensen på Internet. En stor del av församlingens medlemmar deltog glädjande nog vid föreläsningarna, som tolkades till amhariska.

Tyvärr kunde inte föreningens ordförande, Rolf Lampa, delta vid konferensen på grund av sviterna efter en ryggoperation, varvid sonen Samuel L axlade ansvaret att hålla samman allt, vilket fungerade mycket bra.

Fredagkvällen började med kvällsmat, som församlingen bjöd på. Därefter gav Samuel Ärlebrandt, ungdomspastor från Luleå, en grundläggande introduktion till skapelseberättelsen och jämförde parallellt med evolutionsmodellen på sådana områden som fossil, dinosaurier, människans härkomst, med mera. Samuel gav flera exempel på hur väl exempelvis Bibelns beskrivning av hur organismer finns inom olika slag, som saknar mellanformer samt att det finns en stor mängd s.k. statiska organismer, som inte ändrat sig från det äldsta kända fossilet till dagens levande exemplar. Mjuk vävnad som hittats i uppgrävda dinosaurieben samt tecken på snabbt begravda djur och polystratafossil är tecken på att de geologiska lager i vilka de hittas inte kan vara så gamla som ofta framförs. Det finns en mängd problem med den föreslagna utvecklingen av människoarten, vars beskrivning kantas av flera skandaler. Uppenbarligen finns det bland flera forskare en så stor önskan att hitta fakta som stöder evolutionsteorin, att man blundar för det som borde vara uppenbara falsarier, överdrifter och misstag. Samuel avslutade med att peka på Guds syn på människan i Bibeln som varande kronan på verket i skapelsen, en dyrbar ädelsten i Guds ögon, med uppdrag att råda över allt skapat och leva i gemenskap med Honom.

Lars-Åke Nyberg höll i ett fördjupat föredrag om syndafloden och Noas ark med tyngdpunkt på huruvida berättelsen är autentisk, eller om den bara är en liknelse. Flera jämförelser med flodberättelser från en mängd andra kulturer gjordes, och slutsatsen var att den som är mest trolig att den verkligen kunde ha hänt är bibelns syndaflodsberättelse. Arkens dimensioner är mycket speciella - de är inte som gamla tiders fregatter eller koggar, utan påminner mycket mer om moderna oceangående fraktfartyg. 1994 gjordes en studie av Koreas forskningsinstitut för fartygskonstruktion, där arkens sjövärdighet jämfördes med en mängd andra fartygskonstruktioner. När det gäller proportionerna mellan längd, höjd och bredd, handlar det alltid om en kompromiss gällande de egenskaper man vill att fartyget ska ha. Ett långt fartyg jämnar ut vågrörelserna och gör resan behaglig, men ju längre fartyget är desto bräckligare blir det för att brytas av på mitten. Ett högt fartyg är den starkaste konstruktionen,

men risken för att kantra ökar med höjden, vilket skedde t.ex. med det svenska regalskeppet Vasa. Ett kort och brett skepp - i stil med en livbåt eller gummiflotte - kantrar inte, men resan blir skumpig och obehaglig - varje våg känns. I början av 1600-talet provade en skeppsbyggare i Holland att bygga fartig med arkens proportioner, men i skala 1:3. Resultatet blev fartyg med mer lastutrymme samt mindre luft- och vattenmotstånd än andra fartyg på den tiden. Dock visade det sig att fartygen var svåra att styra i trånga farvatten och att segel inte gav tillräckligt med drivkraft åt fartygen. Slutsatsen är: Om du behöver ett fartyg som har gott om lastutrymme, inte kantrar när det

stormar, inte går av på mitten, rör sig så stadigt att det går att bedriva en hel bondgård på fartyget under ett år och om du inte har någon tidtabell att hålla och ingen särskild destination, utan kan tänka dig att flyta omkring planlöst tills du går på grund någonstans - ja, då har Noas ark perfekta proportioner för dig. Beräkningar visar att arken skulle klarat upp till 30 m höga vågor. Lars-Åke rekommenderade boken Noahs ark - Thinking outside the box av Tim Lovett för vidare studier.

XP-Media var på plats och informerade om nya Folkbibeln, Lars-Åke Nybergs bok Mose och uttåget - saga eller historia, samt även en ny bok om Jesaja, skriven av Seth Erlandsson.

På söndag förmiddag hölls föreningen Genesis årsmöte.

Seth Erlandsson - delaktig i översättningsarbetet med Svenska Folkbibeln - talade om skapelseberättelsen och hur skapelsen vittnar om Skaparen. När det gäller bibeltolkning så har det i vissa bibelöversättningar blivit stor tonvikt vid vad de som inte tror på Bibeln har för synpunkter, vilket är ett märkligt sätt att översätta Bibeln på. Vi fick flera intressanta exempel på hur översättningen i Bibel2000 brister i flera viktiga hänseenden, bland annat med avseende på frälsningen, treenigheten och profetior. När det gäller själva skapelseberättelsen gick Seth igenom flera hebreiska ord och deras betydelser. Verbet bara, som används då Gud skapar i 1 Mos 1 har innebörden mirakulös skapelse, vilket också används i Psaltarens Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta. Orden Ruach Elohim betyder Guds Ande, inte gudsvind, och det hebreiska ordet för sväva, som följer på detta, har innebörden av en örn som svävar på sina starka vingar över marken. Påståendet om två olika skapelseberättelser avhandlades också. Enligt detta påstående börjar en ny skapelseberättelse i 1 Mos 2:4b, som inte går att harmonisera med den föregående, men det saknas helt grund för detta. Stycket som börjar i 1 Mos 2:4b är en toledoth - en fortsättning på den föregående berättelsen, där texten zoomar in på människans skapelse mer i detalj och koncentrerar sig på människans plats i skapelsen.

Anders Gärdeborn höll i en grundlig genomgång av några av de viktigaste punkterna i skapelseberättelsen, vilket bland annat innehöll en introduktion till kunskapsteori - hur tillägnar vi oss kunskap? Dels genom observationer och experiment, dels genom uppenbarad kunskap - att någon delger oss kunskapen. Den västerländska vetenskapen bygger på den judisk-kristna tron med en rationell Gud som skapat ett rationellt universum som är begripligt för oss rationella varelser genom en rationell

metod (vetenskap). I ett strikt materialistiskt perspektiv finns det ingen grund till att lita på våra egna upplevelser eller rationella slutsatser. Flera av de tunga vetenskapsmännen i historien var kristna, t.ex. Newton, Kepler och Galilei. Teisten tror att en intelligens skapat naturen, ateisten tror att naturen skapat intelligensen. Denna hållning är inget resultat av vetenskapen, utan ett antagande som man väljer att grunda sin världsbild på. Den evolutionistiska modellen med en uppåtgående utveckling, som hela tiden blir mer sofistikerad, bryter mot de observationer man kan göra av världen idag, som snarare tvärtom visar på en genomgående nedbrytning. Alla kända processer bryts ned med tiden, om de inte underhålls på ett intelligent sätt. Detta harmonierar mycket bättre med den bild som framträder i

bibeln, där Paulus t.ex. skriver att hela skapelsen är lagd under förgängelsen. Enligt den bibliska skapelseberättelsen har organismer skapats inom sina slag. I naturen finner vi grupper av organismer som hör ihop, t.ex. kattdjur, hunddjur, andfåglar. Inom varje grupp finns en rik variation, men det saknas kopplingar mellan grupperna. Detta släktskap mellan grupperna är en grundläggande tanke i evolutionsmodellen, men saknas i faktiska observationer. De faktiska exempel på evolution som ibland lyfts fram finns alltid inom grupperna, och aldrig mellan dem. I Guds skapelse är människan, som ensam skapats till Guds avbild, helt unik. Människan har fått

ett uppdrag från Gud - att förvalta skapelsen, och det finns en mening med livet - en kärleksfull gemenskap med Gud. Någon motsvarande mening med livet finns inte att hitta i den materialistiska världsbilden. Man kan göra sig en egen mening, med livet, men det blir en mening för människan, och inte en mening med människan, vilket kräver en extern agent (Gud). Skapelseberättelsen i Bibeln ger svar på frågan om ondskans problem, vars grund ligger i syndafallet, där de första människorna blev frestade med orden Ni ska inte behöva dö och Ni ska bli som Gud. Dessa påståenden lever kvar än idag, och är framför allt tydliga i New Age-andligheten. Vårt behov av en frälsare grundar sig också på denna händelse, som får mening endast i ett historiskt, verkligt perspektiv. Människans val skiljde henne från Gud, men

Gud hade redan en frälsningsplan satt i verket, med Jesu födelse, liv och offerdöd på korset som kulmen. "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus god i vårt ställe medan vi ännu var syndare." (Rom 5:8)

Föreläsningarna avslutades på kvällen med en frågepanel där Mats Molén, Peder Tyvand och Anders Gärdeborn medverkade med svar på de frågor som åhörarna ställde om bland annat radiometrisk datering, out-of-place fossils, människor och dinosaurier tillsammans, bergens ursprung samt ursprunget till de tyngre grundämnena.

Under pauserna mellan föreläsningarna fanns det intressanta böcker, tidningar och fossil till försäljning, och värdförsamlingen bjöd generöst på mycket god mat.

Ett stort tack till alla medverkande och deltagare!

Carl Gustafsson, Jämjö

Taggar: Konferens, Årskonferensen, Skapelsekonferens