ENCODE 3 slår än fler spikar i skräp-DNA-kistan

Minns du ENCODE-projektet (ENCyclopedia Of DNA Elements), som effektivt tog död på teorin om att den absoluta merparten av vårt DNA består av kvarlämnat "skräp"? Som du kanske minns visade man att minst 80%, och troligen mer, av vårt DNA är aktivt på olika sätt. Nu i sommar (den 29:e Juli) har man äntligen publicerat de efterlängtade resultaten från den tredje etappen av projektet i tidskriften Nature.

Den första fasen av projektet publicerade sina sammanställda resultat 2012. Resultaten då var, som vi redan var inne på, en chock för det evolutionistiska ”etablissemanget" och en lika stor bekräftelse för oss skapelsetroende på att vi satsat på rätt häst från början. Det man upptäckt var alltså att minst 80% av vår arvsmassa förefaller funktionell, kanske rentav ”uppemot 100%” enligt forskarnas egen sammanfattning. En kalldusch för den evolutionistiska förväntan om att det mesta (98%) av vår arvsmassa borde vara evolutionärt skräp som ansamlats under årmiljonerna.

Konsekvensen blev i de flesta fall att evolutionister inte förde fram skräp-DNA-argumentet med samma iver. Den teistiske evolutionisten Francis Collins backade till exempel från sina tidigare påståenden om att skräp-DNA vittnar om evolutionens faktum.

Men somliga reagerade tvärt om och blev än mer nitiska i sin framtoning. 2013 kristiserade biologen Dan Graur ”det evolutionsfria evangeliet enligt ENCODE” och anklagade forskarna för att använda begreppet ”funktion” på ett slarvigt sätt genom att ”rycka genomanalysen från sitt evolutionära sammanhang”. Vid en föreläsning sade han att ”om människans arvsmassa verkligen skulle sakna skräp-DNA som ENCODE-projektet antyder, så kan inte en lång, oriktad evolutionär process vara förklaringen till människans arvsmassa. Eller med Jonathan Wells ord i boken Zombie Science: ”Om ENCODE har rätt så har evolutionen fel.” För Graur existerar förstås inte det alternativet, och följaktligen – ansåg han – ska vi glömma ENCODE.

En enskild biologs missnöje väger av naturliga skäl lätt mot en massiv mängd genetisk evidens, men vi kan konstatera att Graur resonerade helt rätt för övrigt – allt tyder på att ENCODE faktiskt har helt rätt, och därmed har evolutionen lika helt fel. Evolutionen är inte förklaringen till människans funktionella arvsmassa! Vi som läst vår Bibel vet det enda realistiska alternativet. Den som vill fördjupa sig i den här frågan kan med fördel läsa Jonathan Wells nämnda bok ”Zombie Science”.

Nästa delprojekt som presenterades 2014 hade namnet ModENCODE och handlade om arvsmassan hos ett antal så kallade ”modellorganismer”¹. När man redogjorde för analyserna av bananflugan gjorde man det med orden att man ”upptäckt en komplexitet som saknar motstycke” i dess arvsmassa.

Vad är då nytt i och med ENCODE 3? Ett par representanter från Cold Spring Harbor Laboratory i USA ger en övergripande beskrivning av resultaten i en kort video. Lite förenklat kan man uttrycka det så att bilden av vår arvsmassa som funktionell har fått betydligt fler pixlar. Vi har exakt samma DNA-information i alla våra tusentals olika celltyper, men ändå ter och beter sig de olika sorternas celler helt olika både till utseende och funktion. Logistiken bakom vilka gener som är påslagna respektive avstängda i de olika celltyperna sköts bland annat av de DNA-avsnitt som ligger utanför de proteinkodande generna. De så kallade ”regulatoriska elementen” fungerar som ”strömbrytare” som slår av och på gener efter noga orkestrerade scheman. För det behöver de olika generna ”etiketteras”, det vill säga förses med någon slags kod som gör att de kan ”lyda order” och slås på eller av när de behövs. Man får en liten förståelse för den här komplexiteten när man tänker på hur ett embryo växer från en enda odifferentierad cell (den befruktade äggcellen) som delar sig, och där det från en enda celltyp så småningom uppstår en mångfald av celltyper som bygger upp en individ.

I nästa fas av ENCODE – fas 4 – kommer man därför att studera fler olika celltyper för att kunna se fler mönster i helheten.

Vi kan ställa oss frågan: Vem är kompositören och dirigenten? Den frågan kan Graur och många med honom aldrig ställa, eftersom de inte räknar med att den har något svar. Vi känner Honom – Ordet som skapade allting, Ordet som blev en människa som vi, men utan synd. Ordet som lät sig dödas på ett kors för att syndafallets förbannelse skulle brytas. Ordet som uppstod och triumferade över döden en gång för alla. Ordet genom vilket vi lever, rör oss och finns till. Ordet – Jesus Kristus, Guds Son!

Det budskapet måste vi berätta om, och märkligt nog kan ENCODE-projektet bidra till det genom att livets innersta hemligheter avslöjas och vittnar om dess Skapare!

Den här artikeln är delvis en fri återgivning av innehållet i en artikel på Evolution News från 4 aug 2020, som också innehåller fler länkar till originalartiklar och en sevärd video.

1. Modellorganismer är ett urval av organismer som man valt att studera extra noga i laboratoriesammanhang. Tanken är att man genom att studera en modellorganism noggrant, t ex zebrafisken, ska kunna lära sig en massa saker om hur även andra organismer fungerar.↩