Kunde en ”apa” bli en människa?

Observera citattecknen i rubriken. Man säger ibland att vi härstammar från apor, men evolutionsbiologer brukar vara snabba med att påpeka att det är fel att uttrycka sig så. Enligt evolutionsteorin är nämligen apor1 nutida varelser, och människan kommer inte från sådana. I stället härstammar både apor och människor från en gemensam primitiv anfader. Enligt den rådande synen bland paleoantropologer [2] levde denna varelse för 6-7 miljoner år sedan i centrala [3] eller östra Afrika [4].

Primitivare än en apa

Det hade varit lättare för paleoantropologerna om vi verkligen hade härstammat från aporna, för skillnaderna i anatomi [5] och begåvning är betydande nog mellan dem och oss. Nu anses vi i stället härstamma från en varelse som föregick schimpanserna med 6-7 miljoner år. Man bör alltså rimligen förvänta sig att vår anfader var betydligt mer primitiv än en nutida schimpans. [6] Med tanke på att problemlösningsförmågan hos en nutida schimpans ligger i nivå med talgoxar, kråkor och åttaarmade bläckfiskar så kan man bara spekulera om vilken IQ vår gemensamma anfader hade. Hur som helst bör ingen evolutionist kunna invända mot påståendet att evolutionen förutsätter att vi och schimpanserna härstammar från en primitiv apa.

Skillnader i anatomi…

En lista över de anatomiska skillnaderna mellan apor och människor blir mycket omfattande. Bara de av dem som möjliggör för en människa att stå, gå och springa skulle till exempel [7] innefatta radikala omarbetningar av höftben, knäleder och fotskelett samt tillhörande muskelgrupper, nervbanor och nervcentra i hjärnan.

Människans språkliga förmåga, som saknar motsvarighet i den levande världen, kräver på motsvarande sätt uppkomsten av och koordinationen av stora mängder nya muskelgrupper i tunga, läppar och svalg och den finmotoriska kontrollen av dem, ett språkcentrum i hjärnan med ett förprogrammerat sinne kapabelt till att hantera symboler i form av ord och den intuitiva förmågan att lära sig grammatiken hos vilket jordiskt språk som helst redan vid några års ålder.

... och genetik

Anatomiska skillnader är förstås bara toppen på isberget, eftersom anatomin är ett konkret uttryck för en organisms genetiska programmering. De senaste uppskattningarna av DNA-skillnaderna mellan schimpanser och människor uppgår till 35 miljoner baspars-skillnader i DNA och ytterligare 5 miljoner så kallade indels (infogade eller saknade basparssekvenser). Dessutom finns hos människan 689 gener (funktionella avsnitt av DNA) som helt saknas hos schimpanser.

Mycket eller lite?

Det kan vara svårt för en lekman – och stundtals även en expert – att bedöma hur stora skillnader detta egentligen handlar om. Om man krasst räknar på andelen av schimpansens DNA som dessa skillnader utgör så blir det en dryg procents skillnad, och det låter ju inte så mycket.

Men om man i stället försöker uppskatta hur många DNA-skillnader som det är rimligt att förvänta sig mellan de båda organismgrupperna baserat på realistiska mutationshastigheter och populationsstorlekar, så blir situationen en annan.

Eftersom vi inte har någon tidsmaskin tillgänglig måste vi använda oss av datoriserade populationsgenetiska beräkningsmodeller för att kunna göra en bedömning. Sådana modeller visar att den genomsnittliga väntetiden för att två (2) fördelaktiga mutationer ska uppträda intill varandra i utvecklingslinjen mellan schimpanser och människor är över 100 miljoner år. [8]

Detta ska jämföras med det ”tillgängliga” tidsspannet på 6-7 miljoner år. Och med att en genomsnittlig proteinkodande gen hos människan består av 1300 baspar (inte 2!). [9] Det här problemet för det evolutionära scenariot på människans uppkomst brukar också kallas ”väntetidsproblemet”. Vi har behandlat det i tidigare nummer av magasinet Genesis. Ola Hössjer, professor i matematisk statistik har adresserat det här problemet i två vetenskapliga rapporter. [10]

Inte en procent utan många

Redan för över fem år sedan rapporterade vi i vårt magasin [11] om hur bibeltroende forskare kunnat uppskatta skillnaderna mellan schimpansernas och människans arvsmassa till långt mer än den där ynka procenten som vi just talade om. I stället hade de kommit fram till 16 procents skillnad, det vill säga 84 procents likhet i stället för de där 99 som vi hört så många gånger.

För knappt två månader sedan (jag skriver det här i slutet av maj 2025), närmare bestämt 9/4 2025, publicerade tidskriften Nature en vetenskaplig rapport [12] som till slut har kunnat slå fast den verkliga procentuella skillnaden en gång för alla. Det är nämligen först nu som schimpansens hela arvsmassa blivit sekvenserad och därför först nu som det går att jämföra den med människans. Resultatet? 16,11 procents skillnad! Över 13 procent av människans DNA saknar helt och hållet motsvarighet hos schimpanserna.

Har du sett rubrikerna på löpsedlarna: ”Människan mindre än 84 procent lika schimpanserna!”? Troligen inte. Man måste lusläsa artikelns bilaga ”Kompletterande data” för att kunna utläsa resultatet. Det kommer sannolikt att dröja länge innan enprocents-ikonen är borta från allmänhetens medvetande. Men nu vet du det, för du prenumererar på Genesis!

Fyra pilar åt samma håll

Både de anatomiska skillnaderna mellan oss och schimpanserna liksom den underliggande genetiken indikerar alltså en anmärkningsvärd lucka mellan de båda livsformerna. Intressant nog uppvisar den fossila evidensen precis samma lucka mellan utdöda apor (t ex australopitheciner [13]) och människor (arkaiska Homo som t ex H. erectus). De förra med en kraniekapacitet [14] på ca 300-500 cm3 och de senare 1200-1500 cm3. Sammantaget med den kognitiva, intellektuella, språkliga och kulturella skillnaden mellan apor och människor erbjuder dessa faktorer inget som helst stöd för en evolution från primitiva aplikande varelser till människor.

Att följa evidensen dit den leder

Avsaknad av evidens är förstås också evidens. Närmare bestämt evidens för det enda realistiska alternativet – en medveten och intelligent design av människan med de förmågor som krävdes för hennes höga uppdrag att bruka och förvalta den övriga skapelsen, schimpanserna inberäknade. Var det inte i Bibelns första kapitel vi läste någonting liknande?

Källor

1. För enkelhets skull använder jag uttrycket apor även om de stora aporna. På svenska förs gruppen bestående av schimpans, gorilla och orangutang till den separata gruppen stora apor. Personligen undviker jag helst synonymen människoapa, eftersom det är onödigt evolutionistiskt laddat. På engelska är det enklare, för där skiljer man mellan monkeys (apor) och apes (stora apor).
2. Paleoantropologi är läran om människans förmodade evolutionära släktskap.
3. Det centralafrikanska fyndet är från Tchad och kallas (därför) Sahelanthropus tchadensis.
4. Två föreslagna östafrikanska kandidater är Or­ rorin tugenensis från Kenya och Ardipithecus kadabba från Etiopien.
5. Anatomi är läran om hur levande organismer är uppbyggda.
6. Det där är förstås ingenting man hade kunnat veta säkert (om evolutionen varit sann). Evolutionen har ju den märkliga egenskapen att stundtals bevara vissa levande varelser under hundratals miljoner år (stasis, levande fossil) samtidigt som andra varelser genomgår genomgripande förändringar på mycket kort tid.
7. I boken Science and Human Origins anger författarna Ann Gauger, Douglas Axe och Casey Luskin sexton anatomiska skillnader som krävs för uppkomsten av gång och springande.
8. Se till exempel https://tbiomed.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12976-015-0016-z
9. Detta är mycket lågt räknat eftersom denna siffra gäller ett” färdigredigerat” proteinrecept (en exon). Om vi i stället – vilket egentligen vore mer realistiskt – i stället utgår från den råkopia av den proteinkodande genen som återfinns i DNA (och som innehåller både exoner och introner) så uppgår antalet baspar i stället ca 27 000 (inte 2!).
10. Hössjer, Ola, Günter Bechly, and Ann Gauger. 2021. On the waiting time until coordinated mutations get fixed in regulatory sequences. Journal of Theoretical Biology 524: 110657. https://doi.org/10.1016/j.jtbi.2021.110657
    ... och ...
    Thorvaldsen, Steinar, and Ola Hössjer. 2020. Using statistical methods to model the fine-tuning of molecular machines and systems. Journal of Theoretical Biology 501: 110352. https://doi.org/10.1016/j.jtbi.2020.110352
11. Närmare bestämt på sidan 52 i nr 1-2020 som finns att läsa som pdf på vår webbsida
12. https://www.nature.com/articles/s41586-025-08816-3
13. Namnet australopitheciner betyder ordagrant syd-apor.
14. Kraniestorleken nämnd för att den är lätt urskiljbar. Variationen i människans kraniestorlek korrelerar inte med hennes mentala förmågor, och en stor gorillahanne kan ha större kranium än en mänsklig pygmé.