Jättepingviner: ny studie

Att det i forntiden funnits jättepingviner - några bortåt 2 meter höga - har varit känt sedan länge. Bland de senast uppmärksammade fynden är ett välbevarat fossil från Peru, av en jättepingvin som beräknas varit 1,5 meter hög. Den hade en näbb som var ca 20 cm lång, och uppges vara den längsta och spetsigaste pingvinnäbb som någonsin uppmätts.[fn]PNAS[/fn] [fn]New Scientist[/fn] (Se Genesis nr 1 2008, och här på hemsidan i "Fossila pingviner från Peru" 2008-03-16.)

Nu har åter fossil efter en nästan komplett jättepingvin hittats i Peru. Även denna beräknas ha varit omkring 1,5 meter och hade en spetsig näbb. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan har den daterats till 36 miljoner år, ungefär samma tidsdatering som det förra fyndet. Men det forskarna ser som intressantast med det nya fyndet, är att man för första gången hittat fossila avtryck från pingvinfjädrar.[fn]Science[/fn] [fn]Science NOW[/fn] [fn]ScienceNews[/fn]

Idag finns cirka 17-18 olika pingvinarter, vilka varierar i storlek från 30 cm hos dvärgpingvinen till runt 120 cm hos kejsarpingvinen. I forntiden fanns ännu större arter. På bilden kejsarpingviner på Antarktis.

Forskarna har studerat fjäderavtrycken i ett svepelektronmikroskop, som visar fjäderstrukturen mycket noggrannt. Man fann då att fjädrarnas färg och cellstruktur skiljde sig hos denna jättepingvin (Inkayacu paracasensis) gentemot dagens pingviner. Man tror att den haft en ljusare fjäderdräkt, grå och rödaktigt brun till färgen, än den karakteristiska svarta hos nutida pingviner. För övrigt var fjädrarnas uppbyggnad mycket lik nutida pingviners, anpassade till till deras speciella levnadsmönster, att dyka och ta sig fram under vattnet.

Cellernas uppbyggnad skiljer sig från den hos nutida pingviner, genom att pigmentbehållarna till det svarta pigmentet, så kallade melanosomer, var betydligt mindre. Man tror att dessa melanosomer stärker och skyddar fjädrarna mot slitage i det kalla vattnet. Evolutionsforskarna ser därför det nya fyndet som som en viktig länk i pingvinens evolution. Och många slutsatser dras utifrån detta enda fossilfynd. Man menar att en gång var även pingvinerna "normala fåglar" och någon gång måste utvecklingen mot pingviner ha börjat.

En ännu äldre datering än jättepingvinerna från Peru har en fossil pingvin från Nya Zeeland fått. Den skulle alltså ligga närmare "normala fåglar" i sin utveckling än den i rödbrun fjäderdräkt. Men trots åldersdateringen beskrivs den som en "modern" pingvin, inte minst genom att den "redan" hade de för en pingvin så karakteriska bakåtvända vingarna, anpassade för den vingdrivna dykning, som gör att pingvinerna kan "flyga" under vattnet[fn]Molecular Biology and Evolution[/fn] [fn]National Geographic News[/fn]

Om alla forntida pingviner var klädda i grå och rödbruna färger är naturligtvis omöjligt att veta, då man endast hittat fjädrar tillsammans med en fossil pingvin. Att det fanns en mångfald bland pingviner, även i forntiden, vet vi av fossilen. Kanske att den mångfalden även innefattade färgerna? Vem vet vilka färger som fanns, inte bara bland pingviner, utan även hos andra fåglar och djur som vi idag vant oss att se med endast vissa bestämda färger.

Att mikroevolution skett hos pingviner fann forskarna ett exempel på häromåret, beträffande den välkända Adéliepingvinen. Vid jämförande DNA-analyser mellan nutida pingviner och fossil från Antarktis, som daterats till 6000 år, fann man betydande skillnader. Svaret fann man genom att studera isbergens rörelser och upptäckte att de största isbergen (ibland upp till flera hundra kilometer långa) ibland kan flyta rakt igenom pingvinernas migrationsrutter och blockera dem. Pingvinerna måste då ibland skaffa sig nya häckningsplatser, då de inte kan komma tillbaka till de gamla där de föddes.[fn]New Scientist 2005 vol 188 nov 12 sid 22. (Se Genesis nr 3 2006.)[/fn]

Exemplet visar att mikroevolution både kan gå snabbt, och att det inte behöver vara särskilt komplexa orsaker som ligger bakom.

Källor: