När syrsorna tystnar

Syrsan är känd för sin speciella kvittrande sång– ett genomträngande läte i natten. I polynesisk folktro och tradition har syrsan fått en särskild plats. Men på Kauai, i ögruppen Hawaii, har nu syrsorna tystnat.

Varför har syrsorna tystnat? Jo, under 1990-talet kom en dödlig parasitfluga in från Nordamerika. Flugan använde sig av ”akustisk orientering” och kunde med hjälp av sin känsliga hörsel spåra upp de sjungande syrsahannarna – för att sedan lägga sina ägg i dem.¹ Larven åt sedan upp syrsan inifrån och efter en vecka var syrsan död. Flugans närvaro på Kauai fick dramatiska konsekvenser – syrsapopulationens storlek började snabbt att sjunka. År 2001 var det ”praktiskt taget tyst” på ön – en forskargrupp hörde bara ljud ifrån en enda syrsa.²

År 2003 var det fortfarande tyst på Kauai. Men forskarna blev förvånade när de upptäckte att syrsorna inte alls hade utplånats.³ Man hittade faktiskt mängder av syrsor.⁴ Men de sjöng inte.⁵ Vid en närmare undersökning upptäckte man att ”nästan alla” syrsahannarna hade vingar som mer liknade honvingar än normala hanvingar. Dessa saknade den normala gnisselframkallande apparaten med fil och skrapa som behövdes för att framkalla ljud – och kunde därför inte sjunga.

Normalt har hannarna en framträdande tandad ribba på ena främre vingen, över vilken de gnider en kam som finns på andra framvingen. Det är denna ribba som nu blivit mindre hos de flesta hannarna och dessutom sitter på ett annat ställe. Honorna har inte alls denna tandade ribba. Det kommer inte som någon överraskning att upptäckten – både i massmedia och från forskarna själva – utbasunerats som “evolution”.^2,3,6 ”Här ser vi hur evolutionen går till”, säger ledande forskare Marlene Zuk.⁵

Men utifrån de observerade fakta (i motsats till tolkade) som de själva berättat om, framkommer det tydligt att det inte alls rör sig om “evolution” i betydelsen ”kemikalier som får liv som utvecklas till syrsor.”

En sådan skulle ha krävt ökad komplexitet och tillförsel av genetisk information. Här handlar det istället om förlust av information (förmågan att ”sjunga”) eftersom genomet har degraderats. Dessa tysta hannar är mutanter, där anlaget ”plattvinge” förorsakas av ”en mutation i syrsans X-kromosom.”² Forskarna har klargjort att den mutation som tystat syrsan ”inte är en del av själva sångens genetiska bakgrund utan istället en morfologisk mutation som eliminerat hannens förmåga att frambringa den sexuella signalen.”⁷

Trots att man lägger ut dimridåer av evolutionstänkande över de faktiska omständigheterna, är historien ganska enkel – och allt annat än evolutionär. Den informationsförlust som mutationen “plattvinge” medför, skulle normalt vara till nackdel, eftersom hannarna i det läget inte kan påkalla honornas uppmärksamhet akustiskt. Men nu blir mutationen istället fördelaktig när den akustiskt navigerande flugan finns i miljön.⁸

Det här är inte något bevis för att en evolutionär process skulle kunna skapa sjungande syrsor från ett slumpmässigt kaos – oavsett hur mycket tid man påstår att det finns. Förändringen har gått i fel riktning för att kunna tyda på att det skulle kunna vara möjligt att mikrober skulle kunna utvecklas till människor. Istället passar det hela bra ihop med den bibliska beskrivningen som visar att den skapade världen nu ”ligger under förgängelsens slaveri” (Rom. 8:19-22).

Det finns också annat som stämmer bra överens med skapelsesynen: Den hawaiianska syrspopulationen har en ”extremt låg genetisk variation” i jämförelse med syrsorna i Australien. Variationen hos syrsorna på öarna i Stilla Havet ligger i ett mellanläge.⁹ Det här antyder att syrsorna skulle ha kunnat ägna sig åt ”ö-luffning” med åtföljande koloniseringar på sin väg mot Hawaii (och kanske parat sig med polynesiska artsläktningar.¹⁰

Variationsrikedomen i genpoolen skulle då succesivt ha avtagit från en ursprungligen hög nivå. Ingen evolution där. När en delmängd av en genpool en gång väl har blivit isolerad från sin ursprungliga population, kan den inte av sig själv återställa sig till startnivån. Evolutionen kan inte skapa information.

Det ska framhållas att det inte finns något tvivel om att det naturliga urvalet fungerat på ett kraftfullt sätt. Men naturligt urval är inte evolution. Den kan bara avlägsna individer (i det här fallet ”sångarna”) och därmed också deras genetiska information (koden för vingar som kan användas för sång).¹¹ Det sker en selektion utan att någon ny genetisk information tillförs.

Det är inte den utbasunerade ”snabba evolutionen” som observeras här.¹² Istället är det en snabb bortsortering av sångsyrsor, utförd av det dödliga selektionstryck som det innebär att vara färsk mat åt fluglarver. Det naturliga urvalet behöver inte lång tid på sig för att uppnå ett sådant här dramatiskt resultat – ett bokstavligen talat nedtystande av en hel population.^13,14

Om bara fler visste att exempel på naturligt urval inte alls är några bevis på evolution, utan i stället på existensen av en Skapare – Bibelns Gud – då hade vi något att sjunga om.

bishopmuseum.org [CC BY 4.0], via Wikimedia" src="/site/assets/files/3018/teleogryllus_oceanicus_female.491x0-is.jpg" width="491" />

Noter

1. Den lilla parasitflugan heter Ormia ochracea och har en enastående förmåga att lokalisera ljudkällor trots att öronen bara befinner sig 0,5 mm från varandra. Detta ger en interaural tidsskillnad på 1,5 mikrosekunder och har inspirerat ingenjörer att försöka förbättra hörapparater genom att ge dem en liknande förmåga att känna av riktningar. Sarfati, J., Ear now An incredible design in a tiny fly is inspiring engineers, Creation 23(4):55, 2001; När det gäller frågan om huruvida en sådan design kan passa ihop med den bibliska berättelsen om syndafallet, och att ingen död förekom innan, kan framhållas att insekter förmodligen inte är sådant liv som benämns nephesh. Då kan deras ’död’ vara annorlunda än den som drabbar människor och ryggradsdjur. Alternativt kan Gud, eftersom han förutsåg syndafallet, ha designat det maskineri som skulle behövas i en fallen värld och kopplat på detta. Se http://creation.com/images/pdfs/cabook/chapter6.pdf
2. Understanding evolution: Quick evolution leads to quiet crickets, evolution. berkeley.edu, December 2006, med tillagda uppdateringar juni 2008 och juni 2011.
3. Le Page, M., Evolution in the fast lane, New Scientist 210(2806):32– 36, 2 April 2011.
4. Zuk, M., Rotenberry, J. and Tinghitella, R., Silent night: adaptive disappearance of a sexual signal in a parasitized population of field crickets, BiologyLetters 2:521–524, 2006.
5. Crickets on Hawaiian island develop silent wings in response to parasitic attack, University of California–Riverside Newsroom, newsroom.ucr. edu, 22 September 2006.
6. Norris, S., Hawaii crickets evolved ‘silent’ wings to evade parasites, study finds, National Geographic News, news.nationalgeographic. com, 3 October 2006.
7. Tinghitella, R., Rapid evolutionary change in a sexual signal: genetic control of the mutation ‘flatwing’ that renders male field crickets (Teleogryllus oceanicus) mute, Heredity 100:261–267, 2008.
8. Man vet inte säkert hur syrsahonorna lyckas med att hitta de tysta hannarna (för att para sig och på så sätt få avkomma). Forskarna har dock funnit visst stöd för tanken att de muterade stumma hannarna skulle samlas i hopar runt någon av de återstående sångarna och på så sätt komma i kontakt med de honor som lockas dit av normal syrshannesång. Not 4.
9. Tinghitella, R., Zuk, M., Beveridge, M. and Simmons, L., Island hopping introduces Polynesian field crickets to novel environments, genetic bottlenecks and rapid evolution, Journal of Evolutionary Biology 24:1199–1211, 2001
10. Det finns polynesiska samhällen som har berättelser om syrsor. Man såg dem som en sorts [andligt] beskydd. Clerk, C., “That isn’t really a pig”: Spirit traditions in the Southern Cook Islands, Oral Tradition 5(2/3):316–333, 1990. http://journal. oraltradition.org/files/articles/5iiiii/ 9_clerk.pdf
11. Ett annat exempel där muterade vingar kan vara till fördel i extrem miljö finns här: Wieland, C., Beetle bloopers, Creation 19(3):30, 1997.
12. Enligt t.ex noterna 3,7,9. Och i not 2 betecknas de 20 generationer som gått efter ankomsten av parasitflugan och uppkomsten av tysta ”plattvingade” muterade sysrsor som ”ett ögonblick i evolutionära termer”.
13. Brisk biters fast changes in mosquitoes astonish evolutionists, delight creationists, Wieland, C., Creation 21(2):41, 1999.
14. Wieland, C., Rapid tomcod evolution by pollution? Yeah, right and wrong, Creation 33(4):22–33, 2011.