Fladdermöss och delfiner

Vad tror ni att fladdermöss och delfiner har gemensamt, förutom att de båda är däggdjur?

De har ett system för ekolokalisering, alltså som radar eller ekolod.

De skickar iväg ljudstötar i form av pulser, fladdermössens har så hög frekvens att vi inte kan höra dem.

Ljudet studsar på insekter i luften (eller som i delfinens fall fiskar i vattnet) och ekot uppfattas av djuret och beroende på hur ekot skiljer sig från originalljudet så kan djuren skilja mellan ätbara saker och sådana som inte är det.

Hur förklarar evolutionsteorin det här? Normalt sett så tolkar man likheter som bevis för släktskap (t ex heter det ju att schimpanser och vi är så lika för att vi har en gemensam förfader en gång i tiden). Men i det här fallet inser evolutionsbiologerna att det inte är rimligt att en gemensam förfader till fladdermöss och delfiner – hur en sån nu skulle ha sett ut – skulle ha haft det här systemet.

I stället säger de att det här beror på så kallad konvergent evolution – att miljön kring de båda djurarterna format samma system helt oberoende av varandra, genom slumpmässiga förändringar i DNA och naturligt urval.

Med andra ord - likheter är ett bevis för evolutionärt släktskap, utom när det inte gör det! Men i båda fallen heter förklaringen ”evolution” för någon annan förklaring kan de inte föreställa sig. Men det kan förstås vi!

Faktum är att fladdermöss och delfiner har 200 gemensamma gener som är praktiskt taget identiska, som kodar för deras ekolokalisationssystem. Hundratusentals DNA-bokstäver i exakt samma ordning i fladdermössens och delfinernas DNA. Hur kan slumpen ordna till det?

Tänk om en lärare skulle få in in två projektarbeten på hundra sidor från två olika elever och de skulle vara exakt likadana, bortsett från ett och annat stavfel här och var. Skulle hon då ha tänkt – Ja, men sånt kan hända ibland, de har väl läst samma böcker och sett samma program på TV och ätit Kellogs CornFlakes båda två? Nej. Hon hade inte misstänkt att någon av dem hade fuskat, hon hade VETAT det. Slumpen kan inte åstadkomma sådant, vare sig i skolans värld eller i naturen. Slumpen kan avfärdas med 100 procents säkerhet. Allting tyder på en avsikt.

Idag finns det kristna genetiker och datorprogrammerare som har formulerat en teori som förklarar det här med så kallad ”konvergent evolution” – som man hittar precis överallt i den levande världen – på ett helt suveränt sätt. I stället för att hänvisa till slumpen som evolutionister gör, tänker de så här: En smart mänsklig programmerare återanvänder programkod. Alltid. Man använder sig av så kallade moduler som man lånar av varandra för att inte alltid behöva uppfinna hjulet varenda gång. På samma sätt tycks den levande världens genetik vara uppbyggd av moduler – det verkar som om Skaparen en gång byggde sina varelser genom att använda sig av genetiska moduler. Det är ett intelligent sätt att skapa på, precis som man skulle förvänta sig av Honom som programmerade programmerarna. Det förklarar delfinernas och fladdermössens likadana system för ekolokalisering. Det förklarar näbbdjurets alla speciella lånade drag och så vidare.

Det är så häftigt att leva i den här tiden när vi till och med kan ana hur Gud gjorde när Han skapade. Det kunde vi inte innan vi hade duktiga datorprogrammerare. Nu vet vi att Gud är livets Mästerprogrammerare! Han talade och det blev. Jesus – det levande Ordet!