Syndafloden dokumenterad i naturen

Här följer del 4 av 5 ur Anders Gärdeborns artikelserie om skapelse och evolution, publicerad i tidningen Världen idag 2014. (Första delen finner du här.)

Syndaflod dokumenterad i naturen

Världen är inte vad den borde vara. Livets Gud skapade den en gång fri från sjukdomar, lidande och död, men idag ser vi alla dessa eländen omkring oss. Vad har hänt?

Jesus säger att Han var älskad av Fadern redan innan världens grund var lagd (Joh 17:24). Detta säger oss något väsentligt, nämligen att kärleken inte är skapad av Gud. Den har alltid funnits mellan personerna i vår treenige Gud. Den är intimt förbunden med Skaparen själv. Gud skapar världen för att få utlopp för denna sin kärlek och han uppmanar oss i det främsta budet (Matt 22:37) att gensvara på hans kärlek. Som all kärlek vill den bli besvarad, men den tvingar sig inte på någon. Påtvingad kärlek blir meningslös kärlek. Kärleken måste vara fritt vald och därför måste Gud ge oss en fri vilja. Alternativet för Gud hade varit att skapa robotar, som visserligen kan vara kul leksaker men oförmögna att älska. Att vi har en fri vilja är därför helt nödvändigt för att vi ska kunna uppfylla det djupaste syftet med att vi finns till. Kärleken är alltså inte en konstruerad skyldighet eller en rituell åtgärd utan hela förklaringen till varför vi är här. Utan den hade vi inte varit människor. Vi hade kanske varit kul leksaker för Gud, men han har mycket högre planer för oss än så.

Gud satte spelreglerna för hur människan fick använda sin fria vilja. Hon fick en enorm frihet att äta av alla träd i lustgården med ett enda undantag kunskapens träd (1 Mos 2:16-17). Gud undanhöll heller inte konsekvenserna för Adam. Om han åt skulle han dö. Vi känner alla de ohyggliga följderna. Människan åt och, följaktligen, dog. Häri ligger förklaringen till sjukdomar, lidande och död. Och vi kan inte skylla på Gud. Hans syfte med oss är kärlek och för detta syfte måste han ge oss en fri vilja. Han sätter spelreglerna för hur den fria viljan får användas. Han till och med varnar för konsekvenserna av ett felaktigt bruk. Gud har varit oklanderligt tydlig. När människan ändå väljer att inte lyda Gud, det Bibeln kallar för synd, finns bara ett möjligt resultat död.

Lite längre fram i Bibeln kan vi läsa om hur den olydnad mot Gud som Adam och Eva introducerade i skapelsen, tilltog på jorden. Det gick så långt att Gud beslutade att sätta punkt för ondskan genom att sända syndafloden. Denna världsvida översvämningskatastrof borde ha efterlämnat djupa geologiska spår på jorden, lämpliga att studera vetenskapligt. Så har också skett. Överallt på jorden hittar vi lager på lager av sedimentärt berg, det vill säga sådant berg som bildats genom att sand och lera avsatts och tryckts ihop till sten. De olika lagren är resultat av olika faser, eller tsunamivågor, under syndafloden. I de flesta lager hittar man de största stenarna längst ner och sedan alltmer finkornigt material ju högre upp man kommer. Detta beror på att då flodens vågor avstannade så sjönk de största stenarna till botten först. Evolutionistiska forskare försöker läsa in miljoner år mellan varje lager, vilket ofta omöjliggörs av att här saknas tecken på erosion. Vattendrag borde ha hunnit gräva ner sig och berget borde ha hunnit vittra. Men sådana tecken på långa tider lyser med sin frånvaro.

I de sedimentära lagren finns ofta rikligt med fossil. De uppträder inte sällan i kämpande och flyende ställningar vilket vittnar om att de totalt överraskats av syndaflodens vattenmassor. Bilden visar en fisködla begravd under födandet av en unge. Fossilen förekommer ofta i en viss ordning i berget med enklare former längre ner, vilket evolutionister tolkar som att arterna hunnit utvecklats under de miljontals år de tror det tagit för berget att bildas. En syndaflod förklarar dock den fossila sekvensen på ett mycket bättre sätt: Flodens vågor sorterar djuren beroende på var de lever, hur snabbt de flyr och hur lätt de sjunker.

Livets Gud förgör dock inte allt liv utan räddar Noa och hans familj undan den förödande översvämningen. Noa får uppgiften att bygga en jättebåt, en ark, och på den ta med sig djur för att de ska överleva tillsammans med människorna. Gud skapade djuren efter deras slag, och det är från dessa skapade slag som Noa nu ska välja ut ett par av orena djur och sju par av rena. Slagen var mycket färre än dagens miljontals arter, och det var därför inga problem att rymma dem på arken. Bilden visar en modell av arken. Notera att ett par dinosaurier är på väg in. Dessa skapades av Gud under skapelseveckan och måste ha varit med Noa på arken. Floden förorsakade dock så stora klimat- och miljöförändringar att många djur gick under strax därefter, däribland dinosaurerna.

Trots envisa rykten om motsatsen, är det tveksamt om någon verkligen återfunnit arken strandad på Ararats berg. Oavsett vilket finns Noas flod rikligt dokumenterad i naturen. Ånyo, man behöver inte lägga vetenskapen på hyllan för att vara bibeltroende.

Del 5 (sista delen): Skapelsen, evolutionen och hoppet