Debatt i Dagen

I en insändare i tidningen Dagen 9 januari skriver Peter Asteberg att Göran Reierstam ställer evangeliet mot den moderna vetenskapen när han kontrasterar ”Bibelns sanningsanspråk och argumenten om världen som designad av Honom” mot en evolutionär process. (Dagen 11 december) och därmed riskerar att stöta bort de som har sett ”evolutionens verklighet”. Guds design och evolutionen behöver inte ställas mot varandra, menar han och argumenterar därefter för hur vi som kristna bör uppfatta evolutionen på olika nivåer, eller i olika betydelser. Han tar också upp ett geologiskt argument från sina hemtrakter: fossilinnehållet i den öländska kalkstenen.

Asteberg skriver så som många teistiska evolutionister (de som anser att Gud använde evolution som skapelsemetod) tänker, och därför förtjänar hans text ett lite mer ingående svar än vad en replik tillåter. Här kommer därför både teologisk och vetenskaplig kritik mot teistisk evolution i allmänhet och insändaren.

Teologisk kritik

Det inledande påståendet att evangeliet ställs mot den moderna vetenskapen utgår ifrån att den senare är synonym med evolution. Så är inte fallet, vilket kommer visas strax. Den ”evolutionens verklighet” som refereras till står dessutom i motsats till evangeliets sanning och utgör ett angrepp på Bibelns sanningsanspråk som nämndes i början. Antingen skapade Gud en perfekt värld där allt var mycket gott, som drabbades av lidande och död i samband med ett historiskt syndafall orsakat av Adam, en verklig person, vars konsekvenser krävde att en historisk verklig person, Jesus, dog och uppstod för att omintetgöra. Eller så var död, utslagning och lidande Guds skapelsemetod. Ingen verklig Adams synd påverkade något annat än allegoriskt. Jesus behövde egentligen inte vara syndfri och dö fysiskt som den andre Adam för vår frälsning. Och en allegorisk Gud som inte verkar i tid och rum har aldrig utplånat en ondskefull värld i en global översvämning, utan förlitar sig enbart på långsamma naturliga processer.

Evangeliet förutsätter att människan är förlorad och behöver räddning. Bakgrunden är att den perfekta skapelsen förstördes av syndafallet, och att alla människor därefter har såväl gott som ont i sig. Gud är rättfärdig och dömer all synd. Jesus bar straffet vi förtjänade, men straff har redan drabbat världen tidigare. Bara Noa och hans familj räddades den gång då hela världen dränktes. Nya testamentet förutsätter att Första Mosebok är historisk och sann. Vilken grund får den kristna tron annars?

Jesus ljög inte när han sa att ”från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna”. Petrus hittade inte på när han skrev att Gud ”bevarade Noa (…) när han lät floden drabba de gudlösas värld”. Paulus som visste att Adam var en historisk person skrev ”genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden.” Alla kristna i alla tider har sett Bibeln som Guds ord och Jesus, Petrus och Paulus som sanningsenliga, liksom Mose, Abraham, David och många andra som alla utgår ifrån att Gud skapade genom sitt ord, i separata slag, där människan, Guds egen avbild är kronan på verket. Den värld vi ser idag är byggd på den gamla världen som Gud en gång dränkte.

Evolution förutsätter tvärt om död före Adam istället för att döden kom in i världen genom Adams synd. Människan skapades inte unik och till Guds avbild, utan utvecklades från och är ett djur bland andra. En del teistiska evolutionister menar visserligen att Gud ”uppgraderade” ett par apmänniskor, som man kan kalla Adam och Eva, men anser att Bibelns urhistoria ska ses som myter. Däribland syndafloden. Det är inte att ha en hög syn på Bibeln, tvärt om. Steget till att allt kan läsas som sedelärande myter är inte långt och denna liberalteologi kräver egentligen ingen gudstro alls. Unga som möter detta sätt att tänka drar ofta precis den slutsatsen. Om mycket som Bibeln säger inte är sant, finns ingen anledning att tro över huvud taget. Därmed lämnar de kyrkan.

Observationer eller tolkningar

Asteberg kallar idén om ”att livet har utvecklats från mycket enkla livsformer från början till mer och mer komplexa i dag” för en vetenskaplig insikt som han hävdar har ”ett mycket starkt stöd i vetenskapliga observationer”. Det är precis tvärt om. Det saknas fullständigt stöd i vetenskapliga observationer för denna typ av utveckling. Däremot kryllar det av observationer av variation, alltså förändringar av organismer genom omorganisation av befintligt DNA, men inga (gener för) nya strukturer uppstår.

Asteberg känner förmodligen till att observationell vetenskap ska kunna testas och vara repeterbar, medan historisk vetenskap inte är åtkomlig för undersökning på samma sätt. Den evolutionära idén om gemensam härkomst hör till den senare kategorin. För en historiker, arkeolog eller brottsutredare gäller att de spår som hittas behöver förklaras på bästa möjliga sätt. Då är vittnen eller texter avgörande, särskilt om de har hög trovärdighet. En rättegång är ett bra exempel. Där gäller det verkligen att utredaren har gjort sitt jobb och kan styrka sin tes med vittnen och olika former av teknisk bevisning. Annars kommer advokaten skjuta fallet i sank. Låt oss då se vilket stöd evolutionen har inom dessa båda domäner.

