Skilda världar

Skilda världar. Det är inte bara något man kan se på TV4 Play om man inte har något viktigare att göra. Det är också ett uttryck som är högst tillämpbart på frågan om vårt ursprung. För kan man egentligen föreställa sig någonting så väsensskilt som den naturalistiska världsåskådningens skapelseberättelse och den vi finner i Bibeln?

Naturalismen utgår från ett intet som av okänd anledning blir till ett något, som övergår i en gigantisk kaotisk urexplosion, som i sin tur leder fram till stjärnor och planeter, och där planeter – åtminstone en – bildar ett myller av miljontals livsformer med minst lika många finurliga strukturer, funktioner och beteenden. Ett scenario som förutsätter en ständigt pågående process av förfinande och anpassning helt utan plan, mål eller reell mening, och där människan är ett djur bland andra, om än annorlunda utvecklat till sitt centrala nervsystem.

Bibeln utgår från en levande kärleksfull gemenskap – Gud – som i sin kärlek, makt och visdom skapar en jord och himlar, fulländade i skönhet, som avspeglar Hans oändliga kreativitet, intelligens, förutseende och omsorg. Och som skapar människan till en biologisk varelse som Han betror med sin egen livsande som sätter henne i en unik position i förhållande till den övriga biologiska världen. Men en varelse som i trots mot sin Skapare och Herre väljer att gå sin egen väg med ett förnuft frikopplat från Honom som skapade det. Vi människor som idag bidragit till att sarga jordens klimat och ekosystem och varandra.

Det ena scenariot går från ett kaotiskt tillstånd till biologisk mångfald.

Det andra i rakt motsatt riktning. Från ett tillstånd av fulländning, harmoni och biologisk mångfald till en disharmonisk biosfär som är en spillra av vad den en gång var.

Nog borde väl vetenskapen åtminstone kunna avgöra vilken riktning vår värld rör sig i. Om den rör sig uppåt, framåt eller nedåt, bakåt?

Ja, man kunde ju tycka det. Men eftersom försvararna av evolutionen – den naturalistiska skapelseberättelsen – valt hållningen att evolutionen inte har någon riktning alls, så anser man sig ha fog för att inte bry sig om frågan.

Är det då sant att evolutionen inte har någon riktning?

Kanske det, men bara under förutsättningen att det är irrelevant om en bakterie utvecklats till en människa eller vice versa.

Så det handlar nog minst lika mycket om skilda värderingar som om skilda världar!