Julevangeliet eller två?

Speciellt kring jul brukar Lukas 2 läsas, som inleds med: Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Julevangeliet berättar vidare att Josef och Maria, som är höggravid, kommer till Betlehem där det är fullbelagt. Där föder hon Jesus och lägger honom i en krubba. Några herdar får besök av änglar som berättar att Messias, Frälsaren har fötts och de besöker det nyfödda barnet.

Fortsättningen av kapitlet handlar om när Jesus omskärs och får sitt namn, och en månad senare bärs fram i templet där det finns en profet och en profetissa med viktiga budskap. Barnet växer upp och vi får följa familjen på en resa till templet i Jerusalem när Jesus är tolv år gammal.

Men nu kommer det som ibland lyfts upp som ett problem. Matteus berättar också om Jesu födelse, men han skriver om helt andra saker, som att Josef tänkte lämna Maria när hon var gravid tills en ängel löste situationen. Sen står det om vise män, flykt till Egypten, Herodes barnamord och familjens återvändande till hemstaden Nasaret när Herodes hade dött. Varför är det två så olika berättelser? Nutida skeptiker brukar säga ett det är ett bevis på att Bibeln inte är trovärdig. Fast det i själva verket är precis tvärt om. Om kyrkan hade byggt på fabricerade dokument skulle den haft två tusen år på sig att rätta till dessa och andra ”motsägelser”.

I stället kompletterar de två berättelserna varandra. Vilket även Lukas gör klart för läsaren i början av sin skrift: Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning (…) Han har läst Matteus skildring och väljer att komplettera hans beskrivning.

Olika släkttavlor för Jesus

Även släkttavlorna verkar det vara på samma sätt med. Matteus börjar med: berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. Han börjar från Abraham och avslutar med: till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.

Lukas släkttavla för Jesus är annorlunda de sista generationerna (från Serubbabel) och slutar med: Han var, menade man, son till Josef, son till Eli.

Inte heller detta har den tidiga kyrkan ansett vara ett problem och ”rättat till”. Den enkla förklaringen är att släkttavlorna följer Marias, den biologiska respektive Josefs, den juridiska linjen. Eli var förmodligen pappa till Maria, och svärfar till Josef. Ordet ”son” i släkttavlan kan även betyda ”efterkommande”. I Talmud omnämns Maria som Eli dotter. Kyrkotraditionen anger att Marias föräldrar hette Joakim och Anna. Joakim är en variant av Eljakim, eller kortare Eli.

En berättelse ur två evangelier

Det går att harmoniera Matteus och Lukas skildringar av Jesus födelse på fler sätt, men här är mitt förlag på ordningsföljd:

Maria får besök av ängeln Gabriel (Luk 1:26), sex månader efter att hennes släkting Elisabet mirakulöst blivit gravid på sin ålderdom. Hon lämnar Nasaret och skyndar sig till en stad i Juda bergsbygd där Sakarias och Elisabet bor. När Elisabet ska föda tre månader senare återvände Maria till Nasaret. Troligtvis är det här berättelsen i Matteus inleds, för Josef har ju inte träffat Maria under denna tid.

Josef får veta att Maria är gravid (Matt 1:18), och beslutar sig för att skilja sig från henne i hemlighet. Det innebar att han inte tänkte kräva tillbaka hemgiften till Marias far Eli, eller anklaga henne för otrohet. Men Herrens ängel visar sig för honom i en dröm och ger honom en förklaring. Matteus tar inte upp några fler detaljer kring Jesu födelse, utan gör ett långt hopp på minst ett år till kapitel 2 då de vise männen kommer.

Julevangeliet

Därför ska vi nu fortsätta i Lukas igen. Han berättar utförligt om Jesu födelse i kapitel 2 i julevangeliet. Där står att Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Här finns flera historiska uppgifter och ibland hörs röster som ifrågasätter dessa. På slutet står mer om skattskrivningen för den som är intresserad.

Vidare beskriver julevangeliet problem med boende. Troligen tänkte de bo hos släkten. Oftast hade man bara ett stort rum, och ett rum eller en grotta för djuren. Det var där man fick bo och det var där Jesus föddes. Samma natt kom herdarna på besök.

Efter åtta dagar omskärs Jesus i Betlehem, och en månad senare bärs han fram i templet. Josef och Maria är fattiga och offrar turturduvor, ej lamm (se 3 Mos 12). De har alltså inte hunnit få guld av de vise männen. Därefter beger sig familjen till Nasaret (v39). Här gör Lukas ett stort hopp till Jesus som 12-åring.

Ett österländskt statsbesök

Vi fortsätter i Matteus kapitel 2. När Jesus var född i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas.

Daniel hade 550 år tidigare varit överste bland spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna hos kung Nebukadnessar, Dan. 5:11. De vise männen var även bekanta med Bileams profetia i 4 Mos. 24:17: En stjärna träder fram i Jakob, och en spira höjer sig ur Israel. De vise männen skulle kunna vara judar som hade läst skrifterna och kände till Daniel och Bileam. De skulle också kunna vara ättlingar till de spåmän Daniel rådde över. Eller så kom de från Saba, där det fanns gott om guld, rökelse och myrra.

Texten säger inte att stjärnan ledde dem till Jerusalem, utan de hade sett den gå upp och sedan for de till den stad där konungen rimligen borde vara född. Om de kom från Babylonien, hade de rest minst två månader (dubbelt så länge om de kom från Persiska viken, Saba). De kom utan vidare in vid hovet, vilket antyder att de var högt ansedda och hade ett helt följe med sig.

Deras ärende blev också känt för ”hela Jerusalem” (v3), så det var en uppmärksammad händelse.

Det står inget om deras antal, men gåvornas (guld, rökelse, myrra) antal har gett upphov till antalet 3. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män.

Den galne Herodes

Kungen förhör sig noga om när stjärnan hade visat sig, för att kunna döda barnet. Eftersom han dödar alla barn under två år, är det rimligt att Jesus var i ettårsåldern, och sedan lite marginal. Utifrån hur litet Betlehem var vid denna tid beräknas 5-15 barn ha mördats. Kanske är Herodes galenskap en orsak till att de vise männen varnas i en dröm för att vända tillbaka till Herodes (v12).

På väg till Betlehem (v9) går stjärnan före dem och stannar över huset där de är. Detta är ett övernaturligt fenomen. Josef är inte inne, tycks det, och de bor nu i ett hus, inte i ett stall. De får gåvor som gör att de nu har ekonomi för flykten till Egypten och att sedan skaffa ett nytt hem när de kommer tillbaka.

Varför är de i Betlehem nu igen? Nyss läste vi ju att de hade åkt till Nasaret. Josef var en from jude. Därför åkte han till Jerusalem under de tre vallfartshögtiderna. Vi ser i berättelsen om Jesus som tolvåring i templet i Luk 2:41 att hela familjen följde med till påsken. Vi kan anta att de är här för någon av högtiderna.

Josef får ett nytt änglabesök i en dröm. Han steg genast upp, mitt i natten, tog med sig familjen och reste iväg (v14).

När Herodes hade dött, kanske ett eller ett par år senare, får Josef en tredje ängladröm och flyttar till Nasaret, där Jesus växer upp och kallas nasaré.

Verklighetsförankrat

Matteus och Lukas beskriver den händelse som skulle förändra hela världshistorien för alltid och förankrar den i tid och rum. Det finns massor av detaljer som vi har hoppat över här, bland dem de sju makthavarna i Lukas 3, som gör det möjligt att kontrollera fakta. Det skiljer Bibelns berättelser från vidskepelse, andra religioner och evolutionära sagoberättelser som saknar förankring i verkligheten.

Varför föddes Jesus?

Själva syftet med att Jesus – Guds egen Son – blev människa beskrivs bra i Filipperbrevets andra kapitel. Här hämtat från Kärnbibeln:

Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet],
men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,

utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]
när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,
då han blev till i människors likhet.
Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,
ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.

Därför har också (av den orsaken har) Gud upphöjt honom [till den högsta positionen]
och gett honom namnet över varje namn,
för att, i Jesu namn, varje knä ska böjas,
i himlarna, på jorden och under jorden,
för att varje tunga ska bekänna (öppet erkänna, säga samma sak som Gud)
att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Herren,
till ära för Gud Fadern.

Kvirinius och skattskrivningen

I Kejsar Augustus självbiografi ”Res Gestae Divi Augusti” berättar han om de tre folkräkningar av hela Romarriket som han genomför, för beskattningsändamål, år 28 f.Kr, 8 f.Kr och 14 e.Kr (samma år han dog). Han nämner om den första folkräkningen att 4 233 000 romerska medborgare inräknades.

Det hölls dessutom provinsiella skattskrivningar med regelbundna intervall. I Syrien/Judéen skedde de vart 14:e år enligt deras sätt att räkna, då innevarande år var det första året. Vi skulle säga var 13:e år. Det tog ungefär ett år att genomföra en sådan census, skatträkning, eftersom alla, med hustrur och barn, personligen skulle inställa sig på sin hemort.

Historikern Josefus nämner två provinsiella skattskrivningar: år 62, då det blev dramatik efteråt, och judarna försökte få ståthållaren Florus avsatt, och skattskrivningen år 6, då han berättar om en viss galilé vid namn Judas som försöker förleda judarna till avfall från romarna och hindra dem att betala skatt. Övriga skattskrivningar nämner han inte alls, utan tar istället upp andra, mer intressanta saker. År 8 f.Kr, var speciellt, eftersom provinsskattskrivning och ”världsomfattande” skattskrivning sammanföll. Herodes den store var nu mer eller mindre galen, och Josefus beskriver händelserna i hans familj. Han var inte längre kapabel att utföra en skatträkning, och kejsaren hade inte förtroende för honom längre.

Romersk ståthållare i provinsen Syrien var Gaius Sentius Saturnius från 10 f.Kr, och skulle ansvara för Augustus folkräkning. Men han dog under tiden den pågick, och efterträddes år 6 f.Kr av Varus, och senare Kvirinius 6 e.Kr, som fanns i området och presiderade militärt över Syrien. Bibeln kallar honom inte landshövding, utan hegemon. Han utsågs 15 f.Kr. av Augustus till prokonsul över Kreta och Cyrene, och efter framgångsrika krig blev han konsul och befälhavare i norra Syrien och Cilicien fram till år 7 f.Kr. Han förde befäl över tre legioner: Lego III Gallica, Legio VI Ferrata, Legio X Fretensis, alla i Syrien.

När Saturnius hade dött fick Kvirinius förrätta skattskrivningen, hans första. Han förrättade en till, år 6 e.Kr, den som omnämns av Josefus, och även omnämns av Lukas i Apg 5:37. Jämför med Josefus uppgifter: ”Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades.”

Detta är alltså Kvirinius andra skattskrivning. Den första berättar Lukas om i vårt julevangelium. Tyvärr är den slarvigt översatt i våra biblar. Texten kan lika gärna, och borde också, översättas: Detta var den första skattskrivningen, som hölls när Quirinius styrde i Syrien. Eftersom det inte är den första skattskrivningen, utan hans första. Den andra nämns av honom i Apostlagärningarna.

Det får alltså anses troligt att den skattskrivning som omnämns i Lukas 2 är den som beordras år 8 f.Kr, och tar ett år. Men det finns en historiker från 500 e.Kr. Johannes Malalas, som säger att skattskrivningen sker i juli år 5 f.Kr. Detta får anses mindre tillförlitligt pga. avståndet i tid till händelsen.

Men vi kan i alla fall vara säkra på att Jesus föddes innan Herodes dog i mars år 4 f.Kr. Kanske var det 7 f.Kr.