Observationer och hur dessa bäst förklaras

Vi börjar med det geologiska argumentet Asteberg tar upp i sin text. Han skriver:

”Ett svenskt exempel är den öländska kalkstenen, som innehåller ofattbara mängder fossila exemplar av ortoceratiter (förhistoriska bläckfiskar). Trots att den har brutits under hundratals år och finns som golvbeläggning i tusentals byggnader, har man aldrig hittat något annat än ortoceratiter och enstaka andra förhistoriska djurarter (som trilobiter) i den. Det fanns helt enkelt inga fiskar, krabbor, dinosaurier eller däggdjur ännu när kalksedimenten bildades för knappt 500 miljoner år sedan.”

Vad är observationen här? Att öländsk kalksten innehåller enorma mängder fossil av marina djur. Astebergs påstående att ”det fanns helt enkelt inga fiskar…” motbevisas av ett fynd av ett stort och välbevarat fiskfossil på Norra Holm i Trosnäs by på Öland i april 2025, som han förvånansvärt nog hade missat, trots att det väckte en del uppmärksamhet, inte minst för att den anses vara omkring hundra miljoner år yngre än kalkstenen. Detta är bara ett av en lång rad felplacerade fossil, ur ett evolutionärt perspektiv. Tidsangivelsen finns naturligtvis inte att läsa någonstans. Den är ett antagande. Uppenbart fel också, att döma av allt detta. För en gedigen genomgång av problemen med radiometrisk datering, läs Samuel Lampas artikel här.

Åter till observationen. Fossil i öländsk kalksten innehåller mängder av marina organismer. Ofta ligger de i samma riktning.

Hur kan då detta bäst förklaras utifrån observerbar vetenskap? Vi vet med säkerhet att fossil endast bildas under ytterst ovanliga omständigheter. Hastig begravning i vattenburna sediment som skapar en miljö som förhindrar nedbrytning gör att fossil knappast bildas. I försök där rätt miljö skapats har man visat att fossilisering går snabbt.

Är det utifrån dessa observationer rimligt att anta att dessa mängder av fossila bläckfiskar under miljontals år ska ha dött, råkat täckas av sediment, en efter en och i samma riktning? Eller är det rimligare att anta att en enorm katastrof har begravt ett marint ekosystem med bottenlevande djur och bläckfiskar som inte kunde fly snabbt, tillsammans med enstaka mer rörliga fiskar, alla samtidigt, i en och samma våg av sediment? Naturligtvis det senare.

Utifrån övriga observationer av fossil är det helt uppenbart att de starkt talar emot alla evolutionära förväntningar. Fossilen uppträder i tydligt avgränsade grupper, med stor variation inom respektive organismgrupp (ett känt exempel är hästar). Dessa grupper är samma som finns idag – de präglas av stasis, avsaknad av utveckling – samt ett antal utdöda djurgrupper. Mellan dessa grupper finns inga som helst spår av utveckling. Inga mellanformer alls. Några mycket omstridda exempel brukar lyftas fram, men hela fossilregistret borde präglas av en enorm variation och visa mängder av intermediära organismer, på väg från ett slag till ett annat. Men i stället är det precis tvärt om. Det ser precis ut som om man hade lassat mängder av slam över hela ekosystem och begravt dem. Längst ner finns de som lever längst ner i havet. Ovanpå det är låglänta ekosystem begravda med djur som inte rör sig så fort. De ligger istället överst. Ungefär som man kan tänka sig att en global översvämningskatastrof hade gjort. Alla de senaste årens fynd av mjuk vävnad och biomolekyler i dinosauriefossil (läs mer här) går att förklaras, vilket svårligen går med åldrar på 65 miljoner år, eftersom observationer visar att de bryts ner fort.

Evolutionens mekanismer

Asterberg skriver att vår kunskap i snabb takt växer om drivkrafterna för utvecklingen, alltså evolutionens mekanismer, så som mutationer och det naturliga urvalet. Det är helt sant men det tycks ha gått honom förbi att den insikt som allt fler evolutionsbiologer fått är att dessa drivkrafter saknar förmågan att förklara uppkomsten av egentligt nytt (novelties). Mutationer är till sin natur nedbrytande. Eventuella uppbyggliga mutationer, som aldrig har observerats, dränks i en flod av mer eller mindre skadliga, som följer med till nästa generation och ackumuleras, eftersom det naturliga urvalet bara kan välja individer, aldrig enstaka egenskaper. Och selektionen kan bara välja bort, aldrig skapa något nytt. Kvar finns en degenererad avkomma med mindre genetisk variation än sina förfäder. Så blir det ingen utveckling.

Därför har Tredje vägens evolutionsbiologi uppstått, för att försöka hitta nya mekanismer som ska kunna förklara hur nya egenskaper har kunnat uppstå. Tredje vägen eftersom klassisk darwinism lider av dödsryckningar, och den andra vägen är tabu, nämligen att Gud har skapat allt. Vi gjorde ett helt nummer av Genesis om detta 2022, se här om du vill läsa mer om den ”spännande utvecklingen av evolutionens drivkrafter” som Asterberg kallar det, men som i grunden lider av samma problem, nämligen att de utgår från mutationer och selektion i brist på alternativ. Dessutom behandlas den genetiska koden i DNA som något annat än information. Alla observationer av digital eller alfabetisk information vet vi har ett intelligent ursprung. Undantag saknas. Inom evolutionen är det dock otänkbart.

Bibelns beskrivning trovärdig

Slutsatsen blir att observationer och teologi samfällt vittnar om att Gud har skapat allt vi ser precis som Bibeln beskriver, och att idén om evolution från enkla till komplexa organismer inte är annat än en filosofisk tanke, som saknar stöd i verkligheten och som kristna med kraft bör ta avstånd ifrån